Saab 96 -68 (Rullande förädling)
- Detta ämne har 22 svar, 9 deltagare, och uppdaterades senast 2014-05-19 08:51 av
.
-
Inlägg
-
Hösten tog slut fort, så det blev inga fler uppdateringar här. Men jag fick i alla fall till slut ur tanken, tömde ur ett halvt grustag till och lät den sedan stå med fosforsyra i sig ett par dygn — givetvis med regelbunda vändningar så syran fick komma åt mer eller mindre överallt. Det verkar åtminstone tillfälligt ha löst problemen, de få mil jag hann med efter det gick kanonfint och helt problemfritt. Men det lutar åt att det får bli en ”reservtank” enligt Dicks förslag. Litar inte på att all lort är borta och i vilket fall lär det väl fortsätta rosta. Men en plasttank att ansluta vid behov, behöver jag ju i alla fall inte bli stående på nån ödslig skogsväg utan mobiltäckning.
I slutet av september körde jag in pärlan i en carport i dalarna, packade in den i ett textilgarage och lät den gå i vinteride. Inte förrän för ett par veckor sedan, packade jag försiktigt upp den för att se hur den klarat sig. Och till min stora glädje, såg den ut precis som när jag såg den sist. Och några varv på startmotorn för att pumpa fram bensin var allt som behövdes för att den skulle vakna till liv, precis som om den varit minst 40 år yngre än den är. Det enda jag inte kollat är om (eller hur illa) bromsarna fastnat över vintern, men det lär väl bli snart det med.
Tyvärr packade tankarmaturen ihop under allt härj i höstas, så nu har jag konstant full tank enligt mätaren. Det måste förstås åtgärdas så snart som möjligt så man har nån slags koll på hur långt man kan köra. En ytterligare putsning av lacken följt av — vilket jag ”glömde” förra året — en ordentlig vaxning skulle inte skada heller. Och börjar jag bara köra den lite igen, dyker det säker upp en hel lista med irriterande småfel som behöver ses över. Men sen kanske jag kan få tid att börja förädla den lite så det känns att den inte bara är EN Saab utan MIN Saab! 🙂
Va? Lever du alltså? Och bilen?
Jodå, både jag och bilen lever! Men av olika skäl, blev 2013 inget vidare Saabår. För lite skruvande, definitiv för lite körande och ett enda inlägg i det här forat. Så det får väl bli ännu en sammanfattning.
Inte förrän till midsommar, kom bilen fram ur sin vinterdvala. Efter att ha startat på första försöket, backade jag ut den (inga fastrostade bromsar!) och lät den stå och mysa på mjuk och fin tomgång. Det är nästan nåt oförskämt med en 45 år gammal bil som går så fint! Och jag som hade tänkt slänga ut silvermotorn till fördel för min lite roligare 1740, hur ska jag kunna göra det?
Lacken var dock en annan historia. Efter som jag var för lat för att vaxa den efter allt tidigare putsjobb, började den redan se matt ut igen och små rostprickar började krypa fram i alla osynliga porer. Vid det här laget var Classic Car Week bara några dagar bort, så det var bara att börja om från början med rengöring, putsande och (den här gången) en rejäl vaxning. Eftersom bakfälgarna målades röda för många år sedan då de var rekvisita på Scalateatern i Karlstad, gjordes ett allt annat grundligt och avancerat lackjobb för att få framfälgarna att matcha. Hade jag haft nån gammal vit sprayburk också, hade det förmodligen blivit whitewalls av motsvarande kvalitet också.
Men något på en sextiotalare måste ju vara blankt! För ett antal år sen, började jag snegla på en gammal ful sportratt jag hade liggande. Men en trehåls mattsvart raggarhistoria i en sextiotalare? Nja, med lite sågande, filande och putsande, borde det ju gå att få till något lite mer passande. I somras blev jag äntligen klar! Och jo, det ser mer passande ut!
Sommarens enda incident inträffade när det var dags att fara mot Rättviks travbana. Plötsligt svarade inte Saaben nåt vidare på gasen, så jag gläntade som tur var på huven med motorn igång. Biltemas ”skitsnygga” metallomspunna bensinslangar var uppenbarligen ingen bra idé, det sprutade mer bensin på de ännu kalla avgasrören än vad som nådde förgasaren. Vill inte tänka på hur det hade gått om de hade varit rejält uppvärmda! Med bättre ledningar på plats, fick en snäll Saab till slut komma ut och umgås med andra finbilar. Visst ser den fortfarande sliten ut, men med tanke på hur lite jag faktiskt gjort med den, tycker jag inte den behöver skämmas. Den är ju i alla fall ärligt sliten efter ett långt liv som bruksbil!
