En medelålders mans bekännelser…

Forum Modellspecifika forum 95/96 TT En medelålders mans bekännelser…

  • Detta ämne har 23 svar, 20 deltagare, och uppdaterades senast 2007-09-14 10:48 av .
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 24 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #16666
    222a66
    Deltagare

    Hej på er!
    Jag har en tid läst detta mycket intressanta och underhållande forum. Vad kul det är att det finns sådana entusiaster! Min tanke med detta inlägg är att återberätta en alldeles sann historia om en SAAB 96, 62/63. Innan jag gör det vill jag gärna säga till mitt försvar att i ungdomen gör vi alla ibland någon obetänksam sak som man några år senare konstaterar att man inte hade gjort idag… Nu är jag aktiv i veteranbilklubb och är så att säga mer renlärig. Jag har påbörjat min botgöring kanske… Men jag är ändå lite nervös att någon där ute tycker att jag inte borde gjort detta…

    Nåväl. Denna historia tar sin början i början på det glada (?) 80-talet. Jag och några kompisar med nya körkort delade ett garage hos en av oss. Vi köpte bilar mest hela tiden och fixade till dem så det stod härliga till. Den ena värre än den andra. Otaliga var de märken och modeller som gick in och ut ur det garaget. Nätterna igenom svetsades det eller byttes motorer. Kul och mycket mycket lärorikt. Den i kretsen som gick fordonsprogrammet fick vara vår teorimästare, annars var metoden ”trial and error”. På somrarna körde vi spontan rallycross på en bekants nybrytna skogsmark medan den vilade för att bli åkermark. På vintrarna körde vi på isen på den närbelägna bevattningsdammen. Faktiskt som ett uppdrag från ägaren för att hålla undan den från att växa igen. Gissa om vi höll rent från vass!
    Bilarna till rallycrossen och isen köpte vi överallt. Bakom lador och hus där vi såg något gick vi in och frågade om vi kunde få skrotet. Oftast fick man den, ibland fick man ge en slant. Vi betalade aldrig mer än 300 kr som var skrotpremien på den tiden. Bland bilar som avverkades på detta sätt kan nämnas; Renault major, Volvo 144, VW 1200 och varianter, Renault 4, Opel rekord, kadett, Ford taunus, 17 m, och någon SAAB. Jag minns inte alla… För övrigt kan jag säga att när vi bytte motorer på VW så åkte man till skroten och frågade om de hade någon. Svaret var som lyder ”det ligger två berg med motorer där bakom, den vänstra är folkamotorer. De tar vi 12:50 kr/kg för men vi avrundar till 15 kr.” Behöver jag säga att detta var före 1984 när man fick börja bygga buggys?

    Med bilarna som vi körde på väg hade man alltid stora planer. Var det inte större motor så var det teddy i taket. Ständigt ständigt höll man på. Före 1984 fanns det nästan inga cabbar på våra vägar (någon som börjar ana vart detta bär hän nu?) eftersom det inte hade tillverkats på länge och man fick inte bygga bilar själv. Understundom hände det att vi på skoj kapade av något tak mest för att se ut hur det blev och hur häftigt det var. Grymt olagligt så det blev liksom det sista man gjorde innan man ringde skroten och bad dem hämta liket. Då och då drömde man om att kunna besikta en sådan grej, för man tyckte ju att de alla blev så oerhört snygga. Snyggast av dem alla tyckte vi att en gammal grön tidig SAAB V4 96 blev. Men när vi stod där och tittade på den och beundrade vårt verk sa vi nog ändå att en kortnos hade gett bättre proportioner. Så föll allt i glömska fram till den dagen när man i Wheels kunde läsa att allt lobbyarbete burit frukt och att man skulle få bygga eget och bygga om själv (”ombyggt fordon”).

    Jag och en av de andra dammade då av vår SAAB-tanke. Varför inte leta rätt på en gammal kortnos och testa? Sagt och gjort. Vi följde upp en massa spår och hittade snart en ljusblå 62/63 med 8000 mil på mätaren. Åkte dit en regning dag och kollade in den. Den var i ett lätt slitet skick och helt orörd. Varit avställd några år. Två ägare. Det första säljaren säger till oss är: ”kolla innertaket, inte en fläck!” Då visste vi faktiskt inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Lite pinsamt blev det, vi kunde ju inte berätta vad vi tänkte göra… Bilen blev vår för 800 kr och kördes hem för egen maskin, allt fungerade. Det var känsla det.

