plåtkvalitet
- Detta ämne har 9 svar, 9 deltagare, och uppdaterades senast 2002-09-10 11:59 av
.
-
Inlägg
-
Nån därute som har uppgifter om var Saab köpte plåten på 70-80talet?
Efter att ha monterat ner 4 st asrostiga 96or från 79-80 börjar jag undra vad som egentligen hände efter -76. För tillfället renoverar jag en vanvårdad sjuttifyra som har tappat nästan all
underredsmassa. Ytrost finns det gott om, men verkligt få hål.
Den massa som fanns kvar i hjulhusen hade bildat fickor som var fulla av geggig sörja. När jag skrapat bort skiten hittade jag en så gott som felfri ljusgrå grundfärg.
Dom nyare har en förmåga att rosta på ett sätt som jag trott bara Citroen klarar av (till synes friska plåtar ända tills du märker att du kan trycka fingret genom plåten varsomhelst, möjligen
med undantag av taket).
Alltså, vad var det som gick snett? Nån skillnad
beroende på tillverkningsland? Har jobbat med gamla bilar i snart 20 år så jag har hunnit göra vissa iakttagelser..I mitten på 70-talet ansågs det att 69:or och 70:or rostade och ett rykte som gick i mitten på 70-talet var att man under dessa år köpte plåt från Polen.
När det gäller 76:or och nyare så är det nog rostskyddet som är orsaken. Någon slags plast man sprutade hjulhusen med och vattnet tycks krypa in mellan plåt och rostskydd.
Ett envist rykte gör gällande att billtillverkarna i mitten av 70-talet på allvar började att köpa in plåt med en stor andel av återvunnen metall. Dvs nedsmält skrot som sas återuppstått.
Samma rykte hävdar att denna plåt därmed inte var lika ren som tidigare och att det brast i kvalitetskontrollen. Någon som kan bekräfta eller dementera?När jag jobbade på Volvo var en kollega på en kurs hos en av Volvos lackutrustningsleverantörer. När han kom tillbaka rapporterade han att han fått lära sig att Volvos lackmetod ändrats under modellåret 1973. Lacken skulle bli mer miljövänlig, men kvar i lackskikten blev små mikroskopiska vattendroppar. Dessa drog igång kexprocessen efter några år. Under kursens gång hade deltagarna fått vara med om att kapa upp gamla volvodelar i bitar och kika i mikroskop och där skulle, enligt uppgift, fortfarande små rester av vatten finnas. Volvo lär sedan ha bytt metod igen kring 1980 för att få slut på eländet. Kanske Saab också gjort på detta vis?
Runt 1975-1976 så ändrade Volvo i sin lackprocess. Man minskade ytbehandligen med ett skikt. Detta resulterade i, som många säkert minns, 240:or med ”fläcktyfus”. jag har för mig att Saab gjorde en liknande manöver ungefär vid samma tidpunkt. Hur många ljusblåa 99:or med fläcktyfus har man inte sett? Omotiverade rostblaffor mitt på tak, huv, dörrar etc där det normalt annars inte rostar. Man måste dock skilja på denna typ av rost jämfört med den som återfinns i hjulhusen på bilar från senare delen av 70-talet. Denna rost beror mycket på den här plastmassan som helt enkelt släppte bitvis och där det kom in fukt emellan.
Det fanns en jubileums-80:a här i stan för 10 år sedan vilken blev påkörd bak. När man inspekterade hjulhusen kunde man dra bort ett stort schok av plastmassa och sedan fanns det bitvis inget kvar. Bilen förövrigt var tantkörd och i ett enastående skick. Försäkringsbolaget löste in bilen som var reparerbar.
Hejsan!
Jag får väl också bidra med lite fakta eller kanske man skall kalla det rykten. Volvo hade problem tidigare än så. 1973 tillverkades en modell som kallades ”fuel injection” (fattigmans-Grand Luxe?) Kompisens föräldrar hade en gul sådan på vilken lacken släppte efter ett par månader. Här sades anledningen vara expriment med ny lackmetod. Jag minns inte om det var en typ av pulverlack eller om det var vattenbaserad lack. Problem var det i alla fall. Ett annat påstående när det gäller 240, är att plåten kom i rullar från England. Tydligen skall det varit antydan till rost redan när man pressade karosserna. Sant eller inte vet jag inte. Att återanvänd (nedsmält) plåt skulle vara dålig tror jag inte är sant, tvärt om har jag hört att återvunnen metall används i större utsträckning idag än förr där kvalitativt stål användes.
”Tobbe”Då får väl jag bidra med min historia. Hävdar inte att den är sann men kanske lika som de andra?
Nämligen att det värsta som funnits i rostväg är Volvo 240 -76. Detta skulle ha kommit sig av att de köpte just återanvänd plåt från Turkiet av alla ställen. Samma plåt skulle även ha funnits i Alfasuden.Problemet (och här börjar vi gå över på saker som jag börjar hävda är sanna) var inte att den var återanvänd, utan att det var en ”snikvariant” på så vis att den var oren. Man hade helt enkelt inte gjort jobbet riktigt utan det var en massa slaggrester kvar i den. Då bildas det olika varianter av joniseringar o grejjer i plåten (finns nog de här som kan den här biten bättre) och den börjar rosta som attan.
Det konstiga är att jag har en kompis som haft en -76:a fram tills i år och den var inte alls farlig i plåten. Och killen ifråga är vida känd för sin förmåga att häcka ner bilar på ett halvår eller så. Så tydligen finns det även undantag med den årsmodellen.Lackerna var ett annat problem. WV togs in t o m -75 (nu menar jag bara de lyftkylda bilarna).
-73:or och -74:or finns det fortfarande kvar en del av medan -75:orna som hade ”miljölack” var en ovanlighet redan när jag höll på med dessa bilar i mitten på -80:talet.Hej!
Vad som gick snett hos våra biltillverkare i mitten på 1970-talet när man skulle ED-doppa karosserna.
Detta gäller då framför allt ”Fläcktyfusen”.
Idag är ju ED-processen helautomaticerad och sluten.
Så var det inte förr, titrering (förmodligen felstavad) för att ha koll på den kemiska balansen sköttes manuellt.
Karosserna tog ju med sig vissa ämnen som sen givetvis skulle ersättas.
Jag ser framför mig vågar,skottkärror,säckar med
”pulver”,skyfflar,måndagar,raster,dåliga instruktioner mm.
Men ibland hade nog baden rätt kemiskt innehåll.
Vad beträffar plåten har jag mindre koll!
Mvh JonasHej!
Jonas, som kemisk analfabet och med en svårartad allergi mot ämnet sen gymnasiets hemska år är det mycket jag inte kan om ämnet, men titrering kan jag också stava till! Det var rätt!
Mvh Petter
Jag har också hört nåt om det där med doppningen.
Någon bilmekare sa till mig att det fanns tre(?) sammansättningsfabriker, trollhättan, nystad, och någon skånsk? fabrik som jag glömt namnet på (Arlöv?). Enligt honom skulle bilarna som sattes samman i den senare fabriken inte ha doppats på samma sätt som de andra, och därför ha sämre rostskydd. Mest -77-78:or.
Kan någon bekräfta/dementera denna ”sägen”?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
