Skogsvrak…

Forum Övrigt Off Topic Skogsvrak…

  • Detta ämne har 575 svar, 118 deltagare, och uppdaterades senast 2011-03-19 23:54 av .
Visar 15 inlägg - 166 till 180 (av 576 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #113276
    kg70
    Deltagare

    KG70; Du verkar veta var det finns skogsvrak här i Västergötland. Vi skulle ta en träff med Saab Göteborg och kolla på skogsvrak, du kan kanske guida oss. Vet att JanneH är med. [/quote]

    Tja, jag brukar gnälla över att jag aldrig hittar något nu för tiden men onekligen har man sprungit på några stycken. Det kan vi försöka planera in.

    K-G

    Saab 99 1969, 1970
    Saab 90 1985
    Saab 9000 Aero 1996
    Opel Manta A 1972

    #113396
    per f
    Deltagare

    kg70
    Anglian verkade trevlig. Vet du om den är till salu?

    #113430
    kg70
    Deltagare

    loop wrote:
    kg70
    Anglian verkade trevlig. Vet du om den är till salu? [/quote

    ]

    Ingen aning. Smög in lite stilla och försiktigt på en liten skrot bakom en verkstad som möjligen är igång men som såg sömnig ut.

    Saab 99 1969, 1970
    Saab 90 1985
    Saab 9000 Aero 1996
    Opel Manta A 1972

    #113440
    Lollo
    Deltagare

    Här kommer lite fler bilder från Båstnäs, denna 96:a skulle jag inte velat vara med i :sick: 🙁

    Kolla vart hjulet har hamnat:-(

    Kolla rattsången och torpedväggen, AJ AJ AAJ

    #113505
    rodder76
    Deltagare

    Ajajajaj
    Men man kan glädjas åt att rattstången vinklas och skjuts rakt uppåt och inte likt ett spett mot bröstkorgen.

    #113529
    pelle s
    Deltagare

    Ja, det känns tryggt att få ratten i ansiktet istället! 🙂

    Ratten är ju faktiskt ganska misshandlad…

    Pelle

    #113546
    matthias r
    Deltagare

    Intressant diskussion! Spånar vidare med några reflektioner, trots att är solklar trådurspårning.. är man förlåten om man bidrar till kärnan, med en bild från östgötsk hage?

    Som Rodder är inne på; man ska titta på hur rattstången vikt sig uppåt, sedan jämföra med konstruktionen hos jämngamla bilar där rattstången är nära två meter lång,odelad, ansluten till en långt fram liggande styrsnäcka, och kommer farandes som ett spjut vid en större frontsmäll. Även om nyllet kan varit illa ute på Saabchaffisen här, som Pelle skriver, så handlar det nog om betydligt mindre krockvåld förutsatt att den stackarn stoppades upp av ett bälte…

    Den gamla 96:an visar väl inte upp passiv säkerhet i 9-5 divisionen direkt, men någonstans måste man ju som biltillverkare ha börjat på detta område och allt kan inte uppfinnas från början. Rattstångens flyttväg visar ändå att det här med säkerhet
    var något man beaktade på Saabs ritbord väldigt tidigt.

    Bilderna på den duktigt näbbade 96:an väcker fler konstateranden (har jag fel? kommentarer önskvärda!)

    Kupen är relativt intakt, karossen har inte kollapsat, motorn har stoppats upp (nåja..)av torpedväggen, men undrar hur mycket skada hjulet gjort mot föraren eller har det månne bromsats upp av hjulhus o torped?

    Hur som helst talar bilderna om vikten av bälte, bälte och återigen bälte,helst moderna 3-punkts. Och förstås poängen med att installera telekopiskt rattrör i riktigt gamla Saabar (blev standard 1969). Har satt in detaljerna i flera av mina egna, är ju så snabbt och enkelt att göra!

