Bilder på ’proffsmonterade’ gälar.
(©Per Samuelsson, ’Pelle S’)
Monterade gälar
(©Sten-Arvid Larsson)
Hur mycket efterarbetning krävs?
Bockning, håltagning, (här kan det vara läge att ringa till mamma och gråta lite), svetsning, slipning och målning.
Det lurigaste tyckte jag var att få till vinkeln mellan den bockade framkanten och huven, den skall ju luta åt två håll, åt sidan och neråt/framåt… Jag ville inte ha en skarp vinkel på framkanten men de gälar klubben säljer är gjorda för att ”vikas” i framkant mer än att ”böjas”.. Jag löste det genom att nypa fast den delen av övre plåten som ansluter till huven, bara några mm i skruvstycket och sedan vinkla den. Då fick jag en skarp kant innerst men en mjuk böjning i ytterkant.
Sedan gäller det att våga göra hålet i huven. Den medskickade mallen är alldeles för stor tyckte jag. Så jag punktade först ihop hela paketet lite löst för att bedömma hur stort hål jag behövde, sedan ritade jag ut det på huven till första hålet, till det andra gjorde jag en mall från det första hålet.
Så var det dags att bryta isär skiten igen och passa in allt i hålet i huven och punkta ihop det på rätt sätt… Och när man inser att det inte går att få det bättre färdigsvetsar man och hoppas att skruvarna skall vrida f-nskapet lite så att det ser ut som det passar.
Den tredje lilla plåten skall sitta i framänden för att dra en skruv i inne ifrån huven. Det är nog den delen som är absolut svårast att passa in… Jag klippte ner min till lite drygt halva storleken innan den passade…
Ett litet men viktigt problem är att gälarna på färdigbilderna är inte likadana som byggsatsen… Det har skett en produktionsbefrämjande utveckling (eller nå´t) där emellan.
Se även Pelles projekttråd
Sammanställt från forumet av Patrik Hermansson 2007-05-16