En 99 har räddats

Forum / Modellspecifika forum / 90/99 / En 99 har räddats

Forum / Modellspecifika forum / 90/99 / En 99 har räddats

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)
  • Författare
    Inlägg
    • januari 21, 2004 at 07:43 #10118

      I helgen har en fin cherryröd 99 -83 helt i originalskick räddats undan en annars säker död. Bilen inköptes för 1000:- av en 83-årig herre som inte ville köra bil mer.
      Den hade ett par rostskador under, men inte en enda synlig rostfläck, inte ens i dörrarna.
      Hur som helst tänkte han ändå skrota den då den inte skulle klarat besiktningen med lossrostade övre stag till bakaxeln samt risiga länkarmsinfästningar fram.

      En helgs svetsande och fixat ett par småfel, sen var den i såpass bra skick att den klarade sig igenom hos sveriges suraste bilprovning, dvs Örebro-Bista i måndags.

      Nu har den fått en entusiastisk ägare som förvarar den i garage och tar ut den någon gång ibland när det är bra väder….

      /Peder

        januari 21, 2004 at 08:23 #72492

        En solskenshistoria!!
        Om några år kommer många att ångra att de inte räddade undan en 99:a för en billig penning. Då är det försent.

          januari 21, 2004 at 17:29 #72493

          Jeg fikk lyst til å supplere med en solskinnshistorie til om en 99 -79 mod som jeg reddet fra pressen for to år siden. Bilen var innlevert for hogging, men han som driver bildemonteringsfirmaet kjenner meg og ringde.
          Bilen var kjørt 84000 km, hadde et ubrukt baksete, var røkfri m.m. men hadde et par lokale rustangrep på kanalene og hadde dårlege bremser og litt høy co. Jeg kjøpte den for 2500nkr og formidlet den videre. Den ble på siste landstreff i Gammalsaabens Venner kåret til treffets fineste bil.

            januari 21, 2004 at 21:20 #72494

            Mmmm… trevligt! Skönt att någon tänker på att spara även “nya” gammelbilar och förstår att uppskatta exemplar i gott skick!

            Jag är lite svag för de sena 99orna… de utstrålar en svensk gubbighet som är mkt svårslagen i mina ögon, och då menar jag det som något positivt.
            När jag letade 99a ville jag just ha en sen version i fint skick, och dessutom 4-dörrars. Letade ett halvår innan jag hittade min bil. Den hade då en tidigare ägare, väldigt lite synlig rost, en lack som var mkt fräsh med tanke på åldern och en inredning i mkt fint skick. Bilen hade levererats med överdragsklädsel, och den satt fortfarande kvar… inte en fläck på sätena alltså. Dessutom vackert röd, ja utsidan då.

            (Nu har jag visserligen våldfört mig en del på drivlinan i just det här exemplaret, men det jag gillade hos bilen var inte den 8-ventilers förgasarmotorn utan bilens former och utstrålning. Dessa har jag även försökt behålla.)

            Nåväl, grattis till affären!

              januari 22, 2004 at 08:26 #72495

              Kan bara stämma in i tidigare inlägg.

              Man blir lite nostalgisk när man tänker på 99:orna. Jag har haft 4st + en Saab 90 och det har alltid varit en bil jag trivts bra med. Jag körde ju dom alltid som “bruksbilar” men nu blir man lite sugen på en igen. Det är bara det här med plats i garaget som är problemet.

              Kommentar till Pedera:s inlägg om stag i bakaxeln. Jag minns att när jag skulle besikta min 79:a så hade staget lossnat helt i infästningen. Jag körde inte bilen normalt så jag hade inte sett det. Jag hade fått bra kontakt med besiktningsmannen så han sa bara “det där fixar väl du?” Jag lovade det och sen gick bilen igenom med rent protokoll fast staget hängde löst. Senare samma vecka besiktade jobbarkompisen sin EMS och han fick en 2:a på att infästningen till staget var rostigt. När han skulle fixa det så kunde han inte, hur mycket han än letade, hitta någon rost på infästningen. Det säger också lite om hur våra besiktningsmän kan vara.

              Jämför man 90:an med 99:an så är ju egentligen 90:an en bättre bil, bättre bagageutrymme osv. men jag tycker inte att den har samma charm.

