900Aero -87 aka Valborg
- Detta ämne har 33 svar, 14 deltagare, och uppdaterades senast 2013-09-10 07:44 av
.
-
Inlägg
-
Väl på plats i Skövde möts jag upp av Tomas och silverpilen. Han ser inte speciellt glad ut. Nästan så man blir förvånad att han inte bara lämnade mig i sticket.
Vi sätter oss i cockpit och rullar lugnt och mjukt tillbaka mot Axvall. Småsnackar lite, den ena mer moloken än den andre. Tomas fäktar uppgivet för att få behålla bilen. ”Du ska inte ha 99an istället?” Jag biter ihop, för ska sanningen fram så hade jag mycket väl kunnat ta den istället, om priset varit det rätta. Förhandlingsläge fördel mig. Jag biter ihop. Tyst som muren!
Det har slagit mig mer än en gång på resan efter sms:et kom att det helt enkelt kan vara så att han fått ett hejdundrande bud på bilen och vill försöka få loss den för en större vinst. Men samtidigt verkar han ledsen, deppig och nedstämd. Antingen är allt sant, eller så borde han satsa på teaterskolan. Hans nedstämdhet känns äkta.
Vi rullar in i ett villaområde. Han bor propert. Inget skrytbygge, men hela området känns välvårdat och generationsbytt uppsnofsat. Hyfsad skillnad mot min situation med en hel gata som en fotostatkopia från 1974. Enda som skiljer är att de hellre byter bil än tak, fönster eller egentligen någonting annat utåt. Hos Tomas är 900 Aero en cool livstilsprodukt. Hos mig kommer det bara se ut som 1987.Jag bjuds in i salongen. Frugan hans bjuder på en kopp pulverkaffe, med en ursäkt om att det just är pulverkaffe. Godtar ursäkten. Kaffe är kaffe och jag har en skaplig resa hem på kvällskvisten. Har väl inte gjort mig känd för att stanna och äta i onödan, så det bränsle som erbjuds är i rätt tid. Innan avfärd.
En bunt originalhandlingar ligger framför mig. Tomas går iväg för att leta rätt på ägarbeviset. Jag slår upp datorn och plockar fram bankdosan. Kaffe zippas, snack pratas, övertalning försöks, skratt delas, pengar överförs och papper signeras. Fram lägger Tomas en nyckel. ”Hmm, tror det är den enda nyckeln jag har”. Va tusan… Tror? Tomas kilar ner i källaren och kommer tillbaka med en handfull till synes lika dana nycklar. Tydligen bara en nyckel. Känns sådär. Eller bluffar han? En nyckel ska vi testa i bilen. Viker ihop laptopen, packar ihop mig, på med skorna. På trappen står den precis framför mig. Den är min. Den har aldrig varit så fin. Skymningsljuset lockar fram det bästa ur bilen. Den talar till mig. ”Kör mig”. ”I will”, svarar jag i mina tankar.
Tackar frugan för kaffet och vi kilar ut. Testar nyckeln som självklart inte passar. Tar kardan, tackar för affären. Sätter mig i. ”Nu är det bara du och jag. Bara du och jag.”
Jag och Valborg rullar sakta ut ur Axvall med sikte på Skövde, Jönköping, Linköping. Varför denna omväg kan man undra? Jag vill minimera risken för viltolycka när jag väl köpt en gammal dröm till ett pris jag inte kan försvara.
Ingen vet hur mycket bensin som finns i bilen. Tankmätaren vågar man inte lite på första gången, dessutom verkar den ha vissa nervryckningar runt 15liter. Jag kör. ”Tankar i Skövde” tänker jag. Men som jag skrev innan; är inte känd för detours och onödiga stopp. Skövde bjöd inte på någon mack som låg precis där nosen på bilen pekade, så jag rullade vidare.