    Så till skrotfotot som faktiskt är taget 2007 och inte typ 1983, allt lyckades inte de flertaliga skrotbilsinsamlingarna här i hemlänet nosa upp. Tvåtakts kombi-66:an på bilden har nu inhandlats av mig från markägaren, som brukade den till 1978 och sedan ställde den på denna långtidsparkering.

    Skall släpas hem för att bli donator. Hur ovanlig den än är, så råkar den vara för tryckt i taket och för bottenlös för att bevaras. Mina två 95-66:or i samma ursnygga färg får istället leva vidare med hjälp av div idag jätteudda bitar från blickfånget i hagen.
    Höger bakskärm i plåt t ex var helt rostfri, hur är det bara möjligt efter 29 vintrar och kanske lika många andra fuktiga årstider av skilda slag???

    Till Hotrodder; ursäkta en liten trådkapning i början av mitt inlägg. Vill få sagt, att du tillfört inte bara denna tråd, utan hela hemsidan MASSOR!!
    Storyn om syndabekännelserna var bara för skön, dessutom är det skrivkonst värt namnet!
    Dessutom bra initativ med den skrottråden, höjdpunkten här är den supertidiga överlevaren i form av en 92A, hmmm, tala inte om var den finns, för då blir underliga planer till…. I övrigt lycka till med din 92:a, snyggt, snyggt återigen snyggt jobbat!!/ Matte R

    #113593
    matthias r
    Deltagare

    Nytt försök med bilden

    #113601
    rodder76
    Deltagare

    ”Hellre än ratt på näsan än en rattstång i hjärtat” finns väl ett gamalt klassiskt ordspråk som lyder :hype:
    Skämt o sido. Ratten e jäkligt misshandlande. Men även i moderna bilar med kolapsande rattstång så är det vanligt att man skallar ratten. Nu för tiden så hoppar det ju ut en dunkudde o skyddar föraren, men utan denna så skulle just rattskallning vara vanligt förekommande.

    Mattias R: Du hade hittat ett riktigt konstverk ser jag. Nästan så man kan tro att kommunen lät den stå istället för att skrota den och sedan vara tvungen att ersätta den med något annat svindyrt konstverk.

    #113766
    hotrodder
    Deltagare
    Matthias R wrote:
    Till Hotrodder; ursäkta en liten trådkapning i början av mitt inlägg. Vill få sagt, att du tillfört inte bara denna tråd, utan hela hemsidan MASSOR!!
    Storyn om syndabekännelserna var bara för skön, dessutom är det skrivkonst värt namnet!
    Dessutom bra initativ med den skrottråden, höjdpunkten här är den supertidiga överlevaren i form av en 92A, hmmm, tala inte om var den finns, för då blir underliga planer till…. I övrigt lycka till med din 92:a, snyggt, snyggt återigen snyggt jobbat!!/ Matte R

    Åhh tack för de orden!! Det får mej att lyfta tråden och spåra ur själv *skrattar*
    Tänkte efter all sorg över förlorade, nergrävda osv. bilavrak så kör vi några räddningstorys istället då.
    Well… tjugo å trettiotalsbilarna *varit lite tunnt me sånna i den här tråden* tilltalar verkligen en hottrodder som mej så häääääng me!!


    Tjogotalsfragment, kapad A-Fords ram och en T-Ford 1926 kaross funnen på ett stenröse några mil utanför Östersund.
    Det behövdes inte många sekunders betänketid, den här ska räddas… Operation räddning inleds och som vanligt ska dylika operationer alltid utföras när det blivit mörkt. Ja missuppfatta inte mej nu men… på nåt konstigt j*vla sätt så hinner det alltid bli mörkt innan man lastat/lossat när man transporterar fordon. Det är f*n mej snudd på elakt trolleri.

    I alla fall, jag och två kamrater packar in oss i min biltransport som var en Ford Transit, modell… skitjävlalitenhytt TRÅNGT!!
    Innan denna operation hade jag givetvis snokat upp diverse mer intresant i samma by och planen innebar att förutom denna T-Fords kaross även bärga en A-Fords dito som låg mer än jävligt till på en gammal bytipp.
    Vis av tidigare dumheter och hur det brukar bli så började vi med det jobbigare uppdraget som bestod av:
    Off-road över en tidigare plöjd åker… utför en brant slänt med massor av björkar samt parkering i en backe som var allt annat än plan.

