Slå samman samtliga Saabklubbar i Sverige till en!
- Detta ämne har 24 svar, 11 deltagare, och uppdaterades senast 2002-05-20 20:22 av
.
-
Inlägg
-
Borde det inte vara bra om alla Saab intresserade samlades under en hatt? Oberoende om man älskar 2T-olja, plastsportbilar, respiratorandning, Svensk-Italienska 80 talsprojekt etc. etc.
Alla har ju en gemensam nämnare i SAAB. Jag har fått höra en massa historeier från det förgångna. Om vissa individer som motsatt sig en sammanslagning med olika trista argument.
Vi borde se dramåt istället för bakåt. Varför behöva vara medlem i 4-5 Saabklubbar när vi skulle kunna ha en.Har man 3 olika Saabar så skall man inte behöva vara med i minst 3 klubbar. Jag skulle gladeligen betala 400-500 kr/år för en klubb som är stark med många medlemmar, fina arrangemang, snygg och tjock klubbtidning, bra internet sida, bra rabatter etc.
Jörgen Trued
Med 3 olika Saabar = 1 Klubb (Förhoppningsvis!)
Jag håller ABSOLUT med om att en stark Saabklubb vore önskvärt. Men så länge alla inte är med, blir det mest önsketänkande.
Vi har gjort försök tidigare, i form av en paraplyorganisation, men det föll av olika anledningar. Det kanske är dags att försöka igen. Jag tror dock på en stegvis process.
Jag satt i dåvarande SSR:s styrelse som sekreterare under några år i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Frågan var på sitt sätt på tapeten redan då. SSR var ju från början ett renodlat Saab 92-register inom MHS. Sedan ramlade det in 93:or och senare sattes gränsen till kortnos och till sist blev det så att alla tvåtaktare fick vara med. Runt 1987 kom frågan upp om att starta en V4:a-klubb. Många medlemmar i SSR hade även V4:a och många delar är desamma.
1987 hade vi, dåvarande styrelsen i SSR och Club Sonett Sweden, ett möte med Saab i nere vid deras dåvarande marknadskontor i Nyköping där bland annat reservdelar stod på dagordningen. Någon knystade om en V4:a-klubb och Saab gjorde direkt klart att man inte tänkte acceptera en 2T-klubb och en V4:klubb utan om vi skulle påräkna ett stöd från Saab så skulle det vara en gemensam klubb. Nu tycks det ha ramlat in 99or också sedan dess.
För något år sedan ville Saab diskutera detta igen och bjöd in klubbarna. Jag vet att Sonett-klubben var tveksamma till detta och i nuläget har inte några sonettdelar kvar i lager så något stöd från Saab mer än ghjälp till porto och tryck kanske inte är att förvänta. Jag är medlem i båda klubbarna. I Saab-klubben sedan 1982 och Sonett-klubben sedan 1987. Och jag har inget emot om man gör en gemensam klubb så länge Sonett-klubben exkluderas.
Dessutom tror jag dock att SSK kommer att försämras om man plockar in 900/9000/9-3 och 9-5. Klubben blir helt enkelt för stor. Man ska veta att allt arbete sker på ideell basis och de flesta kan nog inte föreställa sig hur mycket arbete som Martin och han kollegor lägger ner.
Jag kommer ihåg hur mycket tid jag lade ner och då fanns varken Hem-PC eller Internet utan jag köpte, för egna pengar, en skrivmaskin. Klubben hade inga pengar. Det som grundlade den goda ekonomin så vi har i dag var faktiskt det att Leif Blomberg via en engelsk kontakt fick tag i ett större parti Hepolitekolvar till ett mycket lågt pris i England.