Hon går förjäkla fint i maskin. Stötig som få, men det märks inte så mycket på landsväg. Men vad är det för jäkla traktor. Jag har blivit bortskämd med 5,6,7000mil pendlande i 9000 och framförallt min 9-5. Det är lite tröskverk. Inte skoj och gammal som 93 -59:an där man accepterar bristerna för åldern. Inte heller som Miatan där man accepterar bristerna för det kompromisslösa koncept bilen är. Den här bilen är för bra för att vara dålig, men för dålig för att vara bra. Jävla skitbil. Har jag betalat för detta? Va fan tänkte jag?Kassettbandspelaren knäpps igång. Arja Saijomaa’s köpekassett ”Högt över haven” sitter i pipeline sedan provkörningen. Det var såhär Valborg hade det alltså. Det var såhär det häftigaste var 1987. Det var det här stridspiloterna klev in i efter att ha övat en sväng med en Viggen.
Skymningen har förbytts mot mörker. Bilen har tankats och Jönköping har passerats. Svårt att njuta av landskapet i mörker, men de långa svepande böjarna i backarna upp mot Gränna bjuder istället på ett ypperligt tillfälle att låta Turbon sätta snurr. Jag älskar denna snutt av E4. Helt plötsligt, när jag gasvajern är sträckt till bristningsgränsen, är det som om något släpper. Som om en biltrailer bakom bilen häktat av. Turbonålen gör ett rejält kliv in i det röda fältet och APC’n tycks ha gått och lagt sig för kvällen, ty det tar en lång tid innan turbotrycket regleras till humanare nivåer. Jiiipiiiieeeee vad det går. Känner mig som föraren i en av alla Saab’s reklamfilmer för Turbo anno 80-tal. Lastbilar korta som Smart. F-n Valborg gillar fart. Valborg gillar detta hårt. Hemvägen går i rask motorvägstempo utan att riskera körkort. Helt plötsligt händer något igen. Svårt att förklara vad, men helt plötsligt, i typ 160km/h så känns det som om spetten till stötdämpare mjuknat. Ok… En 900Aero är byggd för Autobahn! Valborg den snuskiga damen gillar att smiskas. Kinky.
Valborg, som borde vara min mormor, gör anspråk på att vara min livskamrat.
Lite spackel och smink och en snygg håruppsättning så… why not. Det finns de med konstigare läggningar än så.
Epilog
Inga djur kom till skada under köpet av bilen
Jag älskar att hata min 900Aero
Det mesta i texten är sant och knappt ens förskönat… sånär som på att kräkas innanför sin egna tröja.
Tanklampan fungerar
Jag vill minnas att jag lämnade provkörningen vid 11227mil. Besiktad vid 11236 och hämtad vid 11245. Tomas har kört bilen i absolut max 30mil varav två tredjedelar var i mer eller minde direkt anslutning till försäljning (besiktning i Skara, samt Skövde tur&retur för upphämtande av mig).
Inte konstigt att han ångrade sig.
Tomas hävdade även efter avslutad affär att det var att han ångrade sig. Inte bättre bud
En andra nyckel hittades senare och skickades med snigelpost
Det finns fler roliga sms, pm, mail-konversationer som egentligen borde delats….
Ångesten från jag passerat Ödeshög, tills jag tog kontakten dagen efter går inte förklara med ord. Funderade på att lägga in konversationsbilder med Martin och Stefan. Helt osant vad de utståttMen:
Detta är bara början
Bilen har bara kommit hem
There will be more ÅNGEST
Kommer jag åka 900 Aero till Emils bröllop?För er som följer…. Om fyra timmar beräknas bilen stå utanför ett museum. Det är inte flygmuseet i Malmslätt.
Ready for takeoff!Cya there
Mycket underhållande läsning!
Tackar så mycket för underhållningen
Underbar läsning 🙂 Inser att jag borde skrivit mer om mitt 900 Aero köp, det var många tunga dagar innan affären var klar. 😉
Ser fram emot att se bilen vid något tillfälle!
