Saab 96 -62 Byrådirektörns bil (aka Astrid)

Forum Övrigt Projekt / Min bil Saab 96 -62 Byrådirektörns bil (aka Astrid)

Detta ämne innehåller 14 svar, har 6 deltagare, och uppdaterades senast av 2009-11-11 16:55.

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 15 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #21055

    emlo
    Deltagare

    Hej Saabvänner!
    Jag heter Emil Åberg och bor i Uppsala. Jag diggar gamla bilar, mopeder och cyklar främst från 50- och 60-talen. Äldre SAAB:ar, framförallt tvåtaktare och V4 har alltid legat mig särskilt varmt om hjärtat. Jag är mitt uppe i en nyligen återupptagen renovering av en 96 -62 och tänkte beskriva lite av arbetet i ord och bild i den mån det hinns med. Två småttingar hemma gör ett späckat schema ännu mer fullt.

    Lite bakgrund:
    Den 29 juni 1962, en ljuvlig sommardag, hämtade byrådirektör Börje Nylén ut sin nya SAAB 96, chassinummer 156 234, på Bröderna Alms Bilfirma i Kristinehamn. För denna betalade han 9075 riksdaler kontant och kvitterade ut interimsskyltar med nr. S399.
    Vid detta tillfälle bodde byrådirektörn i Kristinehamn så valet av bilfirma föll sig säkert naturligt. Dock noteras att han redan 10 dagar senare, på skadeanmälan efter den olycksaliga kollisionen på väg 160, mellan Opstryn och Nedstryn, Sogn och Fjordane Fylke fyller i en adress på Karlbergsvägen i Stockholm som sin hemadress. Kanske köpte han bilen för att anlända ståndsmässigt till den nya bostaden i huvudstaden?

    Det planerades alltså en resa till Norge omedelbart efter införskaffandet av SAAB:en. Börje och hans fru Ingeborg företog resan tillsammans med frk. Hertha Björkström, kanske en väninna till Ingeborg? Sannolikt hade de passerat Stockholm (eventuellt tillsammans med flyttlasset) eftersom bilen nu hade fått Stockholmsidentiteten AA64712. Redan under denna första resa krockar alltså byrådirektörn med en mötande bil. Olyckan äger rum i närheten av Stryn, när blott 174 mil har passerat under diagonalerna. Om man utgår från Karlskoga och tänker sig att man kör raka spåret till Stockholm och därefter till Stryn så blir sträckan 113 mil (om man färdas längs vägar som finns idag). Det var alltså inte många strömil som hanns med innan Börje väjde för den förargliga stenstolpen (som i skadeanmälan angavs som skyldig till olyckan) och olyckan var ett faktum.

    Kanske var det denna olycka i bilens barndom som fick byrådirektörn att behålla den så länge – man kan nog tänka sig att kände sig skyldig över att ha åsamkat den nya fina bilen en sådan försmädlig skada och ville gottgöra för den. Under alla omständigheter tar han väl hand om bilen och en lång rad besiktningsprotokoll visar enbart på ibland återkommande anmärkningar för ”14. däck delvis omönstrat” och ”18. felaktig ljusbild”. Att byrådirektörn var en sparsam man torde det inte råda något tvivel om då han enbart byter just det däck som renderade en anmärkning. Påfallande ofta får han efterföljande år en anmärkning för det andra däcket så samma axel.

    Milen tickar också på, men långsamt. När SAAB:en är 10 år har den inte gått mer än 5773 mil och vid 20 års ålder har mätaren slagit runt och visar 11843 km alltså 11184 mil.
    Därefter blir bilen i princip stående, något år var det bara 36 mil mellan besiktningstillfällena. 1990, 28 år gammal, har bilen inte mer än 11744 mil bakom sig. Att byrådirektörn vid det här laget passerat 80 års ålder bidrar sannolikt till den sparsamma körsträckan och han beslutar sig nu för att göra sig av med den älskade SAAB:en.