När jag blev sekreterare, tror det var 1987, så var klubben inne på sitt andra verksamhetsår efter det att den togs i från den Frostelidska enmasshowen och då var vi runt 350 medlemmar. När jag slutade, 4-5 år senare så var vi straxt under tusen. Idag är vi 1600 eller något sånt tror jag. Tänk om vi var 5000. Vem känner då ansvar för att arbeta ideellt? Det är orimligt att tro att man känner intresse för alla modeller från 92 och framåt. Om merparten av styrelsen nu bara har intresse för 99/900 Turbo, hur intressant blir detta då för 2-taktsfanatikerna.
Den raka motpolen är Sonettklubben, vilken, utan att negligera det arbete som alla i styrelsen utför, egentligen är en enmansshow. I mer än 20 år har nuvarande orföranden Jan-David varit den drivande kraften. Han har koll på precis allt och pushar på övriga styrelsemedlemmar och oss hangarounds. Den dan han tappar intresset så kommer klubben att få problem. Problem lär vi kanske få även om reservdelsmannen, Erland, slutar men J-D har varit entusiasten nr 1 ända sedan den allra första Sonettklubben bildades 1976 men som snabbt insomnade.
Herr Willebrand var med och startade denna. Kanske du har några minnen att förmedla till oss som inte var med?
Kontenta:
Låt inte klubben bli för stor och splittrad. Inga träd växer till himlen utan de förgrenar sig. Och det kommer klubben att göra genom olika utbrytarfraktioner. Saabs intresse för detta är av rent logistiska skäl. Precis som i USA. Till saken hör att paraplyorganisationen i USA, Saab Clubs of North America inte är ideell utan kommersiell.Oj!? Blev det så mycket. Hoppas att det inte blev mycket stavfel. Jag orkar inte korrekturläsa. MVH
Intressant att få lite bakgrund till de olika klubbarnas utveckling. Vet någon om respektive styrelse frågat medlemmarn vad de anser eller är det styrelserna som ”tycker”.
Det må vara si eller så med det historiska men vi bör se framåt. Nästa naturliga steg för SSK är att flytta fram ”gränsen” till 900 så varför inte flytta fram den till nutid. En skark förening för samtliga Saab entusiaster!
De som kör 92,93,96,97 har ju ofta MHRF försäkring och då krävs ju en vanlig bil denna vanliga bil är ofta en nyare Saab.Jörgen
Mats J:
Nyfiken fråga, varför skulle Sonett klubben inte inkluderas?Var man skall dra gränsen för vilka modeller som klubben ska infatta är besvärlig men det skulle vara en fördel att slippa vara med i flera klubbar som i många fall har samma intresse.
Sen kan man ju fråga sig varför man är medlem i en bilklubb i huvudtaget, jo förmodligen för att träffa likasinnade dårar
.
Sen finns det olika fallanger, orginal-nissar,race-puttar och fara skogen muppar.
Många klubbar brir det om man skall tillgodose allas intresse på inrikting och modell.92or: 1948-55
93or: 55-60
94or: 55 bara 6x
95or: 2T 59-67?
95or: V4 67-78
96or: 2T 60-67?
96or: V4 67-80
97or: II 2T 66-67
97or: II V4 67-69
97or: III 70-74
98or: protoptyp
99or: 69-84
900or: 79-94
Sen är min horisont slut
Var skall gränsen gå för klubbems inrikting?Så en klubb för alla saabar skulle kännas skyst med någon form av undergrupper för modeller eller dylikt, typ paraplyorganisation om jag har fattat innerbörden rätt.
En saabklubb?
Hej
Jag tror att det skulle bli väldigt svårt att ha bara en saabklubb.
Vi är så många saabägare med olika intressen och så spridda i landet att det inte skulle fungera.
Vad har en 92-ägare gemensamt med en 99 eller 900 turboägare, förmodligen inte särskilt mycket?
Det finns ju också olika uppfattningar om vad saaben ska användas till; som så mycket originalbil som möjligt eller trimma så mycket det går och ut i skogen och köra.
Jag respekterar alla inriktningar.
Själv är jag med både i Svenska Saabklubben och i Östgöta Saabklubb och jag ser inga problem med det.
Saabklubben är så stor så man får ju inte så mycket personlig kontakt med andra medlemmar utan det blir ju mest på anslagstavlan, där man kan få mycket hjälp, och kan hitta delar som inte finns på Saab längre.
I Östgöta Saabklubb däremot så får man personlig kontakt för de flesta medlemmar bor inom en 10-milagräns.
Många som åker gammelbil vill inte åka så långt på en träff heller, kanske max 10 mil och är familjen inte särskilt saabintresserad, och det går åt en hel helg till att åka på träff är det inte alltid så populärt.Jag tycker att det fungerar bra med de olika saabklubbarna och man kan ju samarbeta, vilket har skett vid några tillfällen.
Det var bara lite tankar från en medlem.
Jag önskar alla saabägare en trevlig sommar och vi kanske ses på någon träff eller i andra sammanhang.Saabhälsningar från Roger Forssén i Norrköping.
Hej allt klubbfolk!
Undertecknad var också närvarande vid mötet med
Örjan Åslund/Saabs PR-chef med säte i Akalla/STHLM.Där diskuterades möjligheterna om en ev. samman-slagning av befintliga klubbar.
Min uppfattning är att ett närmare sammarbete
är något som borde öka, klubbarna imellan.
Däremot att slå ihop hela rasket till en klubb
skulle enligt min åsikt resultera i fler nackdelar
än fördelar.Först och främst har vi alla olika inriktning
vad det beträffar biltyper mm.
Den eller dem som ”vinner” mest intresse vad
gäller biltyp,inriktning mm kommer att dominera
klubbens aktiviteter etc.
Jag/vi i våran klubb har erfarenhet av detta
sedan tidigare.
Jag vill UNDERSTRYKA att detta INTE är ett ”missnöjes-inlägg”!Intresset för det vi var inriktade på vann defakto
inte mycket intresse från den stora mängden av medlemmar som av hävd körde nyare bilar typ NG900
9-3 9000.
Vi valde då därför att gå vår egen väg.
Vidare så är det precis som det beskrivs i de
andra inläggen här, att vi jobbar på ideel nivå.
Hur skulle arbetsbelastningen se ut med ett x-antal
tusen medlemmar som skall skötas utifrån EN styrelse?
Och var skulle det ev.högsätet finnas?
Ett antal styrelsemedlemmar skulle få en lång
resväg för möten mm.Däremot skulle en samlad klubbtidning vara mycket
intressant att läsa!Tänk alla olika Saabar,artiklar,
bilder,träffar,reservdelsförsäljning mm.mm.
Som sagt, en total ihop-slagning tror jag tyvärr
inte kommer att fungera bra.Men tanken är god!!
Hälsn. Ordf Jonas N / The 99 Turbo Association
Egentligen är det svårt att förstå varför inte
det bara kan vara en klubb.Roger hänvisar till den lokala förankringen osv.
Varför kan man inte ha en klubb men med lokala
avdelningar – Vår egen klubb här i östergötland
skulle fungera lika bra för det – kanske bättre
eftersom man kanske skulle kunna koncentrera sig
på det som är roligt!Eftersom jag är den som ”startade” det hela redan
när Frostelid körde SAABshowen, så kanske man kan
tycka att jag borde motsätta sig att man skulle
avveckla klubben, men fortsätter som lokalavd.Tyvärr har det under årens lopp alldeles för mycket tid och funderingar fokuserats på vem eller
vilka man skall försöka få med i styrelsearbetet!Det är bara att titta på årsredovisningara i klubbarna så ser man hur ”liten” krets av aktiva
det faktiskt är som kan och vill ”bry” sigMänniskor som orkar engagera sig idag är en brist-
vara – så varför behöver vi ha 5-6 olika personer
i landet som kan kalla sig klubbordförranden osv.Därmed inte sagt att det skulle vara lätt att hitta kandidater till dessa platser
Och så kommer argumentet om att 92 ägare och turbo
ägare kanske inte har så mycket gemensamt.Det är säkert sant, men hur roligt vore en träff
eller klubb om man bara har en modell att prata
om eller beundra – det finns de av oss som tycker
om sådant – men de är nog faktiskt i minoritet!!Tycker jag själv kan säga ha erfarenhet av det
med ung 13 års medlemskap i sonettklubben –
lyckligtvis så finns sonetten i 3 modeller men
ändå – mycket lika!Sist men inte minst – tidningarna och kvaliten
på artiklar m.m – det skrivs mycket i klubbarna,
och jag har möjlighet att få läsa i det flesta
och tänk vilken bra tidning man skulle kunna få
i brevlådan om dessa skulle slås samman.Vore inte roligt att få läsa om lite av varje i
en klubbtidning och tänk va lycklig ”redaktören”
skulle vara med ett stort utbud att välja mellan.Sorry – det blev lite långt!
Gunnar
För övrigt anser jag att det är på tiden att det
bildas en klubb för svarta SAAB 900Ts 1979
Fuling!
Saab Sonett är en väldigt speciell Saab. Gemene man vet inte skillnaden på en Saab Sport eller en vanlig 2T-Saab. Gemene man vet inte hur en Saab Sonett ser ut. Däremot har gemene man hört talas om Volvo Sonett vilket du som Sonett-ägare säkert känner till.Som du vet så har jag varit i ”branschen” en ganska lång tid. Kanske lika lång som din egen. Min uppfattning är att Sonett-klubben och dess medlemmar är en väldigt ”speciell” klubb. Man har bland annat under alla år envisats med att rösta fram ”finaste sonett” Jag gillar inte sådant, dels för att jag själv inte har tillräcklig finish på mina egna grejor och dels för att jag tror att det skrämmer folk med bruksbilar. Under min tid i Saabregistrets styrelse motverkade jag allt sådant och dåvarande styrelsen hade samma åsikt. Vi försökte verkligen värna om att folk skulle våga komma i sina bruksholhar utan att behöva bli förnedrade av någon omröstning och många av oss som var medlemmar i båda klubbarna hade då, och även nu, uppfattningen att sonettklubben var en klubb för inbördes beundran. Och hur roligt är det att åka på Sonett-träff och veta att Åke Olsson kommer att vinna för 74:e gången i bertil Maununens frånvaro? Med detta vill jag erkänna och visa min avundsjuka till den puts de har på sina bilar och inget annat.
En notis som jag och dåvarande styrelsen i SSR drog var att Sonett-klubbens medlemmar var i huvudsak inte mekarkunniga jämfört med den genomsnittlige SSR-medlemmen. När vi undersökte detta så fann vi att många SSR-medlemmar hade skaffat sig en tvåtaktare (det handlade mest om sådana på den tiden)av nostalgiska skäl och ofta hade man redan en V4 men ville nu ta steget fullt ut. Mekkunskap fanns.
När vi tittade på Sonett-klubbens medlemsprofil i slutet av 80-talet så fann vi att många hade ägt sina bilar sedan de var nya eller nästan nya och bruksat dem under många år. I många fall tycktes mekkunnandet bestå av att kunna kolla oljan och tanka. Ungefär samma nivå på frågor som vi ser på SSK:s debattforum.
Idag har Sonett-klubbens medlemsprofil, liksom SSK:s förändrats. Många av den tidigare nämna kategorin har sålt sina bruksade sonetter då de inte längre fått dem genom besiktningen. Andra har sålt av andra skäl. Men gemensamt för den nya kategorin ägare i huvudsak är att de har ett renoveringsintresse och en portion större kunskap i ämnet än många ursprungliga ägare.