//Henrik
Såg bilen på festivalen, kan säga att den var grymt fin faktiskt! Bättre än på bilder om man så ska vara ärlig 🙂
Bilar:
2x og900: 1x og900 T16 LUX 1984 45000 mil (sommarbil/finbil nr 1), 1x og900s 1990 (till salu)
Ng9-5 Aero BioPower XWD 2011, Mackan steg 3 ca 340-350 hk(bruksbil sommarhalvåret)
Ng9-3 Aero Nevs 2014 1500 aldrig vinterkörd mil (sommar/finbil nr 2)@TurboLamko wrote:
Såg bilen på festivalen, kan säga att den var grymt fin faktiskt! Bättre än på bilder om man så ska vara ärlig 🙂
haha
Du var antingen bakfull, berusad av alla Saabar eller hade inte putsat glasögonen :ninjaMen jag är glad över att många tycker den ser/såg fin ut, ty jag har inte gjort något åt den bristfälliga putsen på bilen, utan visade upp den i sitt ”ursprungsskick”. Inte ens tvättad 😮
Förhoppningsvis kommer det bli betydligt bättre under min ägo.Det finns ju de som frågat vad planen med bilen är, och än har inte tråden hunnit fram till dags datum.
Så några kortisar då.Med knodd så måste man…. :king
Jo, med plundrat konto gäller det att ta tillfälle att använda sin bil. Som pappaledig innebär det att sonen får åka med ”titt som tätt”, eller när jag orkar flytta runt alla bilar och barnstolen. Vi kallar det uppfostran!
Jag har ju tjatat om att ett hus anno 1971 har inhandlats. Detta hus ägdes av ett par där damen gillade trädgård. Hon gillade trädgård massor. Såpass mycket att än har jag inte träffat någon som kan identifiera mer än kanske 30-40% av växtligheterna (än så länge).
Problemet med en fullkomligt galen trädgård (nån som vill se bilder?) samt en stor björk, är att de kräver massivt underhåll. Fel tid för ytterligare en entusiastbil alltså.
Värre blir det då mannen flyttat en halvmeter under jord, och huset lämnades av frun ett halvår innan vi tog över. En del att ta hand om kan man kalla det!
I en 9-5 sedan och en Miata kan man inte göra såhär.
(lasset består av 2x13st sopsäckar med löv och annat trädgårdsavfall. 13säck är inte ens svårt att få in. :dope )Nädå… Bilen är inte tänkt som nån slitvarg för hem och familj. Lika mycket som det tagit emot att göra detta, så har jag njutit. Jag lider uppenbarligen av en hel del tvångstankar kring min bil och min ekonomi, så dessa två anekdoter har agerat terapi.
Så ibland måste man glänsa med sina yngre syskon
Bilen ska ju användas 🙂
Fälgarna sitter riktigt bra, är det gamla bultmönstret? Kan inte vara så vanligt med dessa fälgarna isåfall.@Beeos wrote:
Bilen ska ju användas 🙂
Fälgarna sitter riktigt bra, är det gamla bultmönstret? Kan inte vara så vanligt med dessa fälgarna isåfall.Fälgarna är omborrade till gamla bulmönstret ja. Tyvärr ser det ut som om de använt spett för att få bort dem från någon annan bil, så de får nog anses som bara 4×114.3 och inte lämpliga för 4×108-bruk
Tyvärr lämnar skicket på fälgarna en del att önska, så de ska jag återföra till nytt liv. Helst skulle jag ha annan dimension på däcken med, men det tillåter inte min ekonomi….Fin bil och kul story. Får hålla gluggarna öppna om vi kör förbi varandra någon dag. Rullar inte så många gammelSaab i denna stan 🙂
http://www.garaget.org/shinyhead
Mina motorbilder--> https://get.google.com/albumarchive/107836393426305227778
I garaget: og900S -91, og900 -91 TurboS Cabriolet & 9-3SC 1.8t -08Ja, vi fortsätter storytelling trots att ni knappt fått chans att kommentera tidigare inlägg
Vi kör en:
Back to Ångest
Ni som läst inledningen vet. Mitt ägande är kantat av Ångest.Bilen hämtades redan andre april, och sedan dess har den fått rulla. Jag har använt bilen rätt mycket i jakten på den rätta känslan. Känslan att vara en niohundrarock’n’rollare. Men min känsla till Valborg, var lika gråmulen och kallsinnig som April i övrigt.