    Väl hemma började konstruktionsplanerna. En ram av fyrkantsrör drogs inne i bilen. Två längsgående innanför sparklådorna, stöttor mot hjulhusen fram och bak, en tvärgående framför baksätet. Sen ritade vi var vi skulle kapa taket och så gjorde vi det. Jag minns att det tog eld i en dörrsida när vi svetsade så att förardörren brändes i lacken. Det penslade vi så gott vi kunde. Efter en del funderande och delvis som ett resultat av nervositet inför ev krav om hållfasthetsberäkningar kom vi på att om vi svetsade igen dörrarna så borde det gå. Således svetsades även dörrarna igen utöver ramförstärkningarna.

    Besiktningstid beställdes senvåren 1984. Ingen annan hade besiktat med de nya reglerna i vårt län eller vid den stationen. Väl där rusar chefen ut ur huset när han får syn på bilen och förklarar upprört att vi inte får besikta bilen. På min undran varför fick vi följande svar: ”man kan inte besikta en bil utan dörrar”. Jag upplyste honom om att vår avsikt var att besikta som ombyggt fordon i enlighet med de nya bestämmelserna i vilka bland annat buggys ingår. Då blev han högröd i ansiktet och stammade fram ”en buggy är det en viss kategori människor som kör, detta är en vanlig bil och den skall vem som helst kunna köra!” Lugnt frågade jag ”förlåt?!” Han förstod att han varit på djupt vatten och fräste ”jag går och ringer huvudkontoret”. Det dröjde och under tiden förbannade jag mig själv för att jag inte följde med, han kunde ju komma tillbaka och säga vad som helst. Och det dröjde innan han kom. Under tiden flockades alla andra som skulle in i hallen runt bilen. Jag var i centrum, minst sagt.
    Efter 20 minuter kommer chefen ut igen, nu är hans ansiktsfärg mörkt röd och lite svart och han halvskriker ”det blir ombyggt fordon, A-hallen!”
    Bara att komma in var ju således en halv seger för oss.

    Eftersom chefen, som ju formellt skulle utföra regbes, var ganska kort överlät han allt det praktiska till två andra. Ni vet hur det är när man kommer in, en vinkar fram till stopp, en annan stoppar på slangen bak, varpå man själv hoppar ur. När sedan mannen som stoppat på slangen tar i dörrhandtaget för att öppna dörren så säger jag att det inte går för att dörrarna är igensvetsade inifrån så tittar han över kanten och ser hur det ser ut, böjer upp huvudet med ett stort leende och utbrister till sin kollega så det hörs i hela hallen; ”har ni svetsat igen dörrarna, va smart!!!” I hörnet står chefen och håller på att explodera…
    Vi besiktade med en etta i protokollet, kanske två…

    Känslan att köra ut från besiktningen var euforisk, på gränsen till nära döden och det vita ljuset. Vi lyckades! Jahapp, vad gör man nu då som nybliven cab-ägare, man tar en sväng på stan såklart! Och det tog inte mer än sju max tio minuter efter besiktninge, jag lovar, så dyker en polisbil upp bakom med blåljus och kör om och prejar mig. ”Jahaja, och hur var det här då, hö hö” Supernervös men ändå rätt säker tar man fram papprena vilka de lusläser och lusläser och till slut tvingas de konstatera att allt är i sin ordning. Jag får åka, nu vågar man t o m skruva upp stereon en del. En kort stund senare upprepades proceduren men en annan polisbil, nu var det lite roligare faktiskt. Men, under loppet av två timmar i stan blev jag stoppad för samma sak uppemot 7-8 ggr. Till sist bad jag dem att anropa alla att den ljusblå SAABen är ok! Och de måste de har gjort, för sen slapp jag dem.

    Bilen användes av och till under några år. Roligare bil har jag aldrig haft. Den glädje man känner av tvåtakt och vinden i håret är obeskrivlig. Vi bytte till en 850, tre förgasare, byggde om avgassystemet, styckade om förgaser och en massa annat. Mätaren i botten… (vågar inte gå in på trimdetaljerna eftersom det vimlar av experter här på forumet). Vilken bil!

