Nöje – Roliga historier – anekdoter

[cabmange]

cabmange

december 2, 2009 kl. 16:07 #21215

Tänkte vi kunde ha tråd där vi kan dela med oss av historier m,m så man kan få sig ett skratt.

n gammal story som kanske får någon att le… Svara med citat
Denna story har legat på potatoesmc.com, men kanske kan få någon att inse att när man tror att allt är pest, så kan det bli värre… ; )))))

---

Denna story begavs sig sommaren 1987, en varm onsdags efter middag, semestern hade precis startat och planerna inför den kommande helgens grillfest var i full gång…

Jag, No1, Stefan och Peter sitter i en ny klippt trädgård och planerar för fulla muggar, med andra ord, i ett lugnt tempo och med muggarna fulla av kaaaaaall öl…

Vårt tillstånd blev allt efter tiden gick, mer lättsamt och smidigt då vårt blods promille hallt ökade i samma takt som sekundvisaren rörde på sig, men jag lyckas till slut få ur mig frågan- är allt fixat och får ett svar i kör i från dom andra fylltrattarna- nooooooo problems här inte, allt e under kontroll, hick…

Dagen fortlöpte i samma stil som den började, mycket öl samt skit snack, för att att sedan övergå till en underbar nattsömn, en nattsömn som vi aldrig skulle kunnat haft om vi vetat vad som komma skulle följande dag, snacka om att vi missbedömt våra förutsättningar inför grillfesten, inte bra, inte bra alls…

Vaknar till liv av att en person skriker samt sliter som en galning i min tröja, lyckas med nöd och näppe att få upp mina ögon så pass att jag kan se vem som försöker skaka ihjäl mig och till min förskräckelse så ser jag hur en otroligt bakfull person (Stefan) med fradga i mungiporna och paniken lysandes i hans ögon stamma fram något om att vi gått på en blåsning…

Lägg av, vadå blåsning, låt mig få sova skriker jag tillbaka åt honom men Stefan skriker högre samt skakar mig som om jag var gjord av luft- vi har inte köpt en halv ko, vi har köpt en HEEEL kofan, livs levande!!!! Jag vaknar till på en tiondel, försöker se på Stefan om han luras men ser ganska snart att han talar sanning, men hur i h-vete har vi köpt en hel kossa???

Stefan börjar, jo du vet den där bonden som levererar slakt djur till Peters arbets plats (han jobbar som styckare vid globen), Peter lyckades att få köpa ”lite” kött av honom till ett kanon pris, du vet en halv kossa, men det visade sig att bonden inte har några ”halva” kossor i ladugården, bara hela du vet, levande och därför vart det en sån, en levande du vet…

Tittar på klockan och konstaterar att den är strax före fyra på efter middagen samtidigt som jag frågar vart ”geniet” Peter befinner sig?? Stefan svarar att han e och hämtar en skåpbil och sina verktyg, du vet, så att vi kan hämta kossan och skiva upp den eller nåt liknande…

Helt otroligt tänker jag, kanon, först ska vi hämta kossan långt åt h-vete bort för att sedan slakta den och till sist stycka upp den i lagom bitar, bra planering, skitbra på ren svenska…….men som vanligt när vi proffs planerat något så borde vi vid det här laget ha lärt oss den bistra sanningen- ta alla problem gånger tio och så har vi fortfarande långt kvar till det rätta summan…

Plötsligt så hör vi en vw transporter på max varv med tjutande däck, tutandes för fulla muggar och Peters ljuva stämma- pallra er ner era fylltrattar, vi har bråttom!!!

Väl inne i skåpbilen vilken inte var någon skåpbil utan en GLASAD sådan som Peter monterat ut dom bakre sätena på så bar det i väg till en bondgård norr om huvud staden i ett tempo som fått Schumacher att vilja kliva ur, Peter svamlar vägbeskrivningen som bonden gett honom till kossan samtidigt som han försöker att inte träffa alla fasta föremål utmed våran färdväg- Jag och Stefan tittar på varandra med döden i våra blickar samtidigt som vi ber en bön…

Efter mer än en timmes vansinnes färd så ser vi bondgården på avstånd, och eftersom att varken jag eller Stefan fattat något av vägbeskrivningen som Peter svamlat så nickar vi bara när han tillslut säger att i den här hagen så finns kossan som ska vara märkt med ett stort svart kryss…

Vi tittar in i hagen som är ganska stor, rejält kuperad och ser faktiskt att det längst bort står några kossor, Stefan och jag tittar på varandra för att sedan vända oss till Peter med beröm och ryggdunkar om att han faktiskt lyckades hitta rätt på en gång, skitbra, eller??

Stefan som absolut inte har någon respekt för dessa stora djur stegar snabbt in mot kossorna och hamnar direkt ca:40-50m framför oss andra två fegisar, vi ser hur Stefan rundar en mindre byggnad för att sedan höra ett hjärt skärande skrik- spring, för helvete spriiiiiiiiiiiiiiing!!!