Mitt hus jag skriver lika mycket om, som bilen, ligger i Berg. En liten ”förort” till Linköping, mest känd för sina slussar, med dryga milen landsväg in till stan. Man börjar med att leta sig ut genom villaområdet, kör genom hela Berg och dess oändligt långa 30-sträcka för att med en kort upptrappning till 50 få rulla på resterande sträcka i hisnande 80 km/h. Spännande? Knappast! Enda fördelen är att man får lite olje/vatten-temp i bilen, eller rättare sagt, bra avkylningssträcka innan man ställer bilen om man råkat haft bråttom hem. Denna sträcka uppmanar inte till någon vidare kärleksrelation mellan mig och min bil. Det är faktiskt precis en sådan sträcka när man bara uppskattar en tyst, gungig och bekväm bil och en bra stereo. Precis tvärt mot en og900-Aero utrustad med en Philips MCC anno 1987 och Valborgs kassettband.
Denna sträcka åkte jag och Valborg, var och varannan dag, och jag levde med en känsla av ångest över mitt förhastade inköp. Jag var rätt på det klara att Valborg inte kommer att bli någon keeper. Rätt bud och hon kan lämna direkt, har meddelats till alla som undrat.
Martin alias TurboCab hade strax innan mitt inköp hämtat en blå Aero i Italien. Han vände dock på klacken relativt omgående och satte bilen på annons (det är en annan historia, som ni får läsa i hans projekttråd).
Jag kände lite lika dant. Fan. Ska jag sälja Valborg direkt? Kan Martin kan jag!
Tankarna gnagde.Efter varje resa så knastrade det i kugghjulen där uppe i skallen. Knastrade ja, för nåt skit var det som gjorde att transmission i skallen inte gick obemärkt förbi. Använde jag henne inte var det fel, men använde jag henne blev jag besviken. Att åka 900 Aero var inte den fantastiska känsla jag måla upp i mina drömmars värld. Jag älskade att hata min 900. För dålig för att vara bra, för bra för att vara dålig, återkom med med jämna mellanrum. Nä va fan, jag har tjatat om dessa bilar så länge att jag f-n ska håll ut… i alla fall ett tag.
Den med gott minne minns dock att jag lovade mig själv, och Stefan att jag skulle ha denna bil till Emil’s bröllop, så jag lovade mig själv att det var det minsta. Syttone maj skulle det vankas kalas av magnitud på Öland, och det var inte längre fram än att jag kunde ha kvar henne. Trots detta beslut, fortsatte mina tankar att gnaga i huvudet på mig.Alla som varit pappalediga, och alla som köpt ett gammalt orenoverat hus, vet att tid är en bristvara. Vad som ska göras på den lediga tiden man lyckas skrapa fram, vägs med guldvåg.
Klippa gräs, misshandla trädgård, kolla material inför renovering eller pyssla med bilar. Alla kräver de tid. Tid i massor och jag som inte har den ordningen jag vill ha på saker och ting, har hamnat i en spiral där allt kräver allt mer tid.
Som ett brev på posten så skulle 9-5:an besiktas. Trots en kväll med handbromsen och gott mod skulle de självfallet klanka ner på bromsrören. F***a. Tid var det ja. O så skulle vi hämta Miatan från vinterförvaring.
Hur svårt ska det kunna vara sitter någon och tänker. ”Att byta bromsrör tar ingen tid”. Jag hör hur någon läsare tänker högt och tråkas över mitt gnäll. Har du ”någon” haft renoveringshus, bisarr trädgård, varit föräldraledig, fått nedslag på familjebilen och haft en sambo som jobbar handels?
Ok. Ytterligare en parameter in. ”Sambo som jobbar handels”. So what? Jo, då kanske man har en eller kanske två lediga helger per månad. Guldvåg är banne mig för dålig för att mäta med nu. Nu snackar vi atomvikt. Dessutom är det inget som garanterar att de har två lediga dagar på rad mitt i veckorna. Det innebär att vi alltså lever utan de regelrätta helgerna, oavsett om de ligger på helg eller mitt i veckorna. Detta skapar en något stressig situation när saker ska planeras.Nu sitter jag med barn som tar all tid, ett hus som tar all tid, en trädgård som tar all tid, samt en 900 som borde få massor tid, en 9-5 som borde få massor tid och så ska vi dessutom hämta en Miata som borde få en del tid. För att underlätta säger vi att de tre bilarna ger en ”all tid” tillsammans. Så mitt liv är uppbokat till fyra gånger all tid. O så ska man vara lite ledig också och umgås med familj, släkt och vänner.. eller bara skruva med någon av de andra bilarna :crazy:
Hur som haver. Jag menar inte att vara pessimist. Förklarar bara min situation.
25-26:e April: Tid tages, mormodern som det berättats om innan, gnäller knappast över att få ha sitt barnbarn en dag, och 9-5:an äntrar garaget för bromsrörsbyte och lite allmän puts och studs. Bromsok väck, blästra och måla. Handbroms renoveras och båda längsgående bromsrör byts (även om bara ena fått nedslag).
Under tiden användes 900an som rövfraktare.
Men så kommer det där tillfället när en person ska köra hem två bilar. Lätt besvärligt att göra själv. Synnerligen lämpligt i tid, ringer en god vän, vi kan kalla honom Daniel, som precis stämplat ut för kvällen. Han ställersig själv till förfogande givet och kommer till garaget.”Vilken vill du köra” säger jag med ett snett leende.
”Ta den du är minst rädd om”
”Jag är ju mest rädd om dig, och har precis fixat bromsarna på 9-5an. Ähe, ta 900an så får du veta vad det är för gammal skit.” säger jag med ironi i rösten. Slänger till honom nycklarna
”Ja, jag ska köra försiktigt”
Jag avbryter innan han hinner prata klart
”Skit i det, straffe skiten så du får känna på’n”Vi kliver in i var sin bil och rullar hemmåt. På vägen blir jag tvungen att stanna till och efterdra en fälg på 9-5:an. Tur att jag inte lät honom ta den!
Undertiden passerar han mig, och utan att jag har någon vettig anledning, mer än humör och gott väder, låter jag 9-5an bekänna färg för att jaga kapp 900an längs en genomfartsled.
Lagom när det bara är en rondell kvar innan landsvägen, kommer jag fatt, blåser om som en blådåre på innern genom rondellen och tar sats. Vilken underbar kväll för lite buskörning.
Min vän, som sällan är sen för bus, och dessutom kan ha lite bly i skon, tycks behöva en sekund för att hitta rätt växel och hitta laddtrycket innan jag ser Valborg ta sats hon med.
Resan längs landsvägen gick i osedvanligt högt tempo och var sällsynt underhållande, med någon omkörning som grädde på moset.
Väl hemma ställs 9-5an på garageuppfarten, men nu måste polaren köras tillbaka till sin bil. Lämpligt nog bjuder kvällen inte bara på en av Aprils bästa väder, utan även på träff inne i Linköping. Vi bestämmer oss helt sonika för att spana in vagnparken på väg tillbaka till garaget. Studsar in bakom ratten på Valborg och rullar iväg. Ut genom villakvarteren, längs trettiosträckan, en liten snutt femtio, och sedan ått… HALT
Wait a minute. Hörde jag inte. Ähee. Inbillning
Åttio var vi på
Jo visst fan är där ett ljud jag inte känner igen.
Så vad är det som händer?
Efter en trevlig stund bland fina bilar och sladdandes skitbilar är det dags att runda av. Vi drar oss tillbaka mot Daniels recidens. Ut till honom kan man ta en motortrafikled, och nu rådde det inga tvivel längre.
Missljud 4:an och 5:an under belastning!RIDÅ!
Det är kväll den 26:e April, Emils bröllop är den 17 maj, och jag står med en 900Aero som ska ta mig och min sambo från Linköping till Öland med en växellåda som viner.
Nu är goda råd dyra. Ångesten klibbar sig fast så pass att man finner sig sittandes naken i badkarlet, skrubba sin bara hud med stålborste. Det som inte fick hända hände.
Som om jag inte hade haft ångest över denna förbenade bil innan. Nä, det är fördjävligt när en vanlig hederlig bonngrabb inte ska kunna få en slät kopp kaffe utan att det ska saltas så skeden flyter som en sjöfågel.
Nu var det riktigt nära att bilen åkte in i en lada. Kanske skulle plocka hem 240’n istället, eller fixa till 93:an. Erbjudande om hjälp med försäljning kom fortare än snabbt. Med skeden guppandes i strupen och det saltade kaffet svidandes i ögonen ställdes bilen i det ruckliga villagaraget på obestämd framtid.