    Nu kliver Yngve Ekberg, tidigare ordförande i Svenska Saabregistret in i handlingen. 1990 köper han bilen av Börje men behåller den bara i två år. Därefter, c:a 1992 tar hans svärfarsa över ägandeskapet och sedan, på Yngves hustrus 35-årskalas den 26 dec 1995, övertar hans kompis Lasse Eriksson den gamla SAAB:en. (Tack för informationen Yngve!)
    Det blir ytterligare en kort romans. Drygt ett år senare säljer Lasse bilen som vid det här laget börjar bli ganska sliten och anfrätt av tidens tand till Mikael Hamberg i Åkersberga. Mikael kör inte mycket med bilen och i oktober 1999 förvärvar jag bilen som annonserats på Saabklubbens hemsida som reservdelsbil alt. repobjekt. Det som får mig att slå till är dels att inredningen är ganska fin och dels att den inte är lagad i någon större utsträckning – men framförallt är priset helrätt. Att skärmar och huv är helt slut och karossen bulig och ful på de flesta ytor bekom mig tydligen inte. Efter en enklare åtgärd med svetsen och en ny bränsleslang mellan pump och förgasare var det tänkt att klara av besiktningen men det blir allt svårare att bortse från skavankerna. Under våren 2000 köper jag glasfiberframskärmar och en fin huv för att snygga till bilen lite. Resten är, som man brukar säga, historia..

    Hör gärna av er till mig om ni har mer info om bilen!
    /Emil

    P.S. Namnet Astrid kom min dotter fram efter att ha sett bilen en gång. Det fanns ingen som helst tvekan. D.S.

    #147668

    emlo
    Deltagare

    Snabbfortsättning..

    Den som söker skall finna heter det ju, och ju mer jag rev desto mer rost hittade jag. Stora hål i golvet, hål i innerskärmar, C-stolpar, torpedvägg, stötdämparfästen osv. (ni vet säkert). Det krävdes inte heller något detektivarbete för att lokalisera den ganska oblyga riktning av frontpartiet som gjordes efter olyckan i Norge.
    Vid det här laget hade det smarta kanske varit att plocka de delar som trots allt var användbara och istället lokalisera ett projekt som bättre överensstämde med min förmåga, men ibland har jag har svårt att förstå när det är dags att gå vidare. Så jag satte igång att försöka lära mig att svetsa. Till en början i föräldrarnas villagarage men efter en riktigt kall vinter 2000/2001 fick jag nys om ett mekgarage i Bergsbrunna utanför Uppsala. Jag flyttade dit karossen men efter att jag skrapat bort all underredsmassa från golv och hjulhus gick det fortsatta arbetet långsamt, initialt p g a studier i Stockholm. För att ytterligare minimera tillgänglig tid vilket redan innan var bristvara köpte jag dessutom en FIAT 124 Spider i uselt skick under hösten 2001.
    SAAB:en blev stående och någon gång, jag tror att det var runt jul/nyår 03/04 (försöker minnas) flyttade jag karossen till en lada utanför stan. Vid det här laget var faktiskt nästan all rost åtgärdad även om vissa obehagliga partier återstod.
    Det är verkligen beklagligt att jag inte hade någon digitalkamera vid den här tiden och även om jag tog analoga bilder så har jag inte lyckats hitta dem.
    Jag ska försöka fotodokumentera de viktigaste delarna av mitt fortsatta arbete, för egen såväl som er skull.

    Bilden ovan är den enda jag hittat som togs innan karossen flyttades till ladan.

    #147669

    walle
    Deltagare

    vilken historia jag gillar inte 96or ett dugg men din berättels gjorde allt intressant
    mvh niklas

    #147680

    fredrik.a.
    Deltagare

    Spännande! När fortsätter renoveringen då?

    #147684

    emlo
    Deltagare

    Hej igen och tack för era kommentarer!
    Ja, visst är det härligt att läsa hur de nyblivna SAAB-ägarna sorglöst hoppar in i bilen och fräser iväg till Stryn. En bra bit att köra även idag, men jag misstänker att det norska vägnätet lämnade en del övrigt att önska i början av 60-talet. Jag har även noterat att det saknas rapporter om bogsering i samband med olyckan. Ytterligare en av fördelarna med placeringen av kylaren bakom motorn.