    Efter sommaren 1996 blev den stående i en lada bland en massa andra bilar och nästan glömdes bort. Vi växte upp och blev äldre och gör sånt där tråkigt som ni vet man kan göra, skaffa tjej, barn, hus, volvo, skiljas, träffa ny, nya barn, nytt hus, byta jobb, betala skatt osv osv. Under tiden stod SAABen kvar. Och där kunde den ha blivit.

    Men, om det inte vore för en god vän till mig som själv haft en 95 62:a som inför fjoårets avslutning med veteranbilklubben en dag sa, fasen borde inte du väcka liv i SAABen och chocka gubbarna i klubben lite!? SAABen tänkte jag, finns den kvar…? Och jodå, det gjorde den. Min gode vän som taggat mig att dra igång den hjälpte till med bromsrenoveringen och besiktningsfix och sen var det dags igen. Och jo, den gick igenom 2006 igen. Återuppstånden i all sin glans (nåja) som i fornstora dar. Drar lika rappt på höga varv som inte alls på låga. Fortfarande väcker den uppseende var man än kommer. Och polisen bryr sig inte längre, det är ju numer en veteranbil. Den kan t o m få MHRF-försäkring som ”tidsenlig ombyggnation”. Ja, tiderna förändras men SAABen består. Förhoppningsvis kommer vi att ha lika roligt varje sommar livet ut den andre delägaren och jag när vi luftar henne. Dessutom har den gjort att min 17-årige son blivt TT-frälst, så nu får jag väl försöka hjälpa honom att hitta en. Dock får den behålla locket på.

    Som avslutning vill jag bara än en gång påpeka, jag hade aldrig gjort det idag.

    Om intresse finns och jag inte blir utslängd från forumet så kan det komma bilder, kanske även någon film från häromveckans veteranbilsövning med SAABen. Är dock lite osäker på hur man får upp filmer.

    Hej så länge!

    #111356
    benny
    Deltagare

    Vilket första inlägg!!! 😮

    #111357
    Martin
    Deltagare

    Du är varmt välkommen med en fortsättning! :applause:

    (vågar inte gå in på trimdetaljerna eftersom det vimlar av experter här på forumet
    Strunta i expertisen… 😉

    #111358
    pelle s
    Deltagare

    BILDER!!! 😀

    #111359
    222a66
    Deltagare

    OK, jag blev inte utslängd :duck:
    Som väldigt novis i forum så försöker jag trots det att lägga in några bilder så får vi ser hur det går. Skam den som ger sig.
    Kanske skall man nu även säga det klassiska ”känsliga tittare varnas”. Döm själva vänner!
    Glada hälsningar!

    #111360
    Martin
    Deltagare

    Jag skulle inte göra det själv, men det var riktigt elegant!!! 🙂

    Kan inte låta bli att koppla till granntråden Saab Customizing (vart tog de vägen)

    #111361
    kalle .p
    Deltagare

    Vi som håller på med gamla bilar dag är skall vara tacksamma för att det gick åt så många bilar under 70-80 talet. För hur kul hade det varit om alla dessa skulle var kvar idag och i det skicket dom oftas var i då hade man inte fått den uppmärksamheten som man får idag utan folk hade bara blivit sura när man kom körande i en gamal Saab TT. Typ så som dom fick som körde dessa bilar på sent på 70-talet och tidigt på 80-talet.

    Har en släkting som köpet och körde gamla bilar på 80-talet det gick åt en heldel bilar men det var mycket roligt som barn att få åka med som jag tyckte var jätte gamla bilar.

    Den största skillnaden i den historia mot idag är att du blev stoppad av polisen 7-8 gånger på en kväll det hade aldrig hänt idag.

    #111363
    emul
    Moderator

    Det är klart att vi vill se bilder!! Välkommen hit förresten! Tveka inte om att berätta om trimingar, det är skoj att läsa om olika sätt att lösa problemen på! 😉

    EDIT: Ja så bilderna.. Det ser ju faktiskt snyggt ut! Må erkänna att jag var lite skeptisk, men coolt är det! =)

    #111364
    222a66
    Deltagare

    Hej igen!
    Fortfarande är man kvar, kul att få vara med och att mina ungdomssynder tycks vara förlåtna.
    Jo, jag undrar går det att lägga upp filmer här? Har några små sådana som faktiskt ger rätt ok känsla. Går det, hur gör man i sånt fall?