De få lediga stunder, när sonen sover om dagarna, pluggades det växellådsterori febrilt. Urban alias SaabAero fick sin inkorg misshandlad med nytt personligt rekord i frågor. 48000kronorsfrågorna klarade han en efter en, som om han vore uppfödd i växellådsfabriken med drev, kugghjul, lager och små kedjor som ända leksakerna.
Som om messias uppenbarade sig öppnades himlen och som ett mirakel började bitar trilla på plats. Helt plötsligt erbjöds jag en växellåda i Trollhättan, ett ljudsystem till 9-5an låg och väntade i Bollebygd, en kille i Skövde ville köpa några gamla fälgar.
Roadtrip:en lades upp åt fel håll för att få ihop det. Fyra 18” med däck in. Bollebyggd nästa för ett AS3, fyra dörrsidor och lite småkrafs. Kaffe hos Martin i Gråbo och här blir man mottagen som en kung…. eller uteliggare.
Ja, om du är glad över din fina, lågmilade 900Aero så kommer det som en pungspark att hälsa på Martin. Sveriges dyraste folkracebil är känslan man har efter ett besök.
För att plåstra om såren på den skadeskjutne bjuds på finfika som om kungen vore på Eriksgata och när de ser att den fine familjebilen är en rosthög låter de en botanisera bland barnkläder med insikt om att grabben min tycks växa upp i ett slumområde. Som en girig burkletare packas två kassar kläder och skor in innan avfärd mot Trollhättan och en *14*-låda till Valborg. Ett snabbt pitstop senare, med en växellåda i bagaget bär färden mot Skövde och fälgleverans. Enda som är skoj att berätta här är att killen lånat pappas 9-5kombi för att vara säker på att de ska få plats. Här kommer jag i en 9-5 sedan med alla fälgar, däck och fynden från Bollebygd och Martin i baksätet, medan det ekar i bagageutrymmet där en växeelåda ligger i ensamt majestät.
Sådär.
Nu fattas bara tid, och en packning.
Nu vill det sig så väl, att det åter igen vankas ledigheter innan det stora feta svenska bröllopet. Kristiflygare är i antågande och faller sig så väl att sambon min har tredagarsledigt. Jag bokar in långhelg för mek och umgänge med vänner. Det som inte går åt till växellådsbyte blir umgänge, korvgrillning och puts på bilen.
Men man behöver en stålpackning till delningsplanet, och det visar sig faktiskt vara svårare än tänkt att få fram med både kort varsel och någon form av leveranssäkerhet. Speedparts handlar jag inte med, då de har Sveriges osäkraste leveranssäkerhet och noll kundsupport. Efter lite eftersökning på nätet tar jag kontakt med Kyrkmotorsport.se, som lovar leverans innan helgen.
Kristiflygaren landar med ett brak som påminner alla Linköpingsbor om dagen då JAS agerade jordfräs. Mormor glädjs över mitt haveri, då hon fick en heldag till med sonen min.
In o skämms………….Spis ur………………Blaska av…………….Klart för monteringKontentan av detta växellådsbyte är: Det bästa som hänt denna 900.
Uppgraderingen till den modernare *14*-lådan är som dag och natt. Tystare i transmissionen, och den nyare utväxlingen gör att körbarheten är avsevärt mycket trevligare. Den möter mycket bättre på växlarna och den där tiondelen man väntar för länge på laddtrycket är som bortblåst. Perfekt.
Nu påminner körkänslan mycket mer om den sena og900Aero-cab jag lånade av Cabmange för några år sedan. En helt annan bil. Den förhatliga traktorkänslan är som bortblåst och bilen känns tio år nyare.
Men inget gott som inte har något ont med sig, eller, därom tviste de lärde. Växlingskänslan med den nya lådan är positivt, lättkört mjuk och len. Men jag gillade den kärva nästan svåra känslan som var i den gamla lådan. Den var så äckeltajt som jag aldrig känt en Saab innan. Så det är varken odelat positivt, eller odelat negativt. Båda känslorna hade sina fördelar, och sina nackdelar. Men på det stora hela är växellådsbytet det bästa som hänt denna bil och framförallt, min egna känsla inför denna bil.Åter igen måste jag hylla Urbans service. Jag stötte på några mindre problem. Vissa skapade av osäkerhet, andra av trötthet. Men denne hedersknyffel vek aldrig från sin support.