Tittar vi på motsvarande förändring i SSK så har det nu dykt upp många fjuniga tonåringar på medlemsslistan. Att vara studerande och bruksa en V4:a tycks vara modernt. Många rynkar på näsan åt detta men jag tycker att det är jättekul att en yngre generation tar vid och mekar med en genré av saabar som min generation (tidigt 60-tal) bruksade och aldrig satte något värde på. Många av oss tyckte istället att 2-taktarna var ultra-sköna och gav oss på dem vilket fick dem som var födda tidigt 50-tal eller tidigare att rynka på näsan. Mina grabbar är 1 respektive 3 år. Undrar om det är den generationen som ska renovera gamla 9000-vagnar?
För att återgå till din undran Fuling så tror jag att Sonettklubben mår bäst av att vara fristående. Vad vi sonettägare behöver är en satsning på framtagning av specifika reservdelar till Sonett. Skulle vi hamna i en större klubb så kanske man skulle satsa de resurserna på framtagning av delar till volymmodeller och dit hör inte de riktiga sportbilarna. Jag har mycket kontakter och kanske skulle kunna vara klubben behjälplig men det är omöjligt för mig då jag sitter på två stolar eftersom jag också har en enskild firma registrerad.
Gunnar!
Intressanta synpunkter. Jag köper dem också. Men nog skulle vi ha en klubb för röda Sonett 2T också? Jag tror att vi blir 7 medlemmar om alla går med. Vem har råd att stå utanför?När det gäller blandade träffar så har vi försökt detta också genom åren. SSR/CSS hade en träff gemensam för många år sedan och där tydde man sig till likasinnade. CSS hade en träff med P1800-klubben och samma sak lär ha hänt där.
MVH
Håller helt klart med dig Mats, vad är egentligen ”den snyggaste Sonetten”? Är det en skaplig bil i bruksskick som rullar ett antal mil för egen maskin eller en utställningsvagn som åker täckt transport till o från utställningarna.
Personligen tycker jag att gammelbilarna skall köras och inte åka. Halva tjusningen med att ha en uddabil är att man träffar så mycket intresserat folk när man stannar till på någon mack eller tar en fika på något ställe längs vägen. Har haft en hel del intressanta samtal med personer jag aldrig hade träffat annars. Köp en Sonett och bli social!
OK jag kom från ämnet en smula men kunde inte låta bli.
/B
bengt@akesson-motorsport.se
Tydligen var detta ett något minerat område! Visst finns det fördelar och nackdelar med förändringar. Vi människor är lite förandringsobenägna, man vet vad man har men inte vad man får.
Vi bör titta framåt och här är några argument för en sammanslagning.
1. Storleken har betydelse!
2. Det är intressant med alla Saab modeller, inte bara ex. Sonetter
3. Internet använding som redan är det stora sättet att köpa/sälja bilar/delar träffar möten mm. En internet site där all information skulle finnas är att föredra.
4. Större deltagande i träffar och möten
5. Enklare samarbete med SAAB Automobile genon en klubb.Jag tror inte att ex. Sonetterna skulle komma i skymundan, tvärt om ett ökat intresse för dem om klubben blir riktigt stor. de flesta har kanske en modern och en gammal bil. Eller funderar på en gammal bil.
Vi får inte glömma bort de som intresserar sig i kvalitativa renoveringar av bilar som nästan blir bättre än den dag de rullade av bandet. Det kanske inte skall gå att göra mer än en inteckning på ett vandringpris? Detta skulle sannolikt sporra flera att göra fina renoveringsarbeten om de inte visste att de var slagna på förhand!
Det är roligt att se att många intresserar sig för denna debatt.