    Detta som sagt i en skitjävlatrång Ford Transit-hytt packad med tre stycken fullvuxna karlar som var torsk på en gammal Ford. Vi banade väg genom sly å annat grönt som finns i naturen och efter drygt 100meter stod vi nedanför den gamla bytippen som bestod av allt från gammalt hö till kylskåp modell Ä. Mitt i all denna skit skymtades och fanns det fragment av en A-Ford´s Tudor med ram liggandes halvt uppåner. Alla som åtminstonde sett en sådan kaross live begriper att den väger en del och vi var tre… TRE!! fucking idiots som räknade med att lyfta och kånka ner/fram skrotet från skitstället den låg på.

    Skam den som ger sej och efter svordommar, sönderivna kläder och ren å skär tjur, så stod liket framför oss nedanför tippen. 100meter upp till bilen… Kändes sisådär men nu var ju det värsta gjort. Mmmm hur j*vla långt e inte hundra meter när man ska släpa på en söndertrasad A-Ford med ram? kan ju säga såhär det är lååååååååååååååååååååååååååångt!!!

    Näe… tänker inte lägga in någon bild på skiten för detta vill jag bara glämma och förinta minnet av å… ja ni förstår säkert… Hur som helst, skrotet landande efter mycket bök å timmar på flaket och vi förflyttade oss till byns lokala matställe för energi intag inför nästa prövning för e man torsk på gamla bilar så e man.

    Traktens moppefjun idiotförklarade säkert oss skitgubbar i den skitjävlatrånga Ford Transit-hytten nu även med flaketfulltmedskrot… Där vi strax efter matintag satt å jäste och laddade inför nästa skogsvraksatack… Mörkret föll men ge upp? NOPE!! har man tagit fan i båten ska man ro han i land oxå, å vi hade ju en ficklampa.

    En ny off-roadtur efter en kostig i den skitjävlatrånga Ford Transit-hytten med flaketfulltmedskrot och tillhörande backning mellan tallar som skrapade lack fann vi lugnet som stärkte oss mentalt. Efter några hundra meters promenad ute i guds fria natur… *ehh* den friska luften så skymtade vi liket vid kanten på en äng.

    Som några timmar tidigare så räknade tre… TRE fucking idiots att bära/kånka en T-Fords kaross några hundra meter genom en skog inte skulle vara någon större match. VÄRRE saker hade vi ju gjort och… JORÅ! bara några timmar tidigare å nu hade vi ju nya krafter, stor iver, hemlängtan och… det var ju plana terrängen *ler*

    Det var bara det… att det var beckmörk. En liten fråga bara… Har någon här verkligen INSETT hur j*vla kolsvart det är i en skog, på hösten, i norrland, nio på kvällen, utan månljus, med en ficklampa som batterierna tagit slut i??? Nä just det.. man ser inte ett skvatt.

    Det var pice of cake att bära ner A-Forden från tippen, visst tungt som f*n så man bara ville gråta men ingenting är enkelt oavsett hur lätt det är att bära när man inte ser… rötter, stenar, träd, kvistar, grenar… Säger bara: att vi inte bröt armar och ben, satte oss ner å grät, slogs eller ens blev ovänner… å TÄNK!! Tänk om någon hade kunnat spela in dialogen mellan oss tre fucking silly idiots…

    Hur som helst, både A och T-Forden stod som vrak i en monter på bilmässan våren därpå. A-Forden skrotades därefter ner fullständigt som donatorvrak till några roddar. T-Fords karossen ställde jag på en A-Fords ram, köpte en superbellaxel som belönades med Volvo PV spindlar + samlade på med diverse ”rodplock” och såldes iväg till en med ”nytt sug” så sent som nu i höst.


