Volvo B18/B20 i Saab 96?

Schysst förslag, men när jag frankensteinar är mitt måtto ”man tager vad man kadaver sade nekrofilen”. Jag har en isärplockad B18 som blev över när volvovalpen fick B20 för några år sedan. Däremot har jag ingen 900-låda. Dessutom vill jag inte överge det underbara frihjulet.

Adapterplattor har jag snickrat ihop till små fiatar för många år sedan så det kan jag nog göra igen, svarva lite i en lamell eller stödbussning kan jag också göra. Skarva drivaxlar, bygga om växellänkage och större plåtjobb slipper jag helst. Ska det bli B18 ska det vara quick-n-dirty à la Scrapheap Challenge, annars fårreva. Vill också enkelt kunna backa tillbaka till original om det inte funkar som jag hade tänkt. (eller som Bilprovningen hade tänkt när det är dags igen om knappt två år 😉 )

Janne har helt klart hittat kärnan i mitt micklande, det jag brukar ge uttryck för med talesättet ”man tager vad man kadaver sade nekrofilen”. Jag är (ofta plågsamt) medveten om att man genom att bara anstränga sig en liten aning extra kan nå bättre resultat men dels har jag begränsade resurser, dels får jag ganska stora kickar av att lyckas lösa problem med just de prylar som för tillfället finns tillgängliga. Ofta kan denna typ av problemlösning vara något av ett slags självändamål, d.v.s. det behöver inte ens vara dåligt från början för att jag ska börja klura på ett alternativt sätt att nå målet. De som har svårt att förstå hur mina kugghjul snurrar får försöka se det som vilken meningslös hobby som helst vars enda syfte är att ge utövaren underhållning. Nyttan med att bli förbannat duktig på World Of Warcraft eller Halo är ju också ganska tveksam, ändå är det många som trillar dit ordentligt på den skiten. 😀

Motor från Fiat 500 har jag i princip redan i garaget, fast då från modell 126 som i stort sett är identisk utöver karossformen. 126-motorn är en ganska usel konstruktion och dessutom i klenaste laget för saaben. 594cc ger hopplöst uselt vrid. Mitt år med kolvstympad Fiat127 var otroligt lärorikt. Den bilen vägde ca 750kg, hade drygt 20hk och 525cc och var precis på gränsen för mitt tålamod. Saaben har bättre aerodynamik men lär ändå behöva lite mer tjong från motorn. 900cc från en halv B18 är inte bara vad jag har gratis i garaget utan borde också matcha behovet ganska bra. Att det sedan skulle bli en bättre och roligare eco-bil med en modern insprutningsmotor och femväxlad låda försöker jag blunda för. Det udda är helt enkelt lite för roligt!

Citroêns lilla tvåcylindriga boxer har jag nyligen börjat snegla på. Vibrationsmäsigt är en tvåcylindrig boxer betydligt snällare än en radtvåa. Den lilla luftkylda fiatmotorn är av radtyp med kolvarna på samma vevsläng och den skakar något helt hysteriskt. Maxeffekten är låg, bara 23hk, ändå spricker allt sönder om man pressar den på motorvägen. Är man inte noga med att kontrollera varenda skruv i stort sett dagligen sitter snart det mesta löst. Plåtkåpor spricker, gängor vibrerar sönder… Inte heller är den speciellt bensinsnål, mycket troligen beroende på den effektkrävande kylfläkten. Jag har läst någonstans att fläkten till en luftkyld motor kan stjäla så mycket som 20-25%. En citroenboxer borde man å andra sidan kunna ordna fartvindskylning till och backa upp det med en elfläkt. Den extrema enkelheten är oerhört lockande. Cittraboxern är lite starkare än fiat-twinnen men den har ändå bara ca 600cc och det är nog för lite. Det enda som hindrar mig att testa är att ingen sådan motor ligger i mitt garage… 😉

Känner jag mig själv rätt kommer jag fortsätta fundera på B18 i min saab ett tag till och sedan inse att om jag bara byter topparna på V4:an så kommer jag mekarmässigt undan lindrigast och därmed få tid över till mitt kortnosbygge… Det händer att även jag slås av krasst förnuftiga insikter ibland. :ROLF