Sv: Re: Sonett II
Schyssta rattar gillar säkert många. I sonetterna är de rätt schyssta och det finns några att välja mellan. Tvåtaktarna hade uteslutande den treekrade ratten med hål i ekrarna. De här var handsydda och tillverkade av en välkänd engelsk leverantör, P.D. Springhall. Svagheten med de här rattarna var att de ofta glappade upp där ekern är ansluten till rattkransen.
Under 1968 försvann hålen i ekrarna. Enligt gammal dokumentation var brytgränsen vid chnr 520 under förutsättning att det var en bil för den amerikanska marknaden. Många av de övriga marknaderna fick ratten med hål i så länge lagret räckte. Den nya rattvarianten innebar att signalhornet fick skötas med en spak placerad “klockan 10” från föraren sett. Även dessa rattar levererades av P.D Springhall.
Orsaken till att det blev rattar utan hål i ekrarna var ett krav från den amerikanska marknaden då man i Kalifornien förbjöd rattar med hål i ekrarna. Det hade förekommit olyckor där föraren hade fastnat med halsband, smycken och fingrar i ekerhålen. Handen på hjärtat: Hur många av er som läser detta har inte suttit och lekt med fingrarna i hålen i brist på annan spännande sysselsättning?
Sonett III fick sedan en ratt som levererades av P.D Springhall men de fick tutknappen i rattcentrumet, en knapp som för övrigt kom från engelska Lucas. Vilket kan förklara varför signalhornet kanske inte alltid fungerar. ASJ försökte byta rattleverantör under Sonett III-tiden med detta föll på allt för låga volymer. De sista åren var man nog dessutom inte så pigga på att utveckla. Man visste ju då att produktionen vid Waggonfabriken skulle komma att avvecklas.