Jörgen
Man ska veta att många av Sonettägarna har bara en hobbysaab och det är Sonetten. Och de är inte intresserade av några andra saabar överhuvudtaget medan det i SSK förekommer någon slags Saab-religion. Den enda glädje sonettklubben har av Saab idag är ett ekonomiskt stöd till klubbtidningens porto och tryck. Inget annat. Inte heller tycks det finnas något intresse från vare sig CSS eller Saab att öka samarbetet. Jag tror att det i framtiden istället blir så att CSS kommer att komma längre från Saab Automobile. MEN: Medlemsprofilen på den genomsnittlige CSS-medlemmen förändras. Allt oftare är det en SSK-medlem som vidgar vyerna och köper sig en riktig sportbil så framtiden får utvisa hur det blir…
Hmm… knivigt, men intressant. Den tanke som kommer för mig är att man kan behålla klubbarna som de är nu men öka sammarbetet. Framför allt tycker jag man borde satsa på en gemensam klubbtidning. Bakrutan är väl trevlig men det kan ibland bli lite väl mycket internhumor som bara den inre mest aktiva kretsen fattar. Om alla Saabklubbar står bakom en klubbtidning skulle det kunna bli en riktigt påkostad publikation av brittiskt snitt (dom är bra på entusiasttidnigar) med normalt magasinsformat, bra tryck och ett brett urval av ämnen. Eller är det en utopi? Jag vet inte riktigt hur det är med er andra, kära Saabfantaster, men personligen är jag barnsligt förtjust i all Saabar från 92 till 9-5 via 99Turbo och Sonett (kanske t o m nya 9-3 Sportsedan fast jag har inte riktigt bestämt mig om den är snygg än, men bra är den väl?) och skulle uppskatta en tidning fullmatad med artiklar om alla modeller. Även de nyaste, man måste följa med sin tid…
Rent organisatoriskt kanske nån sorts paraplyorganisation vore på sin plats, i stil med SVIS. Styrelse kan sättas samman av representanter från samtliga klubbar så att ingen känner sig utanför och alla intressen bevakas. Dessa representanter kan väljas på respektive klubbs årsmöten så att rätt man/kvinna är på rätt plats. Med styrkan av en stor organisation kanske utskrotningar av reservdelar hos Saab kan förhindras enklare osv.
Jag tror att det viktigaste för en eventuell storklubb (och egentligen alla klubbar) är att det finns plats för alla typer av entusiaster. Mekargenierna, putsnissarna, tummen-mitt-i-handen-personerna, Carlsson på taket-sladdarna, bruksarna, dekaltrimmarna och alla andra har sin berättigade plats och bidrar på sitt sätt till en skön stämning. Så är det här på forumet och det ska vi vara stolta och glada över.
Sen måste jag bara fråga, varför är Saabfestivalen bara varannat år? Är intresset inte större? Själv har jag inte varit där (skandal!) pga att det bla förra året krockade med 24-timmars på Le Mans. Men en stor träff per år borde väl gå att ordna? Eller finns det redan och jag har missat det (ännu större skandal i så fall…)
Nu har jag i vanlig ordning svamlat alldeles för mycket men nån aning om vad jag menar kanske går att vaska fram…/Johan
Man får med en stor klubb en större gemensammahets känsla kan jag tänka mig. Men som har sakts tidigare så kan risken finnas att det blir för stort, men det går nog att lösa.
Så någon form av underklubbar som är inriktade på modell eller dylikt är nog ett måste.
Dessut så är det nog lättare med reservdelar även för typ Sonetter att ingå i en större klubb för det finns mera tyngd bakom en storklubb.
Undersektionerna skulle då kunna fokusera mer på sin speciella inrikting, reservdelar mm.
Det finns även risker med små klubbar, försvinner eldskälarna så dör klubben eller så kan det blir en klubb för inbördes beundran.På tal om renovering:
En orenoverad frisk gammal bil med div små skavanker är fa.. så mycket skarmigare än en renoverad bil,som i många fall till och med är överrenoverade.Sonett klubb:
Att inte villa vara med i en större klubb måste bero på andra anledningar, som jag har svårt att förstå.
Det finns ett antal modeller på saab genom åren som inte är vanliga så vad är det med just Sonetter så jätte speciella, ett kapat kortnos chassi med ett opponervänt styren badbaja tidsatt åvanpå
Med andra ord en fabriksbyggd kitcar, eller?
Nu är det risk att jag också åker ut ur sonett klubben
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