    Glada hälsningar och ett par bilder till.

    #111365
    emul
    Moderator

    Väljer du tex ”Ändra” ändra på ditt förr inlägg, eller klickar på ”Besvara” så har du möjlighet att klicka på ”Bifoga bild/fil”. Frågan är hur stora filerna får vara, det kan jag inte svara på tyvärr. Testa!

    #111374
    hotrodder
    Deltagare
    222a66 wrote:
    Hej igen!
    Fortfarande är man kvar, kul att få vara med och att mina ungdomssynder tycks vara förlåtna.
    Jo, jag undrar går det att lägga upp filmer här? Har några små sådana som faktiskt ger rätt ok känsla. Går det, hur gör man i sånt fall?

    Glada hälsningar!

    F*n gubben!!! *ehh hum.. e ju själv en bit över förtio* vad jag skulle vilja ta en öl i lag med dej. Känner igen mej själv i ditt inlägg så det bara skriker om det till skillnad mot jag kapade och besade in en -68 V4. När de liberalare obyggnadsreglerna knappt kommit på pränt. När jag körde upp till beställd regbesiktning i Östersund så stannade hela stationen av. ALLA!! ville se och precis som du så tror jag det tog en kvart innan första poliskontrollen var ett faktum. Många var de personen jag fick visa regbeviset där det stod Karosseri: Öppet eftersom folk trodde en helt enkelt inte att den var besiktad och du.. jag besade med öppningsbara dörrar 😉
    Ska se om jag kan leta fram nåt kort och scanna in, den var snudd på lika ”ful” som din.

    Sen appro på yxcabbade bilar..
    En Opel rekord från -64 hamnade i mitt våld efter Saaben. Tanken med Opeln var att den skulle bli fyllepråm och givetvis cabb *ler* På den svetsades dörrarna igen, ett ”connecitt” (utflyttat reservhjul bakom bakluckan) byggdes av en extra stötfångar och lite plåt + diverse andra raggarbilsatribut. Hela härligheten lackade i en kräkgrön färg med ett silver och röda ränder. Den togs inte direkt emot med stor munterhet på besiktningen då eftersom det blivit tämligen vanligt med yxcabbade bilar (tom. döpts i motorpressen till ”Kirunacabb”) Komentaren från en besiktningskille var bla. dessa byggen måste vi helt klart få stopp på…

    Well! denna Opel bringade polisers och allmänhetens glädje i min ägo under drygt 3 år innan den såldes till en nära kamrat som bevarade traditionen mer än väl att färdas nere på byn. Bla. företogs en resa till Power Meet i västerås med denna Opel, en resa på drygt 60mil enkel. Vid ett tillfälle då det var dags för besiktning, nu minns jag inte om jag eller polaren ägde den men nåväl.. hur som helst. I skuffen förvarades en dryga 70centimetern lång bit av en sk. kabelstege som användes till att fåna oss när bla. flickor i kjol skulle äntra åket. När vårt nr. kom upp på besiktningsväggen och vi i sakta mak rullade fram mot hallen så stönade vi bägge neeeeej!! vi får Einar…
    Han var en erkänt riktig surkart som vigt sitt liv att ställa till ett helvete för oss bilidioter och mer än en gång klev han in i nån av mina jänkare med orden jag hatar dessa amerikanska bilar… Samtidigt gick det att skämta med gubben och hans humor kunde ibland te sej rätt så bisarr.

    Einar glodde misslynt på oss och muttrade.. å hur f’n har ni tänkt att jag ska ta mej in i den här då?
    Visst han var gammal och ovig hade kanske ett år kvar till pension men polarn fann sej snabbt. Inga problem sörru vi har stege… och raskt hivar han fram och upp stegen mot förarplatsen. Einar glodde på oss hans kollegor garvade och gubbfan fnyser.. puttar undan stegen och häver sej upp och in i bilen. F’n värsta atleten menar vi och får till svar knappast ett fordon för färdtjänsten…
    Einar beordrar sina kollegor att besikta medans han själv sitter i ensam majestät i Oplen och det hela blir rätt så komiskt. Han provkör och när han är åter så frågar han faktisk efter stegen.
    Tyvärr grabbar måste jag godkänna fordonet men ni lär ju bli glada menar han med spelad surhet och värsta ironin och vi tackar så hövligt för besiktningen.