    Jo, renoveringen då. Jag har hunnit lite längre med den än vad jag hunnit skriva men jag försöker skriva ikapp.

    Åter till nutid alltså.

    Jag har nu börjat få lite fason på FIAT Spidern, hunnit med att göra i ordning en Renault Dauphine åt frugan och skaffat mig en fin liten familj. Dessutom flyttade jag i våras in i ett rymligt hobbygarage tillsammans med 3 polare. Ett perfekt läge att åter ta sig an den gamla SAAB:en med andra ord. Jag hade inte tittat till den sedan 2007 och minnet har som bekant en tendens att försköna det i minnets vrår undanstuvade så det var inte utan viss nervositet som jag åter släpade fram karossen en sval höstdag i september. Burr (i dubbel bemärkelse). Var det så här illa?

    Under dagen har jag lyckats gräva fram några bilder på hur karossen såg ut 2007 när jag senast var och tittade till den:

    #147685

    emlo
    Deltagare

    Arbetet inleds:
    Så här såg karossen ut när den just anlänt till garaget. Jag har precis börjat känna mig för med slipmaskinen.

    Den lackfirma som jag varit i kontakt med önskade att karossen skulle vara plåtren i största möjliga mån, och helst grundad med exempelvis Hagmans CA-primer på utsatta ställen som hjulhus och golv. Ett mödosamt arbete vidtogs således. Jag sandade ner alla någotsånär plana ytor på karossen till plåtrena men lämnade de små skrymslen och vrår där jag inte kom åt. När hela karossen var avklarad behandlade jag alla plåtytor med fosforsyra för att eliminera de mindre angrepp/rostprickar som fanns. Vid gravrostangrepp i mindre områden blästrade jag med punktbläster, behandlade sedan med syra.

    Bakskärmarna som jag fått tag på var bättre begagnade och i princip fria från rost även om någon mindre åtgärd med svetsen krävdes och framskärmarna var NOS och med andra ord aldrig monterade. För att göra ”min” lackerare nöjd och glad slipade jag även dessa plåtrena in- och utvändigt. Mycket slipdamm blir det.

    #147687

    emlo
    Deltagare

    Forts.
    När jag börjat känna att jag kommit en bit på väg med slipandet bestämde jag mig för att ta jag mig an de sista rostiga partierna. Jag försökte göra så mycket som möjligt på egen hand, att svetsa golv och innerskärmar klarar jag numera, men svårare partier som den dubbelkrökta ytan ovan bakskärmarna och ett par andra saker fick jag hjälp med av min kompis Bengt. Han tillverkade även en ny batterihylla som blev riktigt bra.
    Min stackars SAAB kände sig lite som kusinen från landet bredvid den något glassigare garagegrannen.

    Så här enkelt snitsade Bengt till den jobbiga ytan ovanför bakskärmen:

    Den nya batterihyllan:

    Bägge sidor efter lagning:

    Kusinen från landet på besök:

    Fortsättning följer..

    #147697

    fredrik.a.
    Deltagare

    Men så dålig var den väl inte, i alla fall inte mot min 62:a som stått ute i en tjugo år. Imponerande jobb med delen över hjulhuset, för mig ville det slå sig när jag var på samma ställe. Blir kul å följa din renovering!

    #147702

    emlo
    Deltagare

    Jag kör vidare i fast-forward.

    Nej, så illa var det kanske inte med karossen, det mesta gjordes under förra repan. Men jag levde i villfarelsen att allt plåtjobb var ”klart” och att det bara var att slipa ner den och köra iväg till lackeraren, typ. Tur då att man har kunniga och hjälpsamma kompisar som kan hjälpa till när ens egna färdigheter inte räcker till. Jag är grymt imponerad av alla ambitiösa personer som skriver här på forumet som trots begränsad erfarenhet tar sig an sinnessjukt komplicerade svetsreparationer på karosser, med riktigt bra resultat dessutom. Jag är för feg för det.

    Eftersom jag fortsätter på min inslagna bana att vara helt värdelös på att dokumentera så finns inga fler före-foton men det var ett och annat kvar att svetsa på golv, torpedvägg och innerskärmar.