    Chrysler ev. 1930 eller -31
    Halvkul då en kamrat kom stormande en dag och påstod det står en tjugotalskaross på Frösön strax ovanför Vallsunds-färjeläget. Skitsnack menade jag eftersom det på stället är hur mycket bebyggelse som helst och den lilla skog som finns genomkorsas av promenadvägar. Det kunde helt enkelt inte finns kvar något så gammalt där. 45-minuter senare hade vi lokaliserat platsen och efter utfrågning av en gubbe med hund så fick vi komfirmationen att vraket funnis där i åratal. Samma eftermiddag var skrotet bärgat som egentligen endast bestod av en torpedbit, resten var alltför dåligt och torpeden gick senare vidare tillsammans med diverse annat skrot.

    Vad mera ballt var att drygt ett år senare så dyker en annan kamrat på mej som är känd som en riktigt ”ekorre” som hört om Chryslern. Den killen samlar på allt bilrelaterat som är gammalt och säljer/byter ingenting. Trist typ alltså och det är en person man inte avslöjar allt för mycket för well…
    Han hade alltsåhört talas om denna Chrysler och var eld å lågor då dessa bilhistorier med åren ofta blir bättre å bättre *ler elakt* Gissa om denna grabb grämde sej över detta ”fynd” eftersom han är uppväxt på Frösön, åkt moped på alla småvägar och inte känt till!! detta objekt tidigare.


    Dodge Victory-Six 1928 & Chevrolet 1929
    Solskenshistoria!! Annonserade en tid flitigt i Classic motor mfl. tidningar efter delar till mitt Dodge 1928 rodbygge. Genom dessa annonser kom jag i kontakt med oerhört mycket folk men det är en ”svår bil” att hitta delar till och orginalvänner gillar många gånger inte roddar så det gick tungt. Fick telenr. tips på ett 1928 Dodgevrak tio mil norr om stan men ägaren var en riktig surkart som trodde han ägde en juvel och priset han begärde var inte ens verkligt så det fick bero.

    Två år senare ringer telefon… Tjena.. visst söker du delar till din Dodge va? sa rösten i andra änden på bredaste norrbottensmål. Förklaringen gavs att han själv sysslade med Dodge fast 1935 års modell. Killen i fråga hade noterat mitt flitiga annonserande i Classic, skrivit upp mitt nummer… ifall han skulle hitta något som jag sökte va f*n säger man?

    Hur som helst, han hade varit ner till Strömsund (10-mil norr om stan) för att köpa delar till sin -35´a och i samma veva blivit tipsad om en annan gammal Dodge som fanns i närheten. Varit dit, kikat och sett det var just en sådan modell som jag sökte delar till och nu fanns han i andra änden av min telefon.

    Jag förstod direkt det var 28´an som stod hos ”surkarten” och berättade om bemötandet jag fått av honom i telefon. Äsch skit han… menade rösten och kände hur pulsen ökade när han fortsatte att förklara fastigheten där Dodge -28´an stod bytt ägare för drygt ett halvår sen och gubben som bodde där nu bara ville bli fri skrotet. Åk dit å bjud han en slant så får du garanterat ta den, gubben är juste och trevlig som få fortsatte han.

    Dagen efter var jag och en polare påväg. Vi lokaliserade gården och svängde in. Borta i skogsbrynet stod en lada där ett tjugotalsvrak skymtade brevid. En äldre man kom ut på bron och jag gick fram, tog i hand och presenterade mitt ärende. Jasså du är oxå intresserad av den gamle bilen skrattade han och berättade efter han gallrat ur skogen så var det många som sett den och stannat till. åkey… men jag är intresserad för jag har en likadan menade jag för att liksom muta in området. Tjae vi går väl bort å tittar på´n, ska bara säga åt käringa att sätta på kaffe

    Redan på tjugo meters håll såg jag kepsen, lycktorna osv. som jag saknade på min och det var svårt att dölja min iver. Men den definitiva chocken kom när jag öppnade fragmenten av plastpåsen som låg på det före detta fotsteget. I den låg nämligen allt krom… Alla ytter/inner dörrhandtag, vevar, knappar, lampsargar, reglage mm. ALLA!! dessa småprylar som visat sej i princip vara omöjliga att få tag på fanns här, i en plastpåse, utomhus drygt 10 mil från stan, hos en karl som inte ens var intresserad.