    Historien om denna Opel slutar nu inte där utan kamraten sålde tyvärr iväg den efter 4 glada år till en överentuiastisk medborgare som taffat försökte bevara traditionerna. Med sorg insåg vi ganska snabbt vilket fåntratt den hamnat hos då det spelades både techno och rave i den samt den kördes på ett sätt som inte var lämpligt. Sista den ägaren lyckades med var att volta den framlänges. Dom som åkte hade tur som en idiot då det gick såpass fort att den studsade på framskärmarnas framkant och skuffens bakdel under varvet runt och åter landade på hjulen så alla klarade sej oskadda. Efter den färden stod den övergiven i flera år på en hyreshusparkering och såldes sedan vidare.

    Den var helt borta från gatan i tre år men så kom en bilintresserad snubbe å hojtade om att han hittat ”vår” gamla Opel. Sekunden efter var vi påväg till anvisad plats och nere i en skogsdunge tillsammans med några andra lik synade vi av ett miserabelt åk med söndermöglad inredning. Karossen var bucklig och omlackad i en ”ollonröd” kulör. Med sorg i hjärtat kom minnena tillbaka och om hur jävulskt mycket skoj vi upplevt i denna bil. Vi kände alla hur religionen grep tag i oss och nudd på som under en andakt var det som om hela skogen viskade snäääälla.. rädda mej… Totte sa bara kort men bestämt… jag har en -64 Rekord i vettigt skick, vi tar den som donatorbil… ett handslag senare med ägaren och Opeln åkte på trailer till garaget brevid där den en gång byggts.

    Dagen efter räddningsactionen var besiktningstid beställd och nu hade vi bara sju dagar på oss. När den kördes in i besiktningshallen hade den återuppstått skick öppningsbara dörrar. Karossen var rostlagad och riktad, omlackad i Gran Waggons blåa kulör med brandgula scallops. Inredning från donatorbilen och givetvis rejäl rock´n roll låda.. Blankt papper blev det och den är fortfarande i min kamrats trygga förvar så den har ”kommit hem”

    Under nittiotalet så behövde jag och polarna ett ballt fordon att åka till Power Meet i Västerås. Under ett snillen spekulerar möte över några liter kaffe så ventilerar jag en gammal ide om att cabba tex. en gammal Transit och göra en öppen rullande krog. Snabbt kommer lokalpressens annonser fram och i en några veckor gammal tidning hittas en annons på en Dodge van. Efter ett telefonsamtal var vi påväg och det visade sej vara en gammal polispiketuss från Stockholm som bla. varit med i både filmer som Jönsonligan och Nattens riddare. Det var en Maxievan alltså fullstor, rostig som f’n, vitmålad utan motor & låda men rubbet i fråga om piketinredningen satt kvar. Vi gjorde ett snabbt överslag… det var en månad till Power och som de obotliga optimister vi var så budade vi och Dodgen var vår.

    Samma kväll hade vi byggt ett tältgarage och när vi jobbade som värst var vi fem man med två svetsar och tre vinkelslipar igång samtidigt. Regbesiktning visade sej omöjlig att uppbringa och planen blev således att få rull på bitarna och åka upp och vänta på plats på ett återbud. En 727à automatväxelåda köpte vi osett från en polares polare för en tusenlapp som hämtades och levererades med en annan kamrats tjuvlånade postbil en sen kväll. En 383cui komplett Dodgemaskin som fö. var orginalmaskinen till säljarens Charger -68 vilken FULLBLODSIDIOT!!som vi fick köpa för 3000spänn. Som en parantes får du ge minst 10-15000kr för ett spräckt renoveringsobjekt idag.

