Sv: Re: 900Aero -87 aka Valborg *del 5*

Forum Övrigt Projekt / Min bil 900Aero -87 aka Valborg Sv: Re: 900Aero -87 aka Valborg *del 5*

#54077
rodder76
Deltagare

Ja, ni är ju inte dumma i bollen.
Kort och koncist. Holländaren ville lägga en handpenning. Eftersom det var långhelg skulle det ta några dagar. Till råga på allt så ville han hämta bilen först i sommar. Tomas backade. Undertiden, när bilen liksom var verbalt såld, frågan var bara till vem, så började allt fler buda utan att ens ha sett bilen.
Tomas fick det hett om öronen och insåg att då jag var den enda som sett bilen, och nu villig att betala begärt pris, var det bara att se till att komma till snabbt avslut.

Jag sitter i min bil, på en bussficka, på en landsväg och har precis mottagit ett sms som berättar att jag precis köpt en bil. Nu gäller det att handla snabbt. Känslan av att försöka fånga en hal tvål som glidit ur näven gör sig påmind. Ringer och klargör dealen. Ska jag vända hem och slänga in en handpenning, eller ska vi ta det när jag kommit tillbaka efter garagehäng. Det var helt ok att ta det senare. Fine.
Även Stefan undrättas över vändningen i affären. Rullar vidare mot garaget, smått chockerad. Mitt i allt kaffedrickande börjar telefonen surra. Både från Martin och Stefan kommer det frågor om affären är klar och handpenning lagd. PARANOID! WTF. Nu är det alla andra som vill ha bilen som vill kolla om de har en sista chans. Stressen slår i taket. Fuck. Tänk om….
Utan att stressa så skosulorna smälter börjar jag avrunda mitt besök i garaget. Gäller nog att få in en handpenning. Rullar hemmåt, knäpper igång datamaskinen och överför 10% av köpeskillingen. Tar ett kort med den smarta telefonen och skickar som kvitto till Tomas. Svar kommer snabbt att det inte var nödvändigt, men att han tackade. Förklarade lite nonchalant att det var nödvändigt. För mig och min mentala hälsa.

Fattar ni?
Jag har precis köpt en nittonhundraåttiosju års 900 Aero med en brukare och 11227mil när jag lämnade provkörningen. Nu kan ta mig fan ingenting gå fel. Eller?

Nu råkar det vara så att bilen var obesiktad när jag var på visningen, och det enda som ”prutades”, även om det var en ursprunglig tanke för Tomas, var att bilen skulle vara besiktad, godkänd och skattad för köpeskillingen. Tomas som hade en besiktningstid, var självsäker nog att tycka att jag kunde köpa en tågbiljett direkt. Jag log. Jag var lugn. ”Vi får väl se om den går genom” tänktes med ett mått av sarkasm. Ingen brådska för mig att hämta. Huvudsaken var att affären var ”klar” så att säga.
Helgen gick, med ett välmående. Elmia besöktes. Många gånger frågade jag mig ”va fan har du gjort”, mest för att kontrollera min egna status. Jag var nöjd, även om det var fel bil till fel pris i fel tid. Kunde finna mig själv gå och fnittra som ett litet barn. Ingen förstår varför, men de flesta tror väl att man är redo för hispan.
Jag hade hela tiden sagt att Tomas kunde höra av sig efter besiktningen så fick vi se hur det gick och efter det bestämma när det passade att jag kom och hämtade bilen.
2 april 07:42 surrar telefonen till. ”Blankt papper” är det enda som står att läsa.

Helvete. Nu finns ingen tid att spara. Jag måste hämta ”my precious”, och det är fort. Bussar och tågtidtabeller lusläses.
”Är det ok om jag kommer till Skövde runt 16, om mormor kan ta grabben”
”Det ska nog funka fint”
Biljett: Buy Now…. fast ankomsten blev inte förrän 18.15.
Tjejen slutar 16 och tåget går några minuter efter. Jag petar in sonen i bilen, åker för att hämta upp sambon, så får hon lämna mig på tåget och ta sonen. Hon sparar en kvarts rast från dagen, för att kunna fly den kvarten innan. Den tjejen vet hur man löser problem, ty mormor kunde inte ha grabben, och jag, som varit cool en hel helg, kunde inte vänta de extra 24 timmarna. Den som väntar på något gott… I helvete heller. Jag har väntat sedan jag var pojksopling och bilen var ny. Jag ska ha min bil. Och det är NU.

Sitter på tåget från Linköping. Passerar Norrköping. Byte i Katrineholm är det som gäller.
Lagom när vi lämnat Norrköping bakom oss och kommit ut i skogarna mot Katrineholm surrar telefonen till. Det är Tomas:

”Tjena är du på väg? En fråga bara. Självklart får du köpa min bil men jag ångrar att jag sålt den.
Du vill inte ha ekonomisk ersättning när du kommer till Skövde och åka hem utan bil? Mvh Tomas”

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng