Färgsättning drivlina

Som de flesta ägare av gamla Saabar känner till kan färgerna som driftsaggregaten målades i variera rejält.

Jag tänkte här göra ett försök att få klarhet i den här kulördjungeln.

Till att börja med kanske man skall gå in på det här med vilka motorrum man skall måla och inte! Har man en fin orenoverad gammelsaab, som är i ett genomgripande gott skick trots att inga större genomgångar gjorts, är det dock ingen ovanlighet att färgen på såväl motor som växellåda flagnat. Detta p.g.a. de ständiga temperaturväxlingarna.

Jag har den bestämda uppfattningen att man skall hålla penseln ifrån ett sådant här motorrum så länge som möjligt. Det orörda, men ändå fina skicket är väl värt att bevara som det är.

Nej, den här artikeln är tänkt att hjälpa den som varit nödgad att helrenovera sin bil och då haft den nedplockad i småbitar.

En hellackering av karossen brukar ju kröna ett sådant här jobb.

Då kanske man vill måla motorns och motorrummets delar i rätt färger, för att matcha bilens skick i övrigt. Det är svårt att få en sådan här färgsammanställning komplett och 100% riktig. På framför allt tvåtaktsmodellerna förekommer nämligen ibland ett flertal olika färgsättningar på en och samma detalj. Ibland beroende på vilket bränslesystem motorn är försedd med. Under 1960-talets första år är det extra rörigt. Råkade den riktiga färgen ta slut, tycks man ha blandat och gett med lite av vad som fanns i lager från tidigare årsmodeller.

Från 1965 har man dock från Saabs sida varit mer konsekvent med kulörerna. Utbytesmotorerna rör också de till det lite grand.. Tills något av 1960-talets första år målades dessa som blev fabriksrenoverade i samma färg som de nya dito. Sedan målades alla renoverade aggregat av kortnostyp gröna. Förmodligen samma färg som 93-motorerna hade från början.

Tvåtaktsmotorer med årsmodell 1965-1968 målades i sin rätta kulör, mörkgrön, vid fabriksrenovering.

Men, en del större motorborrarfirmor, som till exempel Malte Månsson AB i Linköping som renoverade större serier Saabmotorer, hade sin egen färgsättning. Därför kan alla möjliga färger förekomma på en gammal tvåtaktssnurra man hittar idag. Detsamma gäller växellådorna.

Men tillbaka till ursprungsmålningen. Modell för modell kan man dock säga att det till 95% följer nedanstående mönster. Ibland är det hänvisning till ett s. k. NCS-nummer. NCS står för Natural Color System och är ett kulörstandardsystem färghandlarna och fabrikanterna använder sig av. Alla hänvisningar är till blanka färgtyper.

Motor Saab 92

Svart.

Motor Saab 93, 748 cc, 8 topplocksbultar

Mellangrön. Det är många bud om vad som skall vara rätt färgnyans.

Styrväxlarna 1956-67 (68?) är målade i den så kallade Asea maskingrön. En del hävdar att även drivaggregatet är målat i exakt samma kulör, och andra hävdar att de skulle haft en mörkare färgton än Aseafärgen på styrväxlarna. Säkert är bägge teorierna rätt! Flera olika färgfabrikat kunde nämligen figurera i Trollhättan. Tydligen fick lägsta dagspris avgöra leverantören av ett parti färg. Därför kan en del aggregat verka mörkare än styrväxlarna, eftersom dessa inte lackerades samtidigt. Den mörkare varianten är dock långt ifrån så mörk som färgen på 1965-68 års tvåtaktsmotorer.

Asea maskingrön säljs bl. a. av HP-Flügger och benämns Aseagrön. Ett annat tips är att ta Nordsjö Tintorama 1-2 Ready, nr. NCS 6020 G 10Y. Saabs bilmuseum har en svart Saab 93F, vars drivlina är målad i en pistagegrön kulör. Färgen är mycket ljust grön, liknar melonglass! Kan detta månne vara original? En medlem skrapade även fram denna kulör på styrväxeln i sin 95:a från samma år. Kan denna färg ha använts på de sista 748-kubikarna? Någon som vet?

Motor Saab 95 1959, 841 cc, 8 topplocksbultar.

Okänt! Vet någon? Det mest logiska är dock att denna motor som hade en upplaga på något femtiotal målats i samma färg som de samtida 93-motorerna.

Motor 95/96 1960-63, utrustade med Solex förgasare typ 40 A 1

Beige är den klart vanligaste aggregatfärgen. Benämns även av gamla Saabkännare som ”varmgrå”. Det finns uppgifter om att även tidiga aggregat från 1964 målades i denna färg. NCS-kulör nr. 4010 Y 10 R är nog det närmsta man kan komma originalet.

Motor 95/96 1960-63, utrustade med Zenith förgasare typ 34 VNN

Klarblå. Denna kulör är ganska lik den klarblåa kulör SL:s (Storstockholms lokaltrafik) tunnelbanevagnar är färgsatta i. På Saabspråk kan man säga att den ligger nära karossfärgen Coelinblå B9 (1977). Lämplig bas för frambrytning är NCS S 4055 B.