    Nya motorfästen mm fixades. Maskin lyftes i, vi kapade tak och jobbade på som demoner så på måndag morgon samma vecka som Power meet gick av stapeln till helgen stod vi på besiktningen. Vanen var då körbar utan tak och inredningen bestod av endast sex st. Saab 900 stolar. På onsdagen fick vi komma in fortfarande med samma status på inredning men hemma i tältgaraget var några i full fart halvfärdiga med orginaltaket som skulle bli avlyftningsbart. Bar + diverse övrig inredning stod oxå klart. grönt ljus genom besiktningen så när som några retliga tvåor och då ordonet blev av det mer uppseendeväckande slaget så kände vi oss tvingade att ordna dessa och försöka slippa åka till Västerås ”på tvåorna”

    Fredag eftermiddag satt u-soffa, bar med rinnande vatten och stereo på plats. Så även träpanel på väggarna, röda lampor och heltäckningsmatta… med andra ord mysfaktorn var hög. Taket var dock ej klart men hängde med på besiktningen ändå för släckning av tvåorna. Tänk nu att detta var två dagar senare så vi var inte direkt glömda på bilprovningen, tvärt om alla utan undantag gapade och trodde inte sina ögon. Einar ”den kände” fick dessutom den tvivelaktiga äran att klargöra tvåorna. Hans krav på ogiltigförklara den tidigare registreringsbesiktningen pga. fordonet ändrat skepnad på två dagar och nu dessutom utrustats med tak sågades effektivt av oss alla som nu var ”på g” Efter diverse rejäl ordväxling och indragande av stationschef så enades vi om en ny vägning och med klara papper var vi snart tillbaks i tältgaraget.

    10:00 lördag förmiddag hängdes gardiner upp i fönstren som sista moment och det var fyra stycken mycket trötta raggare som tog plats i soffan bak med med varsin final öl och en inlejd aninges skeptisk chaufför för färd ner till Västerås och crusingen där på kvällen. 20:30 checkade vi in på campingen 20:33 rullade ut från campingen med avtaget tak och ut på stan. Det tog kanske 10minuter.. Party on!! och vi hade 23 Östersundare ombord hojtande Jamtland jamtland Jamt å Standut!!

    Blev flertalet långa tokresor med denna buss bland annat en tripp till High Chaparall med påkopplad boggiehusvagn. den går som trollet och man håller utan probs 100knyck oavsett vad du har på kroken uppför backarna. Bensinförbrukning?? ehh tjae vi kan säga att den tar vad den får *ler* Hemresan från Småland var inte helt utan poäng. jag körde från Orsa och uppåt. Ni som åkt den vägen vet att det är smalt, krokigt och inga direkta omkörningstillfällen. Låååånga kön efter med en ettrig Mercaägare som gång på gång försökte köra om. Stigningsfältet i Emådalen laddade Mercaägaren för fullt. Helt klart var han tokless på ”survanen” med stora husvagnen som segade på i 80knyck och nu var turen hans. Vad han däremot inte räknat med var Julle som vaktade Mercan i backspegeln och med ett ryck drog växelspaken neråt när den kom ångande. 300storkubikshästar fick öppen grind när pedalen placerades i botten och tjutande kravlade sej polarna fram ur högen som dom trillat i längst bak i soffan Mercan… tjae, han kom inte förbi *ler ruskit elakt*

    #111376
    Lollo
    Deltagare

    Kanon fin bil med den finaste färgen till råga på allt.

    #111387
    niklas lind
    Deltagare

    Hotrodder, lova att du skriver dina memoarer nån gång!
    Du kan verkligen uttrycka dig klockrent, och dina berättelser borde sparas åt kommande generationer! Antingen som inspiration, annars som avskräckande exempel… 😉

    //Niklas

    #111388
    Dicst
    Deltagare

    Puh! :sick: Med sånna megainlägg hoppas jag att ni satsar på ljudböcker isåfall, annars hinner man ju inte göra nåt annat i garaget. 😀

    #111389
    fredrik
    Deltagare

    Man blir nostalgiskt & tänker tillbaks med alla år med sin egen gula 65:a cab som vi lät gå hårt i bland annat Västerås i många år. Rekordet var att bli stoppade 13gånger på 200meter……

    17St i (på) en Saab var inte så populärt inom ordningsmakten! Slutade med Poliseskort ut ur stan!!!!! Mc Polisen var rejält härsken vill jag lova. Nej jag var inte chaufför denna gång! Jag hade händerna fulla med annat i Baksätet!

    /Fredrik
    Vi slapp böter om vi lovade att aldrig återvända till Västerås……

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 24 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng