Lågmilare Ett ämne som tilltalar mig
- Detta ämne har 52 svar, 37 deltagare, och uppdaterades senast 2011-02-27 23:29 av
.
-
Inlägg
-
Putsarn. Otroligt härligt skick. Och Per håller med om att jakten
och upptäckten är obetalbar. Ibland går jag i ladan bland mina egna
bilar bara för att känna lite av den känslan:)Mvh Johan.
405 mil om året låter ju inte så mkt. Men det är
vad min 99-69 har gått. 17000 mil på 41 år.Mvh Johan.
Menar 42.
Turbocab wrote:Självklart har en lågmilad bil en särskild charm, men då såklart inte rostiga ladugårdsfynd, då har man ju bara misslyckats med förvaringen, eller så har produkten vart för dålig från början och omöjliggjort en lång förvaring. Men en fin lågmilad bil som är helt original är ju ett tidsdokument, ett sätt att uppleva dåtidens teknik utan att den är solkad av tid, slitage och oförsiktiga ägare. Att en bil skulle vara roligare för att den har mer historia kan ju säklerligen stämma för vissa, men en majoritet av oss lockas ju garanterat mer av orört och lågmil. Patina i alla ära, men i mina ögon är Patina = slitage och inget annat.Kastar du inte sten i glashus nu???
Vi äger ju en turbo med 42 000 mil på mätaren! 😛Min gula cabbe hade jag känt till några år faktiskt, och drömt om en dylik sen länge, men ouppnåeligt dyrt och svårfunnet. Träffade bilen första gången på Cabträff 2003 i Norrköping, och svansade efter ägaren halva träffen. Tiden gick, och några år senare köpte jag en annan bil, en röd TurboS 1992. Visade sig att denna tidigare ägts av killen som ägde gula cabben från träffen 2003. Ringde och snackade skit rent allmänt och vi höll kontakten. Han var glad att jag köpt hans gamla röda, som han sålde för att kunna förverkliga sin dröm – den gula cabben! Gick och tänkte på det där i några år, missade en bil pga pengar som låg ute på blocket (festivalvinnaren 2010…). Men plötsligt stämde allt – jag hade sålt min lägenhet och hade massa pengar på kontot. Inom loppet av några veckor efter detta ringde telefonen, samtalet jag drömt om länge, svarade på parkeringen på jobbet på väg hem en eftermiddag. Villa, barn etc och nu skulle han sälja cabben! Gissa om jag slog till? 🙂 Jag har kvar bägge bilarna, den röda och cabben såklart.
Här är pärlan jag pratar om:
Tar mig även friheten att visa den röda TurboS som ledde mig till cabben. Inte en strikt lågmilare med 17.000 mil på mätaren i dagsläget, men hyfsat orörd och grym känsla. Sett till miltal i övrigt på Aero i landet så är den nästan lågmil. Ledsen om Offtopic…
Bilden ej tidigare visad på forumen.
Karl: Den silvriga är ju i en helt annan kategori – naturligtvis uppskattar jag den också, där är det ju sjukt vilken skick den har med 42.000 mil!! Men det är ju inte den lilla patina som finns i bilen som lockar mig, utan att den är så himla fräsch trots åren och milen. Hade den haft mer patina hade vi (jag) inte köpt den. Helst hade jag ju haft ännu mindre, men det är ju en annan sak. Men det tar vi istället i tråden ”Fint skick trots långa mil” som någon annan får starta…. 🙂 Slut offtopic!
Min 96 64:a Knappt 6.000 mil. Avställd 1978 pga krockskada. All krockskadad plåt upplagad/utbytt under tidigt 80-tal. Därefter avstannade projektet och stod i varmgarage fram till 2003.
Mycket tacksamt objekt utan rost men som tyvärr krävde omlackering.
När jag gjorde iordning den hittade jag omslagspappret till Päronsplitt med samlarbild nerknycklat i bakre askkoppen. Charmigt!
//HaraldHej
har en likadan 900 Turbo S som Turbocabs röda här ovan fast i s
vart!! En 1993:a med 15000mil, helt orörd, inte helt vanligt:)Gått som tjänstebil hos Investors från -93 till 2007 tror jag det va..
På min V4 -68 slog mätaren just runt (igen?). Så nu har den bara gått knappt 600 km.
43 år gammal och 60 mil på mätaren, det kallar jag lågmilare!
(Men… jag skulle väl gissa att den nu passerat 30k mil, men det hör inte hit!)
/Tom
ROSSÖ wrote:405 mil om året låter ju inte så mkt. Men det är
vad min 99-69 har gått. 17000 mil på 41 år.Mvh Johan.
Så kan du ju inte skriva, det är varken sant (?) eller intressant hur många mil en bil har gått över x antal år. Det intressanta är ju hur mycket den årligen har rullat år från år fram tills nu. (?) = naturligtvis har den inte gått ca 400 mil om året i 42 år, eller det är väldigt osannolikt iallafall.