En enda lite längre tur blev det under hösten. Men då med dubbade (det var i början på oktober) 185:or i stället för de livsfarligt sönderfallande däck som jag mycket försiktigt rullat till och från Rättvik på. Visst är hjulen fula, men när inte ens jag vågar åka med sommardäcken, då är de verkligen dåliga! Och ja, 185/65 på vanliga 4 1/2″-plåtisar får gott och väl plats, vet att frågan kommer upp alltsom oftast.
Allt som allt, ungefär 50 mil på ett helt år. Det är skamligt lite! Men den går som en klocka efter tankrenoveringen så var och en av de få milen har varit en ren njutning! Och nu står Saaben ännu en vinter och sover i sin carport, många mil bort ifrån mig.
Bilar i detta skick är så charmiga!
Skapligt underhållna originalbilar med viss patina samt med ev. persolig prägel.
Varsamt slitna med spår av ett långt liv… jag trycker på Gilla-knappen!Jag är praktiskt taget uppväxt i 96:or som har sett ut som sju svåra år, men fortfarande med glatt humör tagit sina förare/passagerare dit de behöver komma. Så jag har en alldeles speciell förkärlek för just slitna men ändå skapligt underhållna Saabar. Därför är just den här -68:an nästan helt perfekt (i den riktigt perfekta av världar, hade det varit en -67:a med de låga rutorna) för mig och jag begriper knappt att jag hade turen att få tag på den.
Det innebär också ett problem. När Saaben är så gammal och sliten och fortfarande fungerar så fint, lägger det ett visst ansvar på mig att hålla den i just det skick den är just nu. Och jag skulle ju egentligen vilja stuka den lite mer till min egen mer ”hotroddade” smak. Så det finns en konflikt i det hela, men också en smal stig som ligger precis mitt emellan de två. Utmaningen just nu är att hålla mig till den stigen!
Påsken var solig, varm och vacker uppe i Dalarna. Och för första gången på ett tag, fanns Saaben och jag på samma plats. Kunde inte låta bli att börja planera sommarens vansinnigheter en aning, och varför inte börja med bakljusen?
Läste i en annan projekttråd att de helröda glasen från -64 och tidigare skulle passa rakt på insatserna, om man bara klippte bort en liten metallkant på lämpligt ställe. Jag har både glas och insatser liggande, så jag bestämde mig för att testa. Det behövdes klippande än en liten kant för att få ihop de två, men alltför besvärligt var det trots allt inte. I alla fall inte förrän jag testade med glödlamporna isatta…
Ni som har satt helröda bakljus på existerande trelamporsinsatser, hur har ni fått plats med den nedersta glödlampan? Tror inte ens att de mista LEDar jag hittat får rum i det lilla utrymme jag lyckades skapa. Tittar man på två- och trelamporsinsatserna, så är de ganska olika konstruerade i nederkant. Den äldre flyttar in lampan en bra bit, den nyare flyttar istället ut den. Visst kan man spara några mm på att borra ur nitarna och flytta hela reflektorn till insidan av fästbygeln, men det känns inte direkt som att det räcker.
Går det öht att ha röda glas på trelamporsinsatser? Eller måste jag återgå till min ursprungliga idé om en hemsnickrad LED-lösning för att få snygga(re) bakljus på min 68:a?
(Ja, jag vet att insats och glas inte stämmer överens på bilden. Det gjorde ingen större skillnad när jag parade dem rätt.)
Nu var det 25 år sen jag gjorde det på min bil, och min minnesbild är att det ”bara” var att klippa av den där plåtbiten i reflektorn. Min bil var en 69:a och det borde ju inte vara nån skillnad på dom insatserna.
Kanske att jag har förträngt att jag också var tvungen att modifiera plattan med glödlamporna på nåt vis. Bocka om den, eller så.
Glädjen över att det blev så snyggt med helröda baklysen blekte väl bort problemen när det väl var klart, antar jag.Hej, Michelle! Det är fullt förståeligt att inte alla detaljer finns kvar efter 25 år. Det viktigaste är ändå att du fick mig att inse att jag faktiskt kan ha helröda bakljus på -68:an. Håller på att klura på en lösning mot platsbristen, för de helröda ska dit på ett eller annat sätt! De är mycket riktigt så snygga att det är värt arbetet!
Insatserna är ju likadana mellan -65 och -80, så jag har en liten hög liggande som jag kan experimentera med. Förhoppningsvis kan det räcka att, med lagom mängd våld, bocka om nederkanten en aning.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