Motor 95/96 1964, oavsett förgasararrangemang

Blågrön, vi kan nästan kalla kulören turkos. Har inte fått fram något konkret recept på denna heller. Men NCS S 2030 B 30 G ser ut att vara lämplig bas. Sedan får man med hjälp av färgprov (på vevaxelremskivan brukar färgen ha flagnat minst) bryta sig fram till vad man tycker är det rätta.

Observera att de växellådshus som målades var de som var tillverkade i gjutjärn. Därför kan sena bilar av 1964 års modell ha omålade växellådor eftersom aluminiumväxellådshus infördes sent detta modellår.

Motor 93/96 GT 750 1958-61, 748 cc-motorer med 8 topplocksbultar och motor till Saab Sport 1962-65 samt Monte Carlo 850 1966-67 (841 cc 12 topplocksbultar och separatsmörjning

Klarröda. Det bästa alternativet som finns att uppbringa idag är nog så kallad Chevy-röd. Som namnet antyder är det GM:s egen motorfärg. Bör finnas att få tag i hos reservdelsbutiker eller importörer av jänkedelar. Kanske rent av Saab-Ana kan ta hem denna? Även Volvos egen motorfärg ligger rätt så nära. Fördelen med de här bägge alternativen är att de är värmebeständiga.

Motor 95/96 1965-68 (tvåtaktarna), 841 cc

Mörkt mellangröna. För att beskriva färgen kan man säga att den är något mörkare än Saabs karossfärg Smaragdgrön (1975) men inte så mörk som Tyrolergrön (1971-72). Pentagrön YMA 092375 är en värmebeständig färg som är lämplig. Kan brytas lätt med hjälp av gult och svart. Tycker du ej att du får fram rätt färg med hjälp av denna kan Saab Sjögrön (1969-70) vara en bra bas. Fråga färghandlaren vilka färger som är lämpliga att bryta med, ty det varierar för olika fabrikat.

Motor 95/96 V4 1966 till tidig -67

Ventilkåporna skvallrar om ett litet inslag av orange. Motorblocket var svart/orangerött. NCS-kod oklar. Tips välkomnas!

Motor 95/96 V4 1967 till mitten av -68

Med kort tändstiftsgänga. Silvergrå. NCS-nr. oklart även här. Denna färg brukar dock hålla sig ovanligt bra på ventilkåporna, så en sådan kan vara idé att plocka med till färgaffären för råd och rön.

Motor 95/96 V4 1968-69

Med lång tändstiftsgänga: Klarblå. Något mörkare än tidigare omskrivna Coelinblå B9. Lätt att få tag i. Heter ”Ford blå motorfärg”. Går säkert att köpa om ej hos Saab-Ana så väl hos Fordåterförsäljaren.

Motor 95/96 V4 1970-80

Svart.

Saab 99 1968-74 med 1,7 och 1,85 liters Triumphmotorer

Silvergrå, förmodligen aluminiumfärg.

Vad skall då vara målat och inte?

Denna indelning följer på tvåtaktarna ett något så när konsekvent mönster. I regel finner man inga färgstänk på detaljer som ej skall vara målade, men ett interiörfoto från Saabs motorverkstad i Trollhättan taget runt 1963 visar en motor (klarblå) färdig och komplett att lyftas i bil, som förmodligen sprutats omaskerad. Såväl förgasarbotten som fläktremskiva, smörjnipplar, motorfästenas gummi m.m. är färgbelagt. Förmodligen rör sig detta om någon serie utbytesmotorer som målats på detta sätt.

Men, apropå vad som nu skall målas om man originalrenoverar, kan man dela in det i följande grupper:

A	Detaljer som målas i motorns färg.
B	Detaljer som målas svarta.
C	Detaljer, oftast aluminium som lämnats obehandlade från fabrik eller galvaniserats och sedan ej målats. Ingående detaljer i grupp C är sådana man kan glasblästra om man vill, för att få ”rätt” yta. Men observera att de då lätt oxiderar och får en ful yta. Ett alternativ kan då vara att klarlacka efter blästringen, men de delar som sedan utsätts för hög värme blir då gulaktiga. Jag tycker att ett topplock som inte är för medfaret får lagom fräsch yta efter avfettning, tvättning och därefter puts med lite vanlig motorolja.
D	Samma typ av detaljer som i grupp C, men dessa bör ej blästras.
E	Detaljer som målas i annan färg.

Färgindelning Saab 92

Grupp A (och B!)

Lock för brytarplatta, skyddsrör för tändspolarnas lågspänningskablar (703609), luftrenare med förvärmarrör, motorfäste främre och bakre, startmotor, generator, remskivor, tändspolar t.o.m. 1953, drivknutskåpor och lock över svänghjul.

Grupp D

(Möjligen kan något ingå i grupp C): Vevhushalvor, topplock, kylvattenrör otlopp, kylvattenrör inlopp (2 st.), insugningsrör, förgasare, formstycke för sotningsluckor, växellåda, styrväxel och samtliga bultförband. Vidare lämnades avgassamlaren obehandlad från fabrik. Vill man kan man dock blästra denna och måla i speciell grenrörsfärg (dyr). Man får dock räkna med att göra om detta efter några år, eftersom ingen färg stoppat för rörets höga driftsvärme i evighet.

Grupp E

Bränslefiltrets topp på den mekaniska bensinpumpen (1950-54) målas röd. Tändspolar 1954-56 målas klarblåa. Observera att endast mantelytan målas, ej bakelittoppen. Tidigare omskrivna ”Fords blå motorfärg” eller Saabs Coelinblå B9 ligger nära.

Färgindelning Saab 93 1956-60, 95/96 1960-64, 93 o. 96 & GT 750 1958-61, Sport 1962-64:

Grupp A:

Fläktlagerblock 1956-62, fläktremskiva 1956-62, vevaxelremskiva med bricka 708746 och ring 708745, undre vattenhals 707713, generatorns fästbygel 707770 (t.o.m. -63) alt. 718762 (1964), dito spännarstag 707771 (93) alt. 716408, kopplingswirens 709958 alt 709942:s bryttrissa, motorfästenas stålytor, växellåda med inre drivknutar och kopplingshus, sidostödbygel i topplock 708564 (obs. endast målad på tidiga 93), generatorremskiva fr.o.m 1960, insugningsrör (ej 93).

Grupp B

Luftrenare, förvärmarrör, startmotor, generator, fördelare, gasstag, kylare, kylargardinlåda i huv, bensinpumpens magnethus, tändspolens mantelyta, sidostödets (708562 alt. 717875) fästplatta som skruvas fast i vänster hjulhus, fläktens skyddkorg.

Grupp C:

Topplock, fläkt, sidostödbygel 708564 alt. 709493 (obs. målad på tidiga 93:or) och insugningsrör 93.

Grupp D:

Topplocksbultarnas skallar, sidostödets (708562/717875) pinne, fläktlagerbock + remskiva fr.o.m. 1963 (galvad), generatorremskiva 1956-59 (har tydligen förekommit obehandlad även på senare modeller), förgasare, blanka delar i bensinpump, smörjnippel 791384, fettdräneringsventil 709224 (bägge dessa detaljer hör till tändfördelarväxelns smörjanordning), samtliga bultförband (kan dock variera, särskilt på utbytesmotorerna), inspektionsplåt kopplingshus, fördelarens fixerring 780995, frihjulsreglage med bult och stag. Själva reglaget kan ha förekommit ogalvat och målades då förmodligen i motorns färg eller svart.

Färgindelning 95/96 1965-68 med tvåtaktsmotor

För Sport och Monte Carlo 850 1965-67 är det oklart om de följer samma mönster som standardvagnarna.

Grupp A:

Främre motorfästenas stålytor, vevaxelremskiva och dess bricka med ring, inre drivknutar av såväl gummi som ståltyp.

Grupp B:

Gasstag, startmotor, generator, luftrenare + förvärmarrör, tändspolens mantelyta, kylare och vattenrör (?).

Grupp C:

Insugsrör, topplock, termostathus, bägge vattenutloppsrören, sidostödsbygeln i topplocket, generatorns fästbygel och spännarstag.

Grupp D:

Bensinpump, vattenpump + skiva, växellåda + kopplingshus och det sistnämndas inspektionsplåt, slav + huvudkopplingscylindrar, fördelarfästklämman, kylarlock, smörjnippel 791384, fettdräneringsventil 709224, rörfästklämmor, förgasare, generatorremskiva och samtliga bultförband.

Grupp E:

Motorns fläktblad målas rött.

Färgindelning V4 1966-80

V4-motorerna målades med insug, ventilkåpor, vattenpump, oljetråg, transmissionskåpa och balansaxelremskiva monterat. Bensinpump och fördelare maskerades aldrig; det förekommer ganska kraftigt färgsprut på dessa delar.

Färgindelning 99 1,7 och 1,85 liter 1968-74 (Triumphmotorn)

Motorblocken + fästen svart. Topplocken i obehandlad aluminium. Ventilkåporna målades blå på 1,7 liters och lämnades obehandlade (aluminium) på 1,85 liters. De flesta övriga detaljer ej målade.

Ett tips på grundfärg till motor och växellådsmålning: Steel (ett färgfabrikat) etsgrund, 2-komp. för gjutjärn.

Tack till Stefan Bjarting, Hans Willebrand, Mikael Isaksson, Lennart Sandberg och Tore Swahn för all hjälp med detaljuppgifter.

Till sist hoppas jag att Ni som läser detta och upptäcker något som är fel eller vet något som inte kommit med här, skriver till Bakrutan så det kan tas med som tips till nästa nummer.