Skrotbilsberedningens förslag

Vad går förslaget ut på?? Att man inte får äga bilar som varit avställda mer än ett år? Är lat och orkade inte läsa hela texten…

har skummat igenom texten och tycker att paragraf 8,1 8,3,1 och 8,3,3 är mest intresant för oss.

fram till paragraf 7 är det mest om bilskrotar m.m. sen efter paragraf 7 blandar dom in oss som har veteranbilar.

Har inte läst hela förslaget ännu men nog känns det som att de utgått från hur majoriteten av bilägande ser ut och inte brytt sig så mycket om avvikande bilägarsituationer. När man sedan i en så tung och seriöst menad utredning använder ord som ”bromsolja” undrar jag verkligen hur mycket de ansvariga fattar…

Knappt halvvägs genom utredningen känner jag kalla kårar när jag läser att man vill ”göra det straffbart att ta emot ett uttjänt fordon.” -Vem ska besluta när ett fordon är uttjänt? Borde det inte vara upp till ägaren att avgöra om skrotet är värt att reparera eller ej? Det framgår ju ändå av utredningen att man inte vill förbjuda privatpersoner att reparera sina bilar. Går förslaget igenom med den formuleringen blir det ju olagligt att köpa en bil i ett skick som ger anmärkningar hos bilprovningen…

Vi får väl helt enkelt hoppas att det som vanligt när politiker, utredare och liknande icke sakkunniga personer häver ur sig halvfärdiga förslag helt enkelt blir en jäkla liv. Naturvårdsverket brukar ju häva ur sig riktiga skräckisar med några års mellanrum men så vitt jag vet är det sällan det går igenom utan att friseras till, även om det tycks ha varit farligt nära för veteranfordonshobbyn ett par gånger.

Aha, nu får polisen konkurens i att bedöma trafikdugligheten på bilar längs våra vägar…?

8.3.2
Godkänd besiktning
Idag krävs inte en godkänd kontrollbesiktning för att få föra ut en begagnad bil. I många fall är det svårt att bedöma vad som är en begagnad bil och vad som är av-fall. Det är de operativa tillsynsmyndigheterna (kommuner och länsstyrelser) som får avgöra om ett fordons körduglighet respektive när det är att anse som avfall. I de fall då Tullinspektörerna fattar misstanke tas miljömyndigheten till hjälp för att göra bedömningen/klassningen. Kommissionen har också i ett vägledningsdoku-ment kring hantering av uttjänta fordon framfört att man bör åtgärda detta. Där föreslås ett krav på godkänd besiktning eller motsvarande, som får vara max 2 år gammalt. Vi tror att detta skulle underlätta hanteringen i de fall då det uppstår tveksamheter kring vad som är avfall eller ej.

Njä, jag antar man menar att den totalt okunniga ”kommuntanten” från miljökontoret som bråkade med mig för några år sedan (när hon inte fattade att skrotet tillhörde min dåvarande granne) också skulle ha bedömt om de aktuella fordonen var skrot eller möjliga att reparera… *beskt sarkastisk*

Vad gäller egentligen idag när man som privatperson släpar hem en risig bil som reservdelsobjekt? Jag har tidigare sågat sönder en reservdelsfiat utan papper och resterna av den togs emot av en auktoriserad bilskrotare som rent metallskrot utan kostnader eller knorr.

De papperslösa reservdelsbilarna är ett mindre problem då man lätt kan såga dem i småbitar och obemärkt dumpa delarna på sopstationerna lite i taget. Värre är det väl i så fall om någon myndighet får nys om att man har vraken på sin gård. Det känns som att det kan bli ganska ruggigt om en myndighet väljer att driva ett sådant ärende till sin spets… -Utöver olaga bilskrotning och miljöbrott kanske man också åker dit på bilstöld eller egenmäktigt förfarande för att man går loss på en bil som formellt tillhör någon annan…

Reservdelsbilar MED papper känns lite värre. Från Bilprovningen säger man att det är ok att reparera en gammal skrothög med så mycket ny plåt man bara orkar, underförstått att man i princip kan flytta över chassinumret till en friskare kaross och gasa vidare, bara bilarna är lika i registreringspappren. Men är det lagligt att inneha, sälja, köpa eller skänka vidare en registerhållen bil som i fysiska verkligheten bara består av en plåtremsa? Och om det inte är det, hur i hela friden blir man av med ”bilen” utan att muta en oseriös bilskrotare eller försöka mygla ihop en stöldanmäla av en bil som inte varit i trafik på många år?

All problematik ligger väl egentligen i svårigheten att med lagens hjälp skilja på glada entusiaster och profitgirigt tjuvpack? Konsekvensen blir lätt att de goda tvingas till handlingar som gör dem svårare att skilja från de onda… Jag borde kanske återgå till att samla på gamla radioapparater..?

Jag talar alltså om dagsläget vid hobbymässig hantering av bilar i livets slutskede, inte den kusliga framtid som Naturvårdsverkets utredning förespråkar. Således är detta inlägg OT.

Vi har ju bilprovning, det löser problemen med olagliga bilar ganska effektivt.

/M