              Kul i alla fall att folk engagerar sig i 99:an

                januari 22, 2004 at 13:58 #72496

                Hej alla 99-vänner.
                Håller bara med att 99-an är en charmig bil och helt underskattad.
                Har en 99-69 i mycket bra skick som jag vårdar ömt. Har också sedan i höstas en 99GLE-77 som jag fick tag på genom en kille i Kimstad strax utanför Norrköping. Bilen hade ägts av hans morfar och hade varit avställd i ca 4 år. Den är i bra bruksskick. Antog att det skulle bli mycket jobb att få igenom den genom besiktningen men jag bytte tändkablar, tändstift och ett nytt batteri och bilen startade efter ett antal försök. Åkte då till besiktningen och fick bara en 2:a på en anliggande frambroms. Bara att fixa och bilen gick igenom besiktningen.
                Ska byta innertak i vår för det hänger som vanligt.

                Använder den som bruksbil nu, men den tjuvstannar ibland nu, kanske är det lite för kallt :-).

                Hälsningar
                Roger Forssén i Norrköping

                  januari 22, 2004 at 14:47 #72497

                  Tänk vad mycket fina människor det finns

                  “Tobbe”

                    januari 22, 2004 at 17:47 #72498

                    jag har en 99 gle cc5 dörrars å en 99 rallye turbo å snart en 99 ems-75a som varit avställd i 17 år det ni jag skulle aldrig köra med mina 99or på vintern då försvinner dom snart i salt havet ute på vägarna speciellt en 99 gle dom ´ska tas om hand på bästa sätt då det inte finns många kvar mvh niklas

                      januari 22, 2004 at 21:58 #72499

                      Jag kan inte heller säga nej när någon vill bli av med något så underbart som en 99:a. Därför har jag: 99-70 beige, 99-71 tyrolergrön(snyggaste färgen), 99-75 rödmetallic CC breddad och med scoop ombyggd på 80-talet, 99-77 GLE brun turbokonverterad på 80-talet och en 99-81 vit.

                      (många)Fler än jag har plats med, men vad gör man? DET ÄR JU SÅ SVÅRT ATT SÄGA NEJ!!!!!!

                        januari 22, 2004 at 23:22 #72500

                        Oj oj, nu börjar 99-hjärtat klappa lite.

                        En 99:a jag ibland ångrar bittert att jag sålde var min EMS 74. Maskinellt gick den kanonfint. Gjorde hör och häpna hastighetsmätaren ut, uppför Hallandsåsen med tre personer och en icke föraktlig mängd öl som vi hade handlat i Helsingör. Visserligen mycket syre i luften men ändå.
                        Lacken var inte så vacker, eftersom silverkristall metallic gärna oxiderade. Påminde lätt om “air superiority grey” som många av dagens stridsflygplan är målade i. Med en uppsättning silverspoke var den rätt tuff. Avyttrades någon gång kring -86.

                        Strax innan det sorgliga avskedet av EMS-en införskaffades en Cardinalröd 1978 99 Turbo. En bil som jag fortfarande äger. Det första jag gav mig på var förstås wastegateventilen. Enklaste trimningen som finns? En bil jag/vi hade mycket roligt med då. Innan västkustrosten förstört bilen alldeles kunde jag ställa av den 1989. Står nu i garaget och genomgår en av världshistoriens långsammaste renoveringar.

                        Nästa var en topasgul 99 CC GLs -76. De två förgasarna lirade ypperligt ihop och bilen gick inte som en EMS, men ganska nära. Vi körde 600 mil i Europa med den och snittförbrukningen inkluderat Autobahn låg kring 0.7 vill jag minnas. I trakten av Breda i Holland fick bilen plötsligt väldigt intressanta vägegenskaper. Vänster främre nedre stötdämparfäste hade gått av. Utan att oroa damen alltför mycket letade vi upp en Saabverkstad som gjorde stora ögon när 99:an gungade in. De hissade ner med en 9000 som fick service och upp med 99:an istället. Gassvetsen tändes och 10 minuter senare och knappt 100 kronor fattigare hade bilen återfått de goda vägegenskaperna. Såldes till vad som senare skulle visa sig en halvkriminell skitunge. Jag hade önskat bilen ett bättre hem.
                        Att jag tjänade en hacka på bilen kändes som blodspengar. Köptes för 800 och såldes för 3500

                        Nästa bil på plan blev en svart 3D 900/16v. Än idag familjens trogna andrabil och min bruksfavorit. Går som ett skott.

                        Väl på plats i Uppsala blev det ganska snabbt en 99-70 som bokstavligt talat räddades ur folkraceklorna. Det var dock alltför mycket att göra för min del så den såldes vidare till en annan entusiast. (Ingen FR-åkare)

                        1996 (?) John tyckte att jag skulle köpa en 99-71 av honom, och efter en förhandling på 10 sekunder med min bättre hälft blev det affär. Priset, som inkluderade en returbiljett för John till STHLM, var klart överkomligt. Det fanns en hel del hål i den, men i 1700cc motorn bodde det en ängel. Två stora hål var i golvet fram. Välkänt för alla som hållit på med 99:or.
                        Det gav sig tillkänna väldigt tydligt under en provtur då vattnet från en vattenpöl forsade upp genom hålen och sånär gav John och mig varsitt lavemang. (ursäkta känsliga läsare)Bilen snofsades till med enkla medel och finns kvar i vagnparken än idag. Sussar just nu vintersömnen i en lada.