    När svetsövningarna till slut var avklarade kändes det faktiskt som att det jag började komma någonvart. Det gav mig lite extra motivation och jag gjorde ett ordentligt ryck och slipade ner färgen från de sista karossytorna och jämnade dessutom till lite synliga svetsfogar. Det knorrades en del hemifrån efter ett antal sena kvällar och kanske någon hel helgdag, men tack och lov är frugan av det förstående slaget och hon kontrade dessutom med att hon skulle vara bortrest på Friskis&Svettis-utbildning tisdag till söndag ett par veckor senare. Puh.

    Väl färdig tog jag karossen till en blästrare som blästrade hjulhus, golv (in och utvändigt), motorrummet och de skrymslen jag inte kommit åt med slipmaskinen. Så här i efterhand är jag inte säker på om jag valt att låta honom blästra så mycket. Trots dammsugning och blåsning med tryckluft in absurdum dyker det fortfarande upp sand från ingenstans. Han lackade sedan golvet utvändigt och hjulhusen med CA primer. Sen var det bara att ta sig tillbaka till värmen och tryggheten i garaget illa kvickt

    Resultatet efter blästring

    CA-primad innerskärm. Kring förstärkningen för stötfångarfästet syns lite rester av lagningen efter olyckan ’62.

    Torpedväggens insida

    #147710

    hans h
    Deltagare

    Snyggt.
    Man blir ju nästan sugen att börja jobba på sina egna bilar nu direkt.

    Men huset måste få gå före. man ska ju bo någonstans också…

    Hans H

    #147786

    emlo
    Deltagare

    Tackar!

    Vi närmar oss så sakteliga projektets nuvarande status.

    Jag hade sedan länge bestämt mig för att lacka om bilen från vit till B3 – ljusblå (ishavsblå?). Det är en riktigt skön 60-talskulör och kortnosarna gör sig fantastiskt bra i den tycker jag. Jag var lite kluven till att lacka om den i en annan färg men eftersom den skulle lackas in- och utvändigt osv. så tyckte jag det var ok, och dessutom fanns färgen för det aktuella chassinumret och inredningsfärgen stämmer. Det var lite småstruligt att få fram receptet på B3 (det var innan jag insett att det fanns en färgansvarig på klubben). Jag var jag i kontakt med ett par olika butiker innan jag fann en som hade recept på B3 från PPG.

    (Jag kan tillägga, så här i efterhand, att den färg som bilen nu har ser betydligt mer mättad ut än den B3 som jag sett på andras bilar och på foto. Det kan vara en följd av tiden, att det är svårt att se hur en färg ser ut på foto/datorn osv. men det blir intressant att jämföra med en bil med originallack någon gång i framtiden.)

    Innan jag släpade iväg bilen till lackeraren ville jag få bort all sand från blästringen. Det är fullständigt osannolikt hur mycket sand som kan gömmas i en kaross. Inte minst alla hålrum, och dubbel/trippelplåtar gömmer kilovis. Eller väldigt mycket i alla fall.
    När saneringen var avklarad provmonterade jag alla lösa delar för att kolla passformen. De passade sådär. Det blev en hel del pyssel innan resultatet liknade något som man kunde leva med men jag är fortfarande orolig inför den slutgiltiga monteringen. Mest jobb var det med att få innerskärmarnas kanter att vara parallella med huvens sidor, men även innerskärmarnas ”krum” eller välvning. Rätt knepigt att få till eftersom SAAB:arna har en lite lustig lösning av kanten mellan skärm/innerskärm/motorhuv där huven liksom ligger ovanpå närmast torpedväggen och en bit framåt, men när huven viker neråt så övergår skärmarnas kanter att vara närmast i nivå med huven (min tolkning..). Bökigt var det i alla fall.
    Att karossen är frontsmälld, huven kommer från en annan bil och skärmarna aldrig suttit på en bil över huvudtaget kanske bidrog till bristen på passform, vad vet jag.

    Vad är föresten er erfarenhet av den här typen av problem – brukar det krävas mycket efterjustering när man plockar skärmar och huv/lucka från en annan bil (även okrockade bilar alltså)?