I nästa sekund hör vi ett nästan overkligt dovt ljud, ett ljud som i det närmaste kan liknas vid det som skulle uppstå om en dopad TYSON slog en rak höger rakt i mellan gärdet på någon, ett ljud som framkallas av att en människo kropp trycks ihop och att samtidigt all luft lämnar densamma…

I en tok snygg, men komprimerad pik med 14 skruv, som skulle fått självaste Ulrika Knape att bli imponerad, ser vi Stefan komma flygande genom luften, och efter han så kommer den största tjur som jag i alla fall skådat och som i jämförelse skulle ha fått mig att hellre möta Tyson utrustad med knogjärn än att vara där jag just nu befann mig…

Ser inte hur det går med Stefan eftersom både jag och Peter uppnått ljusets hastighet i från denna plats i riktning mot ladugården, framfår oss så ser jag att det finns ett trä staket och en betongmur vilka vi riktat in oss på medans vi hör hur tjuren närmar oss markant…

Peter far över betongmuren och jag över trä staketet rakt i en skithög (faaaan tänker jag högt), men när jag reser mig upp så ser jag att Peter lyckats värre än mig- och för dom som inte vet så vill jag härmed ta tillfället i akt och förklara vad det är för något som ser ut som en stor rund betong ring, och som dessutom oftast ligger bakom ladugårdarna…

Det ser ut som en pool men det är det inte (he he he), det är en en stor behållare där all urin tillsammans med lite bajs samlas i från bondgårdens alla djur, not a very nice place to be… Och gissa vem som upptäckte detta först när han befann sig i luften flyendes i från tjuren- Peter…

Medans Peter härmade Frölander i denna sörja så stog tjuren på andra sidan trä staketet och krafsade i marken med sina klövar som en vinnare samtidigt som Stefan visade livs tecken och tog sig ur hagen i samma stil som ringaren i nottredam, klart sevärt…

När situationen lugnat ner sig en aning- Peter och jag hade duschat under en slang (gissa om att Peter luktade i några dar) samt att Peter försökt att spy upp sina tarmar, Stefan låg lite trasig i framsätet på vw bussen (det visade sig senare att han brutit 4 revben samt ett nyckelben) -bestämde sig Peter och jag att vi skulle åka runt till den rätta hagen för att lasta på kossan och sen köra Stefan till SÖS akuten…

Lastningen gick faktiskt ganska smidigt om man bortser att det tog ca:30min, men vad det såg ut sen, tänk er att ha en kossa flåsandes i nacken i en vw buss som normalt används till att köra människor!! Snacka om att ha totalt hjärn släpp…

När vi började närma oss dom centrala delarna av Stockholm så väljer Peter den begåvade vägen genom sveavägen, med en kossa i en GLASAD vw buss, en kossa som absolut inte hade lärt sig att stå stilla under transporten vilket medförde att vårt fordon for omkring på vägen som bara Ingemar Stenmark kunde när han var som bäst…

När vi närmade oss korsningen sveavägen/kungsgatan så upptäcker vi två saker, den ena saken var att det var rött och den andra var att vi hamnade bredvid en polis buss med fyra poliser i, Faaaan mumlade vi kapp samtidigt som vi log emot poliserna med ett leende som skulle göra vilken som hellst misstänksam…

I samma ögonblick som att poliserna sätter i halsen och upptäcker vår last så utbringar ko helvetet sin sista hämd mot oss genom att tömma ur hela sitt tarmsystem inne i bussen med den följd att poliserna håller på att skratta i hjäl sig, dom ligger dubbelvikta i deras buss och föraren slår handen över ratten hysteriskt så att tutan tjuter i ett, vilket INTE gjorde situationen mindre pinsam då allas blickar riktades mot oss!!!

När det äntligen blev grönt körde Peter upp Stefan till SÖS akuten och blev samtidigt själv inlagd då läkaren hörde vad han råkat ut för- INTE nyttigt alls tydligen att dyka i denna blandning av urin mm och samtidigt ta en eller flera kallsupar vilket den snälla doktorn hela tiden påpekade för Peter samtidigt som han bet sig i tungan för att inte skratta ihjäl sig ´vilket dom övriga på akuten redan gjort…

Själv körde jag raka spåret ut till en bondgård på Dalarö och släppte ut den välsignade kossan på gårds planen för att sedan ta på mig den underbara uppgiften att sanera bussen…

Höllt på att glömma- grillfesten blev faktiskt av, vi köpte kött i en ICA butik i stället, Stefan fick extra mycket sprit för att bedöva smärtorna samtidigt som Peter fick tillbringa en tid på SÖS med att konstant vara magsjuk och spy…

Mvh,
No1.

Edit: Jag kan lova er att POLISERN som såg detta skrattar än i dag åt det dom såg…

Träffade en av POLISERNA på motorcykel mässan i år, han berättade efter en stund då vi pratades vid att han minsann mindes mig och en kossa muuuuuuuuuu…

Då han ändå tog upp den där storyn så passade jag på att delge honom resten varvid han, inför ett ex antal besökare, fick lov att sätta sig ner på golvet i våran monter där han höllt på att skratta ihjäl sig- snacka om att man skämdes lite…

[wibbe60]

wibbe60

december 2, 2009 kl. 20:03 #148978

Okey, jag kontrar med en c:a 10 år gammal erfarenhet, håll till godo.

Jag och min sambo bor högst upp i ett gammalt 5 våningshus. Uppe på vinden har ägaren inrett två lägenheter varav en bebos av oss.

Kombinationen av söderläge, stora fönster och plåttak innebär att sommartid uppnås en inomhustemperatur som obetydligt understiger en finsk bastús. Öppen balkongdörr är därför ett måste.

Nu är det så att, uppväxta som vi båda är i stan gillar vi inte småkryp nåt vidare. Speciellt inte getingar som vi har något av en panisk skräck för båda två. Alltså, myggnät för balkongdörren är ett måste. Under flera år hade vi haft en konstruktion som fästes med kardborrband vilket gav en lite bökig hantering av själva nätet vid passage ut och in.

Så, en dag mitt i sommarvärmen bytte jag ut detta nät mot en konstruktion liknande en lodrät rullgardin. Dock var jag tvungen att gå till arbetet innan ”myggdörren” var redo för användning.

När jag kom hem efter det att kvällsskiftet var slut, klockan var väl kvart över elva så där fann jag sambon stående i hallen med badrumsdörren som en slags sköld, stirrandes in i vardagsrummet.

Där, uppe i taket ovanför vår halogenlampsförsedda golvlampa cirklade som ett bombplan från andra världskriget, en rejäl bålgeting.

Den var bara obetydligt större än en gråsparv.

Men stärkta av det faktum att vi nu var i numerärt överläge omgrupperade vi snabbt till köket (jag hade kyckling med mig som skulle i frysen). Nu gällde det att planera anfallet. En flugsmälla plockades fram, men det kändes som att fienden likt en blöt hund bara skulle skaka av sig allt jag kunde åstadkomma med den.

Så, reträtt till badrummet. Som två gerillakrigare i en tropisk regnskog tryckte vi nu i det varma fuktiga badrummet.
Det var dags att inventera vapenförrådet. Kemisk krigsföring verkade som en god idé. Hårspray är klibbigt och bra och borde i alla fall i teorin knäcka fiendens flygförsvar. Kunde vi bara strandsätta eländet på golvet så skulle det vara en smal sak att stampa ihjäl densamma.

Sambon iklädde sig nu rollen som befälhavare och jag, en vanlig simpel menig.

Spänningen var nu så tät att man kunde skära den med kniv. Jag kände hur det bultade i tinningarna, svetten rann ned för ryggen och jag väntade.

Då… skrek min överordnade: ATTACK!

Med flugsmällan i ena handen (mest som skydd) och hårsprayen i den andra anföll jag under höga stridrop och med en kroppshållning som ringaren i Notre Dame. Jag störtade med dödsförakt fram och duschade fienden (som nu verkade svällt upp till en duvas storlek) med mitt kemiska vapen.

Dock tog inte den första salvan tillräckligt så jag kastade mig i skydd in i sovrummet. Ett andra utfall gjorde inte heller det nämnvärd skada.

Nu var goda råd dyra som oxfilé.

Påmanad av mitt befäl och för att undvika utgiften för ett hotellrum (sambon, och jag också för den delen vägrade att dela lägenhet med den lede fi,) gick jag med på ett sista försök.

Ny strategi, jag smög som, ja inte en panter kanske men som en överviktig livsmedelsarbetare i alla fall, fram bakom soffan. Föremålet för striden hade tagit sin tillflykt till en takbjälke strax över golvlampan.

Det var nu eller aldrig.

Med uppbjudande av mina sista krafter och med blodsmak i munnen tog jag sikte. Jag kastade mig fram från mitt gömställe, öga mot öga med fienden sträckte jag ut armen och tryckte till.

Föremålet för anfallet stelnade till för ett ögonblick och föll sedan handlöst eller vinglöst ska jag kanske säga, rakt ned i golvlampan. När den hårspraysbesprutade kroppen träffade den väl uppvärmda halogenlampan lät det som när man slänger en klick smör i en het stekpanna.

Döden torde ha varit omedelbar. En liten strimma rök steg upp ur lampan tillsammans med lukten av ”wookad” bålgeting.

Lugnet och stillheten lägrade sig över slagfältet. Både befäl och menig föll utmattade i sömn…

[Författare]

Inlägg