"Sanna historier" eller "Skrönor"
- Detta ämne har 8 svar, 6 deltagare, och uppdaterades senast 2002-10-16 10:11 av
.
-
Inlägg
-
Efter alla GT-historier kanske det är dax för några nya ”Rubriker” på Anslagstavlan.
Mitt förslag är ”Sanna historier”. Där man berättar om något man varit med om och inte kan undvara sina Saabkolleger.
Under rubriken ”Skrönor” berättar man historier man har hört och inte riktigt vet hur sanna eller
påhittade de är.
Något för Martin att införa?!
Tror det finns hur mycket historier som helst, som bara väntar på att komma fram i detta forum!
Har själv en del historier som skulle platsa, men väntar tills rubrikerna kommer på plats?Tycker att man som läsare själv får bilda sig en uppfattning om vad som är sant. Det finns nog ingen skarp gräns mellan sanning och skröna !
Om man redan från början får reda på att det är en skröna så försvinner mycket av tjusningen att läsa vidare.Eftersom jag personligen känner ”tvåliters” mycket väl sen över 30års vänskap och SAABintresse är risken oroväckande stor att några av de sanna historier kommer att handla om våra otaliga gemensamma fadäser som hänt genom årens lopp.
Jag hör ju hellre om andras historier än att framstå i något sämre (om möjligt) dager om Lasse släpper på munkavlen. Vet ju inte riktigt vad han tänkt berätta men blir det nåt riktigt ofördelaktigt om mig så har jag ett fett lager att gräva ur jag med, så tänk på det Lasse!
Ja, ordet är fritt, vad säger ni andra?Hälsar Yngve
Varför inte ett skrön-SM (Saabmästerskap) där värsta historien av typen ”var inne på andra varvet på hastighetsmätaren” vinner?
Tja, det är väl bara att starta en tråd och fylla på med skrönor eller vetenskapligt verifierade berättelser med fotnoter och rubbet
Men om behovet finns av mer rubriker fixar jag givetvis det.
Meningen är ju inte att framställa någon i sämre dager, då försvinner säkert rubriken snart.
Utan att bevara och föra fram en massa händelser och historier som uppkommer när man färdas med våra saabar. Trots allt så händer det ju att man inte kommer dit man ska eller hamnar vid sidan om.
Norrlandsvärmen försvinner mitt i natten och damerna i baksätet klagar över våta fötter. Eller
när ens kompis ska lära ut hur man sladdar för första gången. Det hände mycket i Lissmaskogarna när bensinen bara kostade 1kr/litern.
Det går ju att skriva anonymt eller använda fingerade namn om det blir alltför pinsamt!?Kom igen nu Lasse. Berätta lite så vi får höra vad Yngve har gjort…
Okej Lasse!
För å testa om de här kan bli nåt med detta nya ämne så dra den där storyn när ”din kompis” skulle lära Dig hur man sladdar med en nyinköpt bättre beg 93-59 å nytaget körkort sommarn 71 nångång.
Denna lektion av den något yngre körskoleläraren (utan körkort) grundlade ju Ditt SAABintresse för hela livet.
Dra den, den e bra!En som va me dvs ja / Yngve
Ok, vi börjar med en ”Sann Historia” från 1971.
På Nya Zeeland talades det om det förrädiska rullgruset i senaste WM-rallyt. I Sverige har det funnits länge.
En vacker vårdag hade det äntligen hänt. Man hade tagit körkort och stod med papperslappen i handen färdig att utforska Stockholm med omnejd. Min far lyckades byta till sig en bil mot en flaska med tre stjärnor på.
Att det blev en Saab 93 -59 måste bero på att bilen var billig redan på den tiden.
Jag åkte stolt över till Yngve för att visa upp ”pärlan”.
Yngve tog genast plats i högerstolen för att visa mig några småvägar i Huddingeskogarna.
Väl framme tycker Yngve det går för långsamt och
säger: Gasa då, det är fina vägar och ingen trafik!
Vägen gick i långa kurvor utmed en sjö och blev tvärare mot slutet.
Jag ville ju inte göra honom besviken och gasade på ordentligt. In i första kurvan styra emot och in i nästa där sladden blev lite större, för att öka i varje kurva och till slut blev det rakt och jag fick stopp på bilen. Jag vänder mig till Yngve som glatt konstaterar, med armbågen ut genom sidorutan, det där gick ju Jäklit bra.
Jag stammar lätt: Styrningen hakade upp sig!
”Hakade upp sig” Yngve ser frågande ut? Den kan väl inte bara hänga upp sig?
Jag förklarade hur jag styrde emot och hur sladdarna bara blev större!
Nu var Yngve inte så morsk längre. Han insåg att jag inte haft någon kontroll över sladdandet och att vi lika gärna kunde hamnat i sjön.
Armbågen togs raskt in i bilen och förhållningsordern ”Nu kör vi lite lugnt ett tag”
åtlyddes utan protester.
En blivande rallyförare hade fått sin första sladd.
Orsaken till sladdandet var förstås att jag styrde emot för sent och därmed blev sladdarna större efter varje kurva.
Turerna till Lissma blev fler och en rolig lek blev att sladda så nära de röda plogbilspinnarna som möjligt. Det slutade vi med när en av pinnarna visade sig vara ett järnrör, som hade tagit med sig hela bakflygeln om man missat lite grann.
Nu för tiden kör man ju lite lugnare, men jag hoppas det finns fler som lärt sig hur en Saab kan köras.
Den ”kaxiga kartläsaren” fick sitt eget körkort ett år senare och har säkert något att berätta!?
Stafettpinnen är överlämnad!
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