Visst släpper du en roman sen? 🙂
Ursäkta grabbar och tjejer.
Tiden springer, och att sätta sig och författa en text med bilder kräver mer energi än vad som är över när man slösurfar….Men jag lämnade några öppningar… Hur gick det egentligen?
Jag köpte ju en dyr och fin 900 istället för lackskor till Emils bröllop. Men kom jag dit då?
Vägen kantades av Ångest och växellådshaveri, trädgård och barn.
Men så en dag i maj, en dag som oftast förknippas med Norges nationaldag så stod bilen redo för transport mot en ö med en bro. Vilken som är mest känd vet i tusan, men däråt skulle nosen vändas.
Här finns egentligen ingenting att rapportera, förutom bristen av 9-5ans mugghållare. Så för att fylla ut utrymmet i internet så ordbajsar jag lite om ingenting.Detta blir den första riktiga premiärturen för min sambo… Ja, nån liten bisittaroll i baksätet har hon självklart haft, men nu skulle vi på roadtrip ”på riktigt” och Valborg skulle få bevisa vad hon egentligen är… Sonen lämnades hos mormor och barnstolen placerades i bagaget. Taklucka upp, radio på, Valborgs egna Arja Sajomas ”Högt över havet” in, elantenn upp. Vädret var perfekt för en fintur i landsvägstempo i en underbar og900 och lite egentid med sambon.
En gammal og900 är en rätt speciell vagn. Den är skittråkig på den där milen landsväg jag har in till stan. Den är rätt hopplöst studsig redan med originalchassi och det påminns man om när man ska över E4an in till byn. Man borde vända redan i rondellen efter landsvägssträckan, men istället fortsätter man mot sin destination och hoppar njurarna ur led genom stan. När det vankas långresor är det dock en helt annan melodi. 900an kommer till sin rätt. Inte för att det är roligt som en kurvig landsväg, utan för att de är så förbaskat bra och bekväma att tillryggalägga längre sträckor i.
Efter en helg med 900an så fick den med beröm godkänt av sambon, vilket hon påtalade några gånger under resan.Väl framme där bröllop vankas… Min galanta sambo vill posera lite sexigt 😆
Brudparet stjäl all uppmärksamhet. Ride in style!
När det vankas fest ville jag stjäla uppmärksamheten (brudgummen vet fortfarande inte vem som åker Aero), och parkerade självklart så ”alla” skulle se. Brudgummens egen 99:a, framförd av hans yngre broder, ”råkade” sedmera parkeras bredvid, varpå en annan känd Saabprofil, som dagen till ära fått låna ut sin Sonett (då brudgummens egna inte hunnit färdigställas), hamnade i sin tur bredvid ”den gröne” och den silvrige.
Bilden tagen av Sonettens ägare.
Att festen blev lyckad behöver väl knappast tilläggas. Att brudgummen även yppade ett lågmält ”men vem fan har 900Aero’n” under sin egen bröllopsfest var väl även det ett bevis på vilken Saabman han är.På sista bilden ser ni bilens svagaste punkt. Det framstår inte fullt så extremt i verkligheten, men tillräckligt för att jag ska reta mig på det 24-7.
Jahopp… en lite tråkig uppdatering för att skrämma upp tråden till toppen, men vi som upplevde denna helg hade det fantastiskt.
Saker händer i livet. Ibland är det svårt att sortera ut vad som är fel, vad som stressar, och vad man kan göra åt stressfaktorerna.
Barn nummer två kommer vilken sekund som helst. Huset har två utrivna rum. Jag ska börja pendla igen, men inget att åka i.
Sommaren har varit fantastisk med fördjävlig. Lyxproblem!
Jag har tillgång till för många bilar, men bara en att bruka. Bättre att jag byter jobb och slipper 10-12mil per dag. Då kan jag använda bilarna på ett helt annat sätt.