                        Senaste förvärvet på 99-sidan är en aguamarinblå 5vx 99T 1980 som inköptes förra vintern. Om inte fler oförutsedda saker sker, är den på vägen i sommar. Med TUR kanske redan till årsmötet.

                        Det har förstås blivit fler bilar under åren, detta var bara, med ett undantag, 99:orna.

                        Sk*t samma var växelspaken sitter, 99:an är Sasons sista stora projekt, och en milstolpe i svensk industrihistora. Av många i vår omvärld betraktad som en framtidsbil när den kom.

                        Ta vara på dem så länge de finns kvar!

                          januari 23, 2004 at 07:49 #72501

                          Hej!
                          Har en 99 -84 hemma, azurblå, har gjort 11.900 mil. Alltid stått i garage, efter att jag börjat köra den efter min farmor har jag fastnat för denna bil. Vårdar den ömt, tvättar den 2ggr/vecka oavsett väder (så länge tempen håller sig över 0°)Har ytterligare en 99 på G, denna från -72, den har gjort 11.700 och är grön till färgen. Var rädda om era 99:or, tyvärr är de allt för sällsynta nu för tiden…

                          David Einarsson

                            januari 23, 2004 at 08:16 #72502

                            Jaså, du har slagit min 70:a ur hågen David?
                            69-70 är ju egentligen den riktiga “ur” 99;an, med den äldre modellen av instrumentpanel, samt framför allt den mkt silkeslena gången från 1700cc motorn, dom går verkligen tyst och fint.

                              januari 23, 2004 at 09:58 #72503

                              Hoppas att det blir vår snart så jag kan ta fram min topasgula 99 GLS -76 ur sin vinterdvala.

                              Till sommaren blir det husvagnssemester i södra sverige, och givetvis med 99:an som dragbil.
                              Någon senare sommar ska vi åka ner genom europa med gul 99 -76 och husvagn…. hoppas det blir av snart.

                                Anonym
                                januari 25, 2004 at 11:28 #72504

                                Jag har en 99 Super Automatic -77, CC, opalgrön som bara blir sämre och sämre skick varje år. I höstas blev den stulen från där den står, och kördes 5 mil rakt ut i skogen ungefär. När polisen hittade den, och vi hämtade den, hade de snott vinterdäcken, ryckt sönder klädseln på passagerarstolen och karvat sönder värmereglaget med kniv. På väg hem blev dessutom den fina kylare som jag köpte av Michael Rasmussen förstörd.

                                Men jag ger mig inte. Jag har inte hjärta att skiljas från den, och renoverar den så mycket jag hinner och har råd med varje sommar.

                                MVH
                                Daniel

                                  Anonym
                                  januari 27, 2004 at 00:13 #72505

                                  I många år kunde man se en brunmetallic Saab 99 GLE & en Saab 99 EMS båda av 1976 årsmodell i kvarteret Klara i Karlstad & dessa var alltid parkerade vid samma port!. Vart dessa har tagit vägen på senare år vet jag ej, men det var alltid lika kul att se dem. T.o.m de gula orginalmonterarde varselljusen var kvar på GLEn & EMSens frontspoiler satt fortfarande kvar. När? Båda bilarna fanns parkerade där tills någon gång efter milleniumskiftet.
                                  Varför för har jag då så starka känslor för just EMSerna & Turbo 99:orna? Det förhåller sig nämligen så att på det glada 70-talet spelade min far tennis med min kusins man. När dessa båda herrar spelade tennis så torrsimmade jag bakom ett flertal EMSer & turbo 99:ors rattar. Jag skulle nästan tro att kusins man måste ha varit en av de första som fick en Saab 99 Turbo levererad. Det förhåller sig nämligen så att han köpte sig en Antracitgrå EMS det året Turbon kom, som sedan byttes bort mot en Cardinalröd 99 Turbo samma höst! Min far var mycket avundsjuk på detta!
                                  Den antracitgråmetallic EMSen var min favorit som jag beundrade mycket där jag satt på hans garageuppfart. Det var troligen färgen jag föll för då jag sedan dess alltid velat ha svarta eller svartgrå bilar. Jag tror även att det var lite trendigt att spela tennis bland Saab ägare på 70-talet. Eller har jag fel?

                                Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)
                                • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.