Sen är det helt kart intressant att veta vad som föreligger att en bil inte rullat mer och hur/varför den har vårdats som den har gjort och därmed har låga mil och ett väl bevarat (ny)skick. För ärligt talat så är inte de låga milen förklaringen till att de är i så otroligt fint skick, utan ägarens förmåga att bevara bilen under alla år. Även om ägaren hade kört mer så hade det troligtvis fortfarande varit en väldigt fin bil till salu när det var dags, bara med mer mil på mätaren.
En liten reflektion man kan göra om framförallt Saab 2t/v4 är att de flesta som säljs på blocket mm sällar har slagit om till 20 000 mil enligt annonserna. Många verkar dessutom inte kunna styrka det vilket då gör gissat/uppskattat miltal totalt ointressant. Visst kan man anta att många bilar som slagit om både tre och fyra gånger inte existerar längre, men att majoriteten av alla bilar som finns kvar har max ett överslag på mätaren känns verkligen osannolikt.
Du har så klart rätt. Jag köpte bilen 1990 och jag har
för mig att den hade gått ca 14000 mil då:)Mvh Johan
Min 96V4 1979 har gått 13600mil, motor nr 1 gav upp vid 12500mil
Den känns mycket stabil och bra ”stuns” i växellåda, säten och fjädring..Mattias Edeslätt wrote:Sen är det helt kart intressant att veta vad som föreligger att en bil inte rullat mer och hur/varför den har vårdats som den har gjort och därmed har låga mil och ett väl bevarat (ny)skick. För ärligt talat så är inte de låga milen förklaringen till att de är i så otroligt fint skick, utan ägarens förmåga att bevara bilen under alla år. Även om ägaren hade kört mer så hade det troligtvis fortfarande varit en väldigt fin bil till salu när det var dags, bara med mer mil på mätaren.Just varför bilen inte rullat så långt är just det som sätter igång tankar i ens huvud. Genom vetskapen om varför den inte rullat så mycket, bildar man sig en bild om hur bilen haft det samt vad den varit med om.
Min ena 99 turbo köptes ny av en ”vanlig” man (inte entusiast) som egentligen skulle köpa en ny 99 GLI 1981.
Hans bror övertalade honom att köpa en turbo istället. Den var ny, men av ett år äldre modell (1980). Samtidigt fick han ta över hans mors varmgarage i ett hyreshus som låg 20 minuter från hans eget hem.
Eftersom han bodde i Stockholm var det enklare att ta tunnelbanan istället. Han kom fram fortare dit han skulle med tunnelbanan, än det tog för honom att gå och hämta bilen i garaget.
Bilen användes sällan och enbart för att ta honom till sommarstugan i Norrtälje under sommartiden.
Jag frågade honom hur långt söderut han varit med bilen. Svaret blev Södertälje…
Eftersom han behöll bilen under 29 år blev miltalen inte direkt höga (snitt strax över 300 mil/år).
Att höra honom berätta med värme i rösten om sina år med bilen gör ju bilen ännu mer intressant och värdefull i mina ögon. Det gör att bilen får ännu mer ”själ” och blir mer av en vän.
Lågmilare är farsinerande, men jag är ändå kluven inför fenomenet och ett eventuellt eget ägande.
Jag har missat några trevliga lågmilare, bland annat en Cardinalröd 99EMS som stod i granngaraget hos mina föräldrar. Eller varför inte en Lancia A112 med under 2000mil, med originaldam framför spakarna.
Jag kan leka med tanken om att äga dessa drömmar, men i sanningens namn. Vad ska jag ha dem till? Bygger hela lågmilarägandet på att man har såpass många fordon att man ändå inte kan tillryggalägga så långa sträckor att det blir ”skadligt” för den lågmilade individen.Än idag dyker det upp Saab 9000 från tidigt 90tal under 10000mil. Oftast rätt tråkiga med lite utrustning. När jag stöter på dessa brukar jag fundera på om jag ska köpa en, och ha som bruksbil, eftersom man får så in i bomben mycket bil för pengarna (inte rättvis jämförelse, men vad får man betala för en 9-3 med de miltalen?). Men det slutar alltid med att jag inte ens tar kontakt med säljaren.
Som sagt, jag farsineras, men förstår inte vilka förutsättningar man bör ha för att ha den största glädjen av dessa kulturklenoder
Rodder76 wrote:Som sagt, jag farsineras, men förstår inte vilka förutsättningar man bör ha för att ha den största glädjen av dessa kulturklenoderStort garage, bra tvättsvampar, trevliga slingrande vägar i närheten, närheten till likasinnade ”bildårar” som vill träffas ibland, förstående hustru samt inte minst ett hjärta som ser bilarna som något mer än ett fortskaffningsmedel, utan mer som ett historiskt instrument från en tid då både bilägande, frånvaro av kvartalsekonomi samt då framtidsutsikterna tedde sig mera positiva än idag. 😉
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