Denna sommar har erbjudit fantastiskt väder. Men när solen står i zenit och man ska ut på en tur. Ska man då åka den skitroliga Miatan med vinden i håret, eller låsa in sig i 900:an?Var en sväng hos Martin ”Turbocab” och fyllde på mitt förråd av ”bra att ha” samtidigt som hans släp ”till tippen” blev några kilo lättare. En betydligt fräschare stötfångare fram, och bortmontering av strålkastartorkarna gjorde att hon växte från silltunna till WOW i mina ögon. En stor sten släppte och helt plötsligt blir mina ögon våta av glädje när jag ser på henne. Den mentala känslan blev så otroligt mycket bättre. Vad tror ni då kommer hända när jag kan byta ut bakstötfångaren och slippa den tattigt mattsvart-målade med Feltema-kromlist, mot en fin med ny list? Eller när de fulmålade fälgarna är renoverade och med glans både i lack och fälgkant?
Men så… igår kom mentalt meltdown.
En Saab 93 som behöver översyn
En Volvo 240 som behöver byggas ihop
En Miata som är underbar, men inte fyller någon funktion (just nu)
En 900Aero som…. Jag vet inte vad jag ska skriva… Jag tappar mina ord.
En 9-5Aero som kräver akut omhändertagande, men som är den enda familjebilen, och därmed inte hinner få allt den behöver….
Dessutom måste jag skaffa en pulka att pendla med. Ja, vi behöver två bruksfordon så som det ser ut från den dagen jag går tillbaka till jobbet.Så här kommer gårdagen MeltDown
Allt till salu! Det som snart är sex bilar ska till tre. 93:an är det enda som tvunget består.Valborg eventuella avgång skvallrades på nätet…. vi får se var det leder….
Men jag skrev detta, utom mina sinnes fulla bruk.
Jag vaknade med ett tryck över bröstkorgen. Lättnad över beslutet eller ångest har jag inte lyckats sortera ut.
Men om jag säger såhär. Valborg blev 5-10k dyrare efter frukost. Bettet av ”en Aero är en Aero är en Aero” gjorde sig påmint. Jag funderade på att byta Valborg mot en icke Aero og900. En bil att bruka i ur och skur. En bil ingen sörjer om jag börjar trimma och bygga om, så som jag vill ha den.
För några minuter sedan så fyllde jag på information till några som ”fick upp ögonen” för Valborgs avgång. I samma sekund som jag skriver så inser jag…. Jag stannar upp, läser vad jag själv skrivit….
Fan…. hon är unik. Där blev det 5-10k till.Ja, Valborg, och alla andra bilar (utom 93:an) är till salu. Här och nu!
Men Valborg blev 10-20k dyrare än igår-kväll.Smaka själv på:
Även om jag borde låta henne gå. Vad är chansen att hitta en äkta Aero med så lågt miltal igen.
Det är så jäfla lätt att glömma när man har det, att oavsett hur mycket man vill, så ger lågt miltal en krispighet som är svår och framförallt dyr att återskapa.
Bilen är allt annat än perfekt. Absolut inte nyskick. Men den är fantastisk. Den är tight. Den imponerar. Och att höra elantennen rulla upp och stoppa in ett av Valborgs kvarvarande kassettband i stereon är en känsla som är unik. Man vill kanske inte riktigt ha just exakt den känslan. Man vill göra sin egna känsla. Men f*ck. Den är unik.Bild på ett nytt flin, och vad en renoverad fälg kan komma att innebära.
Parentes i historien, men kanske mer relevant information för ett projektforum.
Stötfångarplasten byttes mot det som en gång satt på Martin ”Turbocab’s” gula cab. Inte i skick för hans perfekta cab, men ett otroligt steg upp på Valborg.
Stötfångarplasten som demonterades var tillverkat 1987. Bra där. Original kan vi anta!
Nu sitter där alltså ett tillverkat 1991, och här ser man tydligt hur färgnyansen skiljer sig mot sidoskölden. Skulle uppskatta nyansen på sidoskölden mer som myrgrå som bland annat Sjöan lät lackera sitt Aeropaket i, och som även PeterT16 använt på minst en bil.Om ingen hugger på mitt MeltDown och Valborg lämnar min tomt, kommer hela Aeropaketet få ny färg. Men vilken nyans ska jag eftersträva? Stötfångare eller sidosköld?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