    Sist på att-göra listan var att behandla karossen med ”metal conditioner” och därefter packa in alltsammans så tätt som praktiskt var möjligt för vidare transport till lackeraren. Sen var det bara att hålla tummarna.

    När jag någon dag senare var på väg hem från jobbet stannade jag till på lackverkstaden för att kolla läget. Då stod deras plåtslagare och filade tenn som han lagt på en lagning. Det kändes i alla fall förtroendeingivande. En vecka senare hade karossen varit i lackboxen tre vändor. Första svängen vreds karossen på sidan och golvet lackades. Andra gången lackades frontpartiet (motorrum och innerskärmar) och insidan och sista gången var det dags för utsidan. Fråga mig inte varför han gjorde det i den ordningen.

    Det var ordentligt pirrigt att komma tillbaka till lackverkstaden för slutinspektion. Jag är rätt noggrann av mig och hoppades verkligen att jag skulle slippa bli besviken. Jag tycker nog att resultatet blev riktigt bra, men det finns alltid småsaker att haka upp sig på. Även om jag vet att man inte kommer att tänka på dem när bilen väl satts ihop så är det som att ögonen sugs mot de där små blemmorna.

    Se bilderna nedan för resultatet:

    /Emil

    #147793

    modo
    Deltagare

    Mycket snyggt!

    #147803

    fredrik.a.
    Deltagare

    Otroligt så fint det blev, vad man blir sugen på att få sin egen lackad alltså!

    #147814

    emlo
    Deltagare

    Hej!
    Tackar och bockar för de vänliga orden.

    I samma veva som jag var på ”inspektion” lämnade jag framskärmar, baklucka och huv till lackverkstaden. Jag hade fått ytterkanterna av motorhuvens insida blästrade samtidigt som karossen, och slipat bort färgen från utsidan. Samtidigt ville jag ju ha en skaplig yta på huvens insida (det händer ju att man har huven öppen på en tvåtaktare), och tyckte jag klargjorde det för lackeraren.
    Trots det hade insidan av huven inte alls den finish som jag hade förväntat mig och efter en stund av vånda påtalade jag det för lackeraren och tänkte att han kanske skulle bli sur (konstnärstyper..), men inte alls, han bara kollade lite på det jag anmärkt på, ryckte på axlarna och sa ”vi får väl tassa ner den igen då” med ett snett flin.

    Å andra sidan gjorde jag en rejäl tabbe när jag skulle ta hem de lackade delarna. Lackeraren sa åt mig att ta med rejält många mjuka filtar när jag skulle hämta dem, men jag hade inte tillräckligt många utan tog med mig en massa ”bubbelplast”. Väl hemma i garaget fick jag en något besvärande överraskning. Plasten hade lämnat tydliga avtryck i bakluckans utsida. Snacka om klump i magen. Ytterligare ett samtal till lackeraren och jag fick lära mig att det var mjukgörarna i plasten som orsakade avtrycken. (Bra lärdom för er andra!!)
    – Jag sa ju åt dig att ta mjuka filtar..
    – Jo, men jag tänkte att..
    Åsså ett nytt besök i lackverkstan för att lämna tillbaka bakluckan.

    Tyvärr var det svårt att fånga ”ringarna” på bakluckan på bild.

    Ja, och så hade jag alltså en nylackad kaross hängande i en karossjigg på en lackverkstad söder om Stockholm. Och ett garage någon mil norr om Uppsala. Efter lärdomen med bakluckan ville jag inte lägga på en presenning utan valde att åka sent på kvällen när det inte var så många bilar på vägen (för att undvika stenskott). Nog så nervigt bara att lasta den nylackade karossen, och ett lite riskabelt projekt att köra hem den oskyddad, men det gick över förväntan och karossen står nu i garaget och väntar på kärlek.

    Det var allt för i kväll..

    #147837

    benny
    Deltagare

    Ser fint ut!

    Fin ide med plåten ovanför bakskärmarna.
    Mina bägge bilar är dåliga just där..

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 15 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng