Tvåtakt året runt?
- Detta ämne har 21 svar, 13 deltagare, och uppdaterades senast 2004-11-28 20:20 av
.
-
Inlägg
-
Jag är lite småsugen på att köpa en tvåtaktare (har provat V4 och 99:a nu). Har dock en liten fundering: Går det bra att köra tvåtakt även på vintern eller blir det bara en massa problem? Finns det någon som har erfarenhet av detta?
Tvåtakten borde vara den optimala vinterbilen. Tvåtakten ska ju vara mycket startsäker när det är kallt. Snöskotrar håller ganska envetet fast vid tvåtakt av just det skälet.
//L-ÅEtt av mina roligaste tvåtaktsminnen är från när jag var 15-16 år gammal. Jag är musiker, och hade redan vid den späda åldern etablerat mej såpass att jag ibland var ute och spelade på olika sorters kalas tillsammans med en dragspelare och en sångare som båda var pensionärer. Vi hade spelat på ett 50-årskalas, eller vad det var, på Scandic Hotel i Vänersborg en kall februaridag.
Vi hade åkt till spelningen i sångarens, Karl-Gustav hette han, SAAB 96 ’60, som han haft sedan ny och vid denna tiden, borde alltså varit runt 1987, gick den i dagligt bruk och var kanonfin. Vi hade parkerat bredvid en så gott som ny volvo; och kvicksilvret hade krupit ned en bra bit, jag vill minnas att det var runt 20 minusgrader när vi hade packat ihop och kom ut till bilen. De flesta gästerna hade åkt hem, dock inte alla, och vi kom ut samtidigt som ägaren till den nya volvon. Han hoppade in i sin bil medan vi lastade min lilla basförstärkare i Karl-Gustavs bagagelucka. Nyckel vreds om i volvon och bilen gick ungefär 3-4 seeeega varv på startmotorn och sen ville inte batteriet mer. Ägaren blev förstås mäkta irriterad och blängde lite skadeglatt på, i hans ögon, ”skorven från 1960”, och tänkte att ”okej, jag är väl inte ensam i min olycka i alla fall”…
K-G log och sa ”va? startar det inte?” varpå han vred om nyckeln, drog i starthandtaget, och saaben small – förstås – igång lika omgående som om det varit en högsommardag. Blicken vi fick, och triumfen jag kände inombords, har fullkomligt etsat sej fast i mitt minne.
/Magnus
Tvåtaktarna är underbara på vinterväg, bättre vinterbil finns nog inte!
Men om de saltar på de vägar du har tänkt köra på, så måste jag avråda dig från att köra med den.
Har själv kört min 96-61 ett par vintrar i Stockholm i slutet av 90-talet och fick sedan byta en hel del golv pga detta förb…. salt.Jag har också ett roligt minne ang. tvåtakt och vinterkörning. På sextiotalet så hade farsan en 65:a och vi var på sportlov i Härjedalen. Vid hemfärden så¨hade bilen stått en vecka och det var 36 grader kallt. Det stod ett antal personer på parkeringen som inte fick igång sina bilar. På den tiden var det inte heller så vanligt med motorvärmare. Farsans långnos gick igång på första försöket och han fick sedan bogsera igång ett antal av de andra bilarna.
Mvh
Min erfarenhet av tvåtaktare härrör sig från en kall och snöig vinter i Trollhättan, då jag tillfälligt billös lånade en tvåtaktare några månader. Som nämnts ovan startar den alltid och framkomligheten är suverän, det platta underredet gör att man kör fram som på en kälke.
Vad ingen däremot tycks vilja komma ihåg är den fullkomligt obefintliga värmen, så bered dig på att sitta med päls, mössa och vantar. Kan du stå ut med det så får du en bil med garanterad impfaktor när du kör ifrån både Östermalmstraktorer och snöplog.
Fredrik
Den här berömda framkomligheten, är det med dubbdäck eller utan? Eller snökedjor? Jag bara undrar…
Mvh Olof, som inte har några vinterdäck
Tjena,jag bara undrar???
Obefintlig värme????
Dom tvåtaktare jag har haft har det varit bra värme i.Visst man får ju stänga luckorna och på med dom fina grillskydden(kommer inte på vad dom kallas nu)sen är det varmt och gott i bilen.Framkomligheten är det heller inga fel på.
Så som vinterbil fungerar den utmärkt,håller dock med ovan.Se upp med rosten,då saltet gör sitt till..Tvåtaktare ÄR vinterbilar!
Jag är född under kriget och min far som jobbade på SAAB i Linköping har haft alla årsmodeller av 3-cylindriga 2-taktare från 1956 och framåt. Vi tävlade också flitigt med dessa bilar. OBS de var familjebilar. Vi körde till tävling, deltog och körde hem. Så gjorde man på den tiden. Inga störtbågar, men ett par extra Marshall ”jungfrubröst”, hasplåt och på med några grova däck, samt bort med bakre ljudämpare och lite större halsring och lite större huvudmunstycke. 2″-system fanns inte på den tiden.
Jag började med att läsa karta (Co-driver/andreförare idag) när jag var 14 år och jag minns vintertävlingar i mellansverige när tempen låg under -25 grader. Då var det lite svårt att hålla värme i bilen. Motorluckorna (de runda) var givetvis stängda och så stoppade vi in wellpapp i gälarna och framför grillen.Sedan hade jag en liten påse av gasväv med grovsalt i som jag gned på vindrutan om det började imma …..
Var det bättre förr? Nä …. men roligare!
Hmm. Jag har kört både 62:a och 65:a i vinterkyla och båda dessa har haft utmärkt värme och dessutom kommit upp i motortemp föredömligt snabbt, med stängda luckor på 62:an förstås… tycker inte alls det föreligger något värmeproblem som sådant. Däremot kan jag hålla med om att defrostern är lite väl klen, om det börjar imma på!
I början av 70-talet rullade en 93:a i ”Kransen” med omnejd som var utrustad med ”Norrlandsvärme”.
Ett extra värmeelement under baksätet med fläkt
som förde fram värmen.
Vid ett tillfälle under kallaste vintern blev det så varmt att både jacka och tröja åkte av.
Medtrafikanterna fick stora ögon när de blev omkörda av två ynglingar i bar överkropp och
kvicksilvret hade krupit ner under 20-graders-sträcket.
Diagonal sommardäck hörde naturligtvis till utrustningen och fungerade utmärkt. Speciellt på grusvägarna i Lissma utanför Stockholm. Gick det inte att ta sig framåt, fick man backa ut till stora vägen.
Vid ett tillfälle höll vi två stycken Reanult Gordini stången på Tullingesjöns is. De drog ifrån på raksträckorna och vi var ikapp efter kurvorna. Fortfarande med diagonal sommardäck !!
Saab har alltid varit en vinterbil !!Sen blir det ju fruktansvärt varmt om man öppnar så man få cirkulation i dom vattenburna elementen som sitter längs med trösklarna och under baksätet.
Hej Larsson!
Jag antar att du har fått svar på din fråga… även om det blev många bra historier…
Svaret är alltså ett klart, JA! Av många orsaker.
Mina egna erfarenheter skiljer sig väl inte så mycket från de andras, inte i stort sett ialla fall.
Men… värmen kanske inte ska tas på allt för stort allvar, i alla fall om du liksom jag inte kör några längre sträckor! Min ”vanliga” åktur till eller från skolan är inte längre än att jag ibland kan köra med full gardin hela vägen, och då förstår ni ju att värmen inte riktigt hinner sprida sig.*Av samma (eller som en följd av samma, antar jag?) anledning så ser man oftast ”ingenting” genom bakrutan då den kan ha ett vackert, men tätt, lager av isliknande frostpartiklar på utsidan, men lika ofta på insidan!
*Trösklarna är såpass låga och dörrarna såpass vida att all värme snabbt ”läcker ut”, särskilt om man öppnar bägge dörrarna samtidigt…
*Med lite ”tur”, och en kupévärmare, så tinar det sådär lagomt så att tanklocket inbäddas i en mycket vacker isskulptur som kräver, om inte motorsåg så i alla fall ett hårt verktyg av någon sort, för att forceras.Men…
*Den startar som sagt ”alltid”…
*En riktigt härlig ”bonus” är ju också att det syns bättre att det kommer en tvåtaktare,dvs blåröken försvinner inte lika lätt!
*Genom den ”behärskade” kraften i motorn så kan du alltid ge fullt järn i rödljusen och kör lätt ifrån Hondor och Volvos med vilt spinnande drivhjul och tresiffriga effektangivelser… (Sen svider det ju alltid när en så gammal bil ligger före eller ännu värre, drar ifrån)
*”Råkar” man stå på lite för mycket så det sladdar så är det både enkelt och rysligt roligt att hantera…
*Snökarmar har en förmåga att återge mer av tvåtaktsljud än vad gröna gräsmattor gör…
*Framkomligheten är i stort sett oöverträffad! Viss reservation för andra SAAB:ar och fyrhjulsdrivna fordon. Men 96:an, med sina stora hjul, viktfördelning och övriga utformning gör man inte behöver rädas snödjup förrän det packar ihop så mycket att hjulen lyfter från underlaget. (Vilket faktiskt har hänt…)Viss reservation för att en del av detta gäller under de förhållanden som jag räknar och känner igen som ”vinter”. Dvs inte snöslask, salt och våt asfalt…
Hmmmm… Jo, just det. Lås inte förardörren på vintern, den fryser så himla lätt ihop att man lätt bryter nycklar på löpande band…
Tja, med detta fick man nästan lite vinterkänning! Fram med skoteroverallen och hockeyrören så röstar vi för längre vinter istället för för eller emot EMU!
Mvh
Görgen , LuleåSaab tvåtakt var min bruksbil n:o 1
under större delen av 90-talet. I tur och ordning 95-66, 96-63 o 96-66. 63:an var väl den mest tuktade och tillika tåligast av de tre. Många kommentarer och funderingar fick man. ”Svag som en
flakmoppe och motorer som bara går några tusen mil”, ”De bara skär” ”Stiften slår bara igen”
”Bara isproppar” etc kom det från lirarna som ”kunde” Saab TT. Från annat håll mest otursklyschor som folk i allmänhet brukar fälla kring gamla åkdon och vintern. ”Det fattar väl vem som helst att den där är stendö´när de är fem grader…” Hört det förut???Verkligheten? För att vara bilar som (då) var kring trettio år gamla var drift/startsäkerheten
briljant. Låt vara att man som entusiast kanske servade mer än Svenne på Toyotan… Ner till -29 är väl det kallaste vi haft då jag bruksade TT ( självklart bekymmersfritt) men vinterstormarna här på Östgötaslätten gör det ju minst tio grader kallare under färden. Värmen? Förstklassig om man har alla grejor;locken till kn, kylargardiner(na)
vintertermostat etc och om dessa är i schysst kondition. Bakrutesikten? Njaaa…Näeee!Förutsättningarna för säkra vinterstarter är ju egentligen optimala; 12-volts el och ingen olja som tar emot. Och givetvis kortnosens elpump! Man fyller flottörhuset med nyckeln i enbart tändningsläge, en efterföljande kort dutt (brukar räcka) till startläge och man har sparat en massa batteriström. Långnosen kan behöva en snaps direkt i förgasaren om inte kompet är OK så trycksväxlingspumpen jobbar bra.
Isproppar? Förvärmarrör på under två
plusgrader och så finns det K-doja. Jag blandade
alltid i TT-olja i spritflaskan också, innan det åkte i tanken.
Vill dock inte rent allmänt rekommendera att använda K! Tvåtaktsmotorer+spritblandat bränsle har genom åren omtalats som en nyckfull kombination. Bara nämner att K-spriten enbart gav vår framfart fördelar.Om framkomlighetsegenskaperna finns väl inget mer att tillägga! Ni har hundra rätt som beskrivit dem i denna tråd. Råtrackning av ägare till vagnar med inbyggd växa-fast-funktion (läs i stort sett allt bakhjulsdrivet med lätta häckar) är ett annat vinternöje man bereds då man åker gammelssaab… Bogseregenskaperna trots knappa 40 kus är förstummande. För räkna med att andra med mindre köldkänsliga åk kommer att be om hjälp!
Det som fick mig att sluta vinterbruksa TT var förstås saltets härjningar. Trots beh. med linolja varje höst bäddade de nästan tvåtusen årliga vintermilen för rost över som undertill.
För övrigt finns alla de tre trogna bruksingarna bevarade. 66:orna i molekyler hos nya ägare för kommande renoveringar, 63:an kvar hos mig, riktad
efter sista vinterns små närkontakter av öronbedövande graden (parkerad snöplog)Summa summarum; TT på vintern: På med dubbisar, alla värmeattiraljer, serva maskineriet och dränk underredet med det preparat du finner bäst…
Startkablar+linan under trässkivorna om du behöver hjälpa någon igång. Du kommer att ha gräsligt kul i snön!/Matte RFinns det plåt till golvet på kortnosen? Hade tänkt besiktiga i nästa vecka så jag kollade golvet igår och båda trösklarna är ruttna och golvet är inte mycket att skryta med. Hur mycket repplåt finns det? Så kan det gå om man kör året runt utan att rostskydda ordentligt. Bilen går som en dröm men är just nu mest lik en mardröm.
Skrota eller svetsa?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
