Peugeot oräddad
- Detta ämne har 4 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast 2005-04-30 09:09 av
.
-
Inlägg
-
Häromdan var jag utanför Partille bilskrot när en bärgningsbil kom och lastade av en 205 GTI i kanonskick. Icke en rostfläck, originalfälgar och fläckfri inredning. Dessutom körde bärgarn en sväng i bilen och allt funkade kanon. En bilfirma skrotade bilen och vi stod där bara och rev oss i kalufsen och undrade varför. Inget svar fick på det viset och inte gick det att få loss bilen från skroten heller. Ett sånt slöseri.
En skrotad pyscha är ingenting mot det vansinne som Svenska försvaret gjorde sig skyldiga till för några år sedan när nedläggningarna började. Tusentals fullgoda fordon blev flisade för att dom inte var utrustade med katalysator.
Som tur är så har dom besinnat sig nu. Sexhundra fordon gick under klubban igår i Norrköping. 
Vi körde om ett gäng gamla militär bilar igår & de såg ut att vara i Nyskick så nu har de nog öppnat upp något nytt Mobförråd.
/Fredrik
Eftersom detta är Off-topic kan jag väl brodera ut lite.
Ni som bara vill läsa om fordon kan hoppa till slutet.
Försvarsmakten (FM) är mitt uppe i en av de största omvälvningarna någonsin.
Invasionsförsvaret byggde på att kunna möta en invasion från öster med först attackflyg, ubåtar och därefter ytattackfartyg och ett fast och rörligt kustförsvar med artilleri och små lättrörliga förband i kustområdena. Om angriparen fick fotfäste på svenskt territorium hade vi armébrigaderna som med pansarförband som slagkraftigaste enhet skulle slänga angriparen tillbaka ut i havet. Jaktflyg skulle bland annat skydda egna rörelser samt ta tull på angriparens attackflyg. I ett sådant scenarion skulle vi ha cirka 850.000 man under vapen och hela samhället omställt för att kunna hantera en krigssituation.
När muren rämnade 1989 började Warszawapakten (WP) att få sprickor för att sedan kollapsa. Idag ser vi forna WP-länder som medlemmar i NATO alternativt som medlemmar i Partnership for Peace (PfP) som är ett sorts förtroendeskapande samarbete mellan länder med bland annat gemensamma övningar.
Denna omritning av Europas politiska karta har tvingat fram en förändring av Sveriges säkerhetspolitik. En del i säkerhetspolitiken är försvarspolitiken. Som väl är i denna demokrati, är det de folkvalda som anger vad Försvarsmakten skall användas till och inte tvärtom som det är i vissa länder.
Mot bakgrund av denna förändring håller alltså Försvarsmakten på med en omvandling från det så kallade invasionsförsvaret till ett allsidigt användbart insatsförsvar. Smalare, men vassare, är ett uttryck som ibland används. En del i säkerhetspolitiken är att kunna vara med internationellt och kväva eventuella oroshärdar som på sikt kan sprida sig. Se till exempel Sarajevo 1914 där Österrike-Ungerns tronföljare ärkehertig Franz Ferdinand mördades av aktivisten Gavrilo Princip. Mordet var startskottet till en av de värsta slakter någonsin, nämligen första världskriget.
I vårt internationella militära engagemang och framförallt säkerhetspolitik, finns intressen av att motverka spridning av konflikter som kan drabba Sveriges intressen, men givetvis också humanitära insatser. Se till exempel på katastrofen i Sydostasien där FM deltar aktivt både på plats och här i Sverige. För inte så länge sedan lämnade Flygvapnet Afrika efter att ha etablerat och drivit en flygplats mitt inne i ett konfliktdrabbat område. Nu vässas FM för att kunna hantera lågintensitetskonflikter upp mot högintensitetskonflikter och ”regelrätt” krig.
Resonemanget är att det som FM kan uträtta på långt avstånd från Sveriges gränser kan vi också uträtta inom Sveriges gränser. Invasionsförsvaret var bra och förberett på att försvara Sverige i händelse av invasion, men inte så mycket annat. Insatsförsvaret kan bättre användas i olika konfliktnivåer, miljöer och samarbetsförhållanden med tex andra länder.Mot denna bakgrund skrotas alltså en gigantisk mängd försvarsmateriel ut genom framförallt Försvarets Materielverks (FMV) försorg. FMV ligger utanför FM, men sorterar också under Försvarsdepartementet (Fö). Det finns så mycket i förråden att om det släpptes ut så skulle botten fullständigt gå ur vissa marknader. En del materiel skänks till andra länder och biståndsorganisationer, räddningsorganisationer mfl.
Som försvarsanställd och motorentusiast är det förstås extra smärtsamt när splitter nya fordon skrotas av olika anledningar. Skall FMV sälja direkt till slutkund gäller konsumentköplagen och då blir saker och ting genast mer komplicerat. Bland annat därför säljer FMV till kunder som köper ”pallvis” Se tex Valpar TgB 11 till salu http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=1281
Kanske kan man säga att man måste köpa hela kullen…
Kan gammal materiel användas i insatsförsvaret så gör man det. Men den stora mängden materiel kostar mycket pengar att underhålla och det är bland annat sådana hänsyn som gör att man snabbt vill bli av med materielen.
Till FMV surplusförsäljning
Dessa tongångar gäller för övrigt också personalen…
Det blev en lång utvikning och jag hoppas att åtminstone någon läste ända hit…
Jodå Martin, jag läste och kan bara instämma i det hela. Det är ju inte försvaret som bestämt att det skall skrotas. Det klarar våra så kallade folkvalda själv med sina ständigt återkommande lagar, förordningar, ideér röstfiske mm.
/B
Bengt Åkesson
bengt@akesson-motorsport.se
Facebook
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