    Vad begär du för detta pep jag med en röst som knappt bar och nu gick det inte lura någon hur ivrig jag var. Nu ska vi först dricka kaffe… affärer disskuterar vi sedan garvade gubben och gick mot huset. Gång på gång försökte jag styra in samtalet på gamla bilar, objekt och renoveringar. Jonny min kamrat såg hur jävla frustrerad jag blev och gav mej lugnande blickar för gubben han surrade om allt annat.

    Hans fru var inte sämre och jag tänkte dom här kan aldrig få besök med tanke på hur dom pratar men hur som helst så var bägge jätte trevliga. Vi skrattade gott och deras lättsamma sätt gjorde jag kunde tänka mer vettigt på fyndet och analysera läget på ett helt annat sätt än bara haspla ur mej nåt tok i ivern.

    Okey… ska vi disskutera affärer då menade gubben halvt allvarligt. jopp, vad vill du ha för skrotet?
    Bjud!
    fick jag till svar.
    ja det är ju ruskit ”lätt”… skämtade jag till och började förklara delars betydelse, renoveringslust osv.
    Du.. vi skiter i det där… avbröt han mej och fortsatte, du är ivrig och vill köpa något som jag bara vill bli av med… ge mej ett bud så får vi se

    Han bara garvade åt mej och helt klart fattade han vad enbart plastpåsen innebar i fråga om känslor för mej. Samtidigt kände jag att han skulle kunna vara nöjd med en hundring för det hela handlade inte om pengar. Jag tänkte en lång stund, tog sats och sa du får en femhundring för rubbet…
    taget!!
    sa gubben och räckte fram kardan samtidigt som jag kände hur Jonny nästan föraktfullt stirrade på mej.

    Dagen därpå var vi påväg upp med trailer och stannade till efter vägen hos Kent, en annan bildåre som gillar vrak och framförallt Chevrolet. Berättade om mitt fynd och nämde Chevan som fanns på samma ställe.
    Jag hänger på… menade Kent och rokade snabbt på sin stora släpvagn efter bilen ifall det skulle bli affär. Vi bjöds på nybakad sockerkaka och Chevan köpte Kent för samma peng som jag gett för Dodgen


    Dodge -31
    Ombyggd för att driva byns tröskverk med avkapad ram för traktorbogsering och fastsvetsade styrspindlar. Medskickad på en affär gällandes en ram till en Chrysler -27´a Uppstartad direkt vid hemkomst och bortbytt mot diverse delar.


    Gammal bilverkstad i Jamtland i drift från tidigt tjugotal till mitten på sjuttio. Ägaren hade bla. service för Chevrolet och snudd på ingeting var slängt. Helt sanslöst med grejjor, bilvrak och delar. Bara en sådan sak som hundratals nya packningsatser till diverse bilar från 1920 till 1970. Svarv, pelarborrmaskiner, fräsar… allting drivet med transmissions-remmar från taket och diverse knepiga maskiner byggda av olika bildelar. Smedja med automatisk luftbälg driven av en motor från T-Ford. Båt byggd av gammal bilplåt, ovandel med rutor från en Renault Florine osv. osv. i all oändlighet.
    Historien:
    En bekant, Kent söker ett motorblock till sin A-Ford och får tips på att det ska finnas ett sådant här. Kent söker upp och hittar den gamle mannen som äger och drivit stället sittandes på ett ålderdomshem. Den gamle mannen säger att det finns flera motorer och det är bara att hämta. Men pga. den vansinniga mängden med delar så går Kent bet, han hittar alltså inte någon T-Ford motor.

