Dock inte i en SAAB
- Detta ämne har 16 svar, 11 deltagare, och uppdaterades senast 2006-05-18 09:37 av emul.
-
FörfattareInlägg
-
Är lite stolt faktisk
Ibland går det fortare än man tänkt sig att bli fler:
NORRA RÅDA
Bebis fick bråttom i bil2006-05-12
Snabb lillkille. Anna Lindstedt och Lars-Olof Uhlin i Norra Råda fick en liten kille på riksväg 62 mellan Grava och Ilanda den 27 april. Passaten i bakgrunden och en sopsäck på passagerarsätet fick duga som förlossningsplats. Också med storebror Anton, 5 år, som var på dagis vid bildtillfället, gick det fort – 45 minuter från första krystvärken till dess att han var född.
Barnmorskan i luren, pappa vid ratten och mamma i passagerarsätet.
Bebisen ville ut NU – det var inget annat att göra än att tvärnita på 62:an så att det rök om Passaten.
Den två veckor gamle lillen som ännu inte fått något namn – på storebror Antons dagis får alternativet Sickan Passat flest röster – suckar nöjt och vimlar lite med ögonen.
Mätt och belåten, omedveten om uppståndelsen hans ankomst till världen orsakat.
Anna Lindstedt och Lars-Olof Uhlin ser också lugna ut. Riktigt lika lugna var de inte den 27 april.
– Det har varit kaos, ler Anna. Vi hade precis flyttat till det här huset i Råda.
– Vi visste knappt var nånting var – vi hann bara bo här i tre dagar innan det var dags, säger Lars-Olof.
ANNA TRODDE att det onda berodde på att hon ansträngt sig på jobbet de senaste dagarna. För bebisen skulle ju inte komma förrän åtminstone åtta dagar senare!
– Jag hade tagit ledigt veckan som kom för jag skulle ju inte ha redan, tänkte jag, men ringde barnmorskan när jag märkte att vattnet började sippra.
Sedan gick det fort – även om det för Anna kändes som en evighet innan Lars-Olofs föräldrar kom hem till dem för att passa Anton.
– Oj, klarar du dig ända till Karlstad? undrade svärfar när Anna vek ihop sig av smärta.
– Han brukar ha rätt, och vi hade kanske föraningar allihop för jag hade tankat bilen full nån dag innan och Lars-Olof la en sopsäck på passagerarsätet.
LITE BLODSTÄNK på sidan av sätet är det enda som skvallrar om vad som skett där två veckor tidigare.
Klockan 21:20 var det full fart mot Karlstad från Råda.
– Vi blåste om en bil i Grava, men Anna sa till mig att stanna. Vattnet hade gått ordentligt så det var bara att nita.
Däckspåren finns fortfarande kvar.
Inbromsningen var så häftig att det rök kring bilen.
Anna:
– Jag slängde telefonen med barnmorskan till honom.
– Som jag fick upp-och-ner, så jag förstod inte hur hon hade hört nåt, skrattar Lars-Olof, som fick rådet att dra av Anna byxorna och hjälpa till.
– Där ser det inte ut som det brukar, jag tror att huvudet är framme, sa jag till barnmorskan.
KALABALIKEN TILL trots, det kom en liten krabat. 3 520 gram tung och 51 centimeter lång kom lillen med arbetsnamnet Sickan Passat till världen. Klockan var 21:58, enligt barnmorskan som då hörde det första skriket.
– Jag minns nästan inget, men jag minns att Lars-Olof höll ut honom upp och ner utanför bilen, berättar Anna.
– Jag kollade att inte navelsträngen var runt halsen och tog bort slem ur munnen och gjorde som barnmorskan sa: höll honom upp och ner.
För efter vad Anna kommer ihåg som högst två krystvärkar var han bokstavligt talat ute i kylan – bara sex grader varm var luften som mötte honom i den nya världen.
– Barnmorskan berättade att personalen stått bakom henne och lyssnat hur det gick, som på film, berättar Lars-Olof.
VID VARJE VÄRK hade barnmorskan kontakt med ambulanspersonalen, men allt gick för fort för att de skulle hinna iväg.
När förlossningen var över åkte Lars-Olof och Anna in till Centralsjukhuset för egen maskin, med Anna och barnet inlindade i en filt och värmen på för fullt i bilen.
Personalen mötte dem med bår och tog in Anna och den nyfödde. Utanför stod Lars-Olof kvar på parkeringen, yr och vimmelkantig, och skickade nytagna bilder med sin mobiltelefon.
– Alla trodde att vi skämtade när vi sa att han hade fötts i bilen…
Anna lägger till:
– Det roliga var att barnmorskan hade haft föräldrakurs tidigare på dagen, där hon hade fått frågan om det händer att man inte hinner in. “Väldigt sällan, nästan aldrig. Händer det så är det oftare föräldrar som bor nära sjukhuset, de som har längre att åka tar bättre tid på sig”, hade hon svarat. Så kom vi!MARIA ERIKSSON
Fotnot: Vad vill du läsa om i serien Familjeliv? Hör av dig med tips till Hela livet-redaktören.Nä det hade jag faktiskt inte eller också hade jag det, för då hade det varit 60-70 tal och då fanns det BB på sjukhuset i Hagfors och det är bara 1.2 mil i stället för ca 9, klarade dock av dessa mil på 40min inkl det som står i artikeln , vargen från Wolfsburg kan röra lite på sig den med.
maj 17, 2006 at 18:21 #94924JAg och sambon sällar oss till Grattar skaran 😉
FÖr oss tog det 3 dagar och slutade med “kniven” 😉maj 17, 2006 at 20:50 #94925Anna, Lollo och Anton,
Stort grattis till tillökningen och son nr 2! Jag har två T-shirts till som ligger och väntar! Grattis också till den nya bostaden.
I mitt fall och under brinnande krig i Maj 1942 var det på vippen att jag blev född i en gengasdriven Volvo-taxi. Turligt nog hann ekipaget och mor fram till BB’t i Årjäng där jag såg dagens ljus 5 minuter senare och därmed besparades ett livslångt lidande!
Bästa hälsningar
maj 17, 2006 at 21:04 #94926Grattis!
Kommer ni ihåg den här “bilfödseln” förresten?
http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,484138,00.html
/B
Bengt Åkesson
bengt@akesson-motorsport.se
Facebookhttp://www.garaget.org/mypage/user_edit.php?carid=23593 äntligen lite bilder kolla info på anna länk i forumet här mvh niklas
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.