    Tillbaka på ålderdomshemmet härsknar gubben till, dom finns där menar han och Kent tar med gubben ut och bär runt han på ryggen på platsen. Motorerna hittas och rellationen fördjupas. Kent besöker mannen, tar med nån konjak och tar med gubben på byn. Verkstan ska inte röras sålänge jag lever sa tydligen gubben och när han gått bort hittades fullmakten som gav Kent ett år att ensam få ta vad han ville ha.

    Så avslutar vi dagens storytimme med ett inklipp från ett av mina tidigare inlägg i den här tråden och några ord riktade till ”cljhon”…
    [color:#FF0000] Jag har hört en story om en resa till Svenstavik där du var med. Ärendet var (om jag förstått det rätt) att söka upp gamla ägaren till en renoverad Saab 92 och inte helt osökt så brukar ju sådana resor kunna leda till andra objekt att studera. Ni fick tydligen tips om en Hudson som ni inte hittade…
    Om du vill du fortsätta berätta så kan jag peta in nån bild åt dej[/color] :angel:

    #113770
    Lollo
    Deltagare

    Ännu en halv dags läsning för mig som inte läser så fort, tack för en skoj tråd om skrot.

    #113792
    rodder76
    Deltagare

    jag sitter helt tårmild och kippar efter andan, samtidigt som leendet på läpparna gör sig påmint.
    Alla dessa historier du berättar Hotrodder är fullkomligt underbara och för en yngling som mig i det närmsta för osannolika för att de ska kunna ha skett efter 50talets slut.
    Jag sitter med avund i blick över ”hur man lyckas hitta” gamla 20-30tals karosser på samma sätt som en annan på sin höjd lyckas hitta tomburkar brevid A-lagarnas parkbänk en lördagkväll.
    Börjar nästan vara dags för en ”Sticky”-tråd till dig och dina memoarer. Jag skulle köpa boken om den fanns. ”En biltoks memoarer”

    O som du skrev…. historierna blir ofta bättre efter ett par år. Kanske dels för att objekten blir ovanligare, kanske för att miljöpartisterna städat ur dikena, men framförallt för att onödigt detaljer dras ifrån och läggs till för att förstärka känslan.
    O just detta bemärtar du uppenbarligen lika bra som din kunskap att bygga bilar :worshippy:

    #114082
    rodder76
    Deltagare

    Ärligt stulet från STCS där en kille med nickname SimonA50 har gått i våra fotspår

    Citat:

    Här är några bilder från en bilskrot i Båstnäs.














    EDIT: Bilderna var lite svåra att se, tog mig friheten.. // Emil

    #114104
    Per-Erik
    Deltagare

    det är ju så vackert att man nästan vill gråta ju…. 😥

    #114239
    hotrodder
    Deltagare

    Underbart stiliga stulna bilder Rodder76… 😀

    EPA traktorer e ju fränt…


    En lite lessen A-Ford EPA…

    Denna kanske inte kan sorteras under topic skogsvrak men ändå…

    Åkbar EPA byggd av Dodge 1928 + lite annat

    Åsså min egen Dodge 1928 EPA…

    Som är dömd till vigsel och blivande otuktskap… :sad2:


    med detta Dodgelik från 1928:hype:

    Åkey… tillbaks till Topic!
    Skogsvrak handlar det alltså om och här är senaste skörden från Ångetrakten…


    No coments…

    Åsså avslutar vi seansen med ett par bilder på en Saab 92…
    Fan vad tokbrutalt och helrenvovera underede, maskin mm. åsså behålla den här patinan…


    JÖSSES!! jag vill jag vill…. RODDER76 eru på?? *flinar*
    Jävlar i havet… tänk bara ”finkulturen” på Saabfestivalen.. eller Classic Car Båstad hehehehe..
    Rulla fram med dennna för en bedömning :hype: :applause: :worshippy:

Visar 15 inlägg - 166 till 180 (av 576 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng