Sonett II

Forum Modellspecifika forum Sonett Sonett II

  • Detta ämne har 51 svar, 10 deltagare, och uppdaterades senast 2008-03-16 00:16 av .
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 52 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #17604
    mats jonsson
    Deltagare

    Välkommen till den nya tråden om Sonett II.
    Vad bör man tänka på om man ska köpa en tvåtaktssonett? Vanligen brukar jag säga till hugade sonettspekulanter att det viktigaste är att hitta en rostfri bil som möjligt och med så bra inredning som möjligt. Resten brukar gå att fixa ganska enkelt. I synnerhet nu när Ebay finns. När det gäller Sonett II är det dock inte så. Prioriteten anser jag ska läggas på att finna en så komplett bil som möjligt eftersom vissa delar är enormt svårfunna. Rost går att laga.

    Vad som är extremt svårfunnet och som man bör uppskatta om det finns på bilen är:
    – oljetanken
    – kylfläkt och tillhörande termostat (Engelsk av fabrikat Kenlowe”
    – termostathus
    – luftrenare
    – flottörhus
    – expansionskärl
    – förgasaranläggning (främst insugningröret som är special)

    Förgasarna i sig går att finna, de lär även ha suttit på Glas 1700 men är svårfunna. Saknas allt ovanstående får man det lite jobbigt. När det gäller avgassystem så är det inte Monte Carlons framdämpare man har använt. Utblåsrörens vinkel är annorlunda liksom avgasrörens främre del mot framdämparen.

    För att få lite bekvämlighet i min tvåtaktssonett så hade jag ett par stolar från en Sonett -69 (med hög rygg) klädda i svart skinn. Ett tag hade jag även golvväxel monterad. Jag tog en golvväxelsats från en 74:a och stoppade in. Men det var lite pyssel. Först fick handbromsen flyttas bakom mittre tvärbalken och sedan fick en kåpa mellan växelspakskonsolen i svart plast och torpeden tillverkas. Och sedan visade det sig att det blev trång för högerfoten. Det uppdagades att pedalstället på III:orna sitter lite mer till vänster än på 67:orna. Ett tag hade jag även en grupp II-motor i tillsammans med en Special I-låda och 9:42 slutväxel. Det blev väl hyfsat men på landsväg hade nog bilen orkat med en 9:38 i stället. Om det hade funnits på den tiden..

    #119252
    mellow yellow
    Deltagare

    Som vanligt bugar vi oss för kunskapen, kändes skönt att kunna pricka av allt 🙂

    Det enda man kan lägga till är väl en hel bakruta då den är ganska dyr, kostar väl runt 7000kr på sonett klubben.

    #119257
    mats jonsson
    Deltagare

    Ja bakrutor finns att köpa och de är dyra. Dessutom är de av fel sort.. Det har funnits tre olika rutor under samma reservdelsartikelnummer. De allra första bilarna hade rutor i plast. Jag vet inte exakt när man gick över till glas men det var förmodligen mellan chassinummer 020-030.

    Sedan kom en ruta med en ankstjärt i överkant. Från sidan såg bilarna inte kloka ut. Hur länge dessa användes är lite oklart men det var förmodligen tills det att lagret var slut. Tyvärr var de dessutom av härdat glas. Därefter kom den släta modellen vilka finns som reservdel idag. Skulle gissa på att de infördes i slutet på Sonett V4 -67-serien.

    Avsikten med ankstjärten var förmodligen att man ett tag hade planer på att fästa rutan i gångjärn och göra den öppningsbar vilket Björn Karlström tidigt hade skissat på. Det här projektet föll på grund av förmodligen både kostnadsskäl och konstruktionsskäl. Det hade blivit svårt att få det tätt där bak. Passformen på rutorna var det nog lite si och så med och plastramen hade fått förstärkts. Dock har her det förekommit liknande kontruktioner på annan håll. Generaton III av Chevy Camaro har en sådan lösning vill jag minnas.

    Man ska komma ihåg att Sonett-projektet levde under en stark kostnadspress och att sonetten egentligen inte är en Saab-produkt utan en ASJ-produkt som tillverkades under Saabs vingar. Sedan har Saab säkert en annan åsikt idag när krutröken har lagt sig i Arlöv. Karosskonstruktion och chassikonstruktion låg i Arlöv och ombesörjdes av ASJ. Saab hade inflytande på design, kvalitet och säkerhet. Viss utprovning gjordes av Saab. Alla ”saabdelar” köpte ASJ:s inköpsavdelning in från Saab och sedan sålde man kompletta bilar tillbaka.

    Kostnadspressen skildras också av att Saab hade svårt att bestämma tillverkningsvolymerna vilka enligt befintlig dokumentation tycks ha förändrats dagligen. I början var Saab Scania of America väldigt entusiastiska och jag har för mig att Ralph Millet ville ha 3000 bilar direkt (1967-1968). När man fick vetskap om priset så fick man ågren och då sade man sig vara glada om man kunde sälja 500… Man ska komma ihåg att west coast price för en 69:a i USA var nästan 4000 dollar. Och för det priset kunde man få en amerikansk bil med en bigblock 454 eller dylikt. Bilmodeller som i dag säljs på Barret&Jackson med prislappar som börjar på 1,5 miljoner SEK…

    Jo jag har faktiskt en begagnad bakruta i härdat glas ståendes på vinden… som är utlovad till en snubbe som håller på och jobbar med chnr 029. Svensksåld med genuin tävlingshistoria. Det är just den silvergrå bil som Erik Carlsson körde i Coupes des Alpes 1966. Eller franska alprallyt som det kallades här hemma. Bilen är i hyfsat skick och bär spår efter rallyt. Den var med på SSR:s träff på Öland 1984 och jag försökte att ligga bakom och så nära som möjligt. Jag har suttit i den, tagit på den och kört den någon meter. Jag har också känt lukten. Den som museét har är ”bara” en replika även om det bara skiljer 4 bilar i chassinummer… Men var tog Pat’s bil vägen? Den hade chnr 030. Frågan är fri, spekulera på så ska ni få facit senare.

    #119260

    Nr 30 stals väl? Men var finns den?

    #119261
    emul
    Moderator

    Hm, vilket nummer är det som står på museet?

    Detta är väl den riktiga 29:an, inte sant?

    30 har jag inte sett något om, mer än en bild döpt till ”eventuellt30.jpg” =) Men så har jag inte hållt på så länge heller! Här är den bilden.. Sjukt snygg bild för övrigt! 🙂

    Får vi lite mer :lecture: nu Mats? Hemskt trevliga pauser i städningen detta!

    #119262

    Bilen på museet är #25 😉

    #119263
    mats jonsson
    Deltagare

    Oj. Det var snabba svar. Sten-Arvid har vunnit. 030 anmäldes stulen i Göteborg 1969 och har ej därefter återfunnits. Rykten har sagt att den har funnits i Värmland sedan dess men hitintills har spåren inte varit sanna. Den bilen hade dessutom en speciell extrautrustning iform av extra cigarettändare åt Pat. Erik lär ha sagt att man kunde följa Pats framfart genom att följa fimparna. Vad som mer är känt om 030 är att det fick en anmälan av förhöjd motoreffekt efter det att den lämnade Saab, förmodligen efter att en V4:a monterats och att originalhuven hamnade hos en känd ”tvåtaktssonettåkane banracingåkare” för många år sedan. Förmodligen fick denne loss den via insatta personer från Saab eftersom bilen förmodligen avrustades innnan de släpptes ut.

    Men hur många tvåtaktssonetter såldes i Sverige? Officiellt inga alls. Om vi stannar vid 66:orna så blir det en definitionsfråga. Det finns i Saabs mening ett antal 67:or som registrerades som 66:årsmodell men om man strikt följer chassinummerordningen så är 001-028 66:or enligt Saab. De som blev kvar i Sverige var bilar som användes i PR eller utprovningssyfte och då blir det så här enligt den statistik som fanns förr hos vägvärket.

    001. Ej registrerad i Sverige. Förmodligen den bil som användes vid visningen på Hotell Foresta på Lidingö 1966. Användes också vid officiell fotografering. Öde därefter okänt. Två rykten finns: Skrotades efter utprovning eller såldes i USA. Min personliga gissning är att den är skrotad. Prototyp är prototyp.

    002. Också prototyp. Såldes faktiskt ut i Sveriege. Ägdes av en Ulf Bolumlid på 70-talet som idag kallar sig formgivare. Hittades enligt uppgift i en snödriva 1975 av en kille i västergötland som så sen som för några år sedan ägde den. Saknar fönsterhissar och lär ha fått en V4:a monterad en gång i tiden.

    003. Krockprovsvbil.

    010. Den näst mest kända förmodligen. Var med i en C-film från Gotland sent 60-tal där Ssven-Bertil och Uffe Brunnberg medverkade. Och Lasse Åberg förstås. Ingen kommer ihåg vare sig filmen eller dess handling men sonetten kommer man ihåg. Hade då reg nr AA272. Köptes sedan av en militäranställd på Gotland i början av 70-talet och som lär äga den än idag. En känd Saab-profil faktiskt.

    011. Var försvunnen rätt länge men dök upp i Oxelösund på 80-talet hos en känd Saab-profil. Var då delvis moderniserad med delar av inredning från Sonett III. Ni som var med på träffarna i Nyköping på den tiden kanske minns en giftgrön historia? Såldes sedan under den senare delen av 80-talet till en Saab-handlare/samlare i Japan för runt 85000:-

    013. Eller möjligen 014 jag minns inte. Om inget har hänt under de senaste 15 åren finns den i Blentarp i Skåne hos en samlare. Lär har krockskadats tidigt och jag tror inte att så mycket har hänt de senaste 30 åren i hans garage.

    015. Har såvitt jag vet varit i Skåne hela tiden. Renoverades för många år sedan och är förmodligen den finaste tvåtaktssonetten idag.

    016. Brukades av Lasse Lönndahl. Var grön och D-registrerad på Saab-Ana i Nyköping. Jag kollade på denna i Knivsta 1987 då den var till salu för 40000:- men backade. Finns idag, sedan många år, under en 20-årig renovering hos en i sonettkretsar känd person i Närke.

    017. Finns sedan 30 år i norrland. Sedan 30 år såvitt jag vet utanför Lycksele. Mig veterligt orenoverad. Lär vara en V4:a-mula. Regbesiktigades i alla fall av Saab med högre effekt väldigt tidigt.

    019. Den mest kända av alla: E720111. Hur många har inte sett bilder på denna röda bil? Uursprungligen registrerad på Saab i Linköping men exporterades till USA redan 1967. Bilen har haft den nyare motorhuven och har använts till pressbilder för 67:an. I USA dök bilen plötsligt upp för 20 år sedan då någon annonserade efter en kromad störtbåge. Men den finns i alla fall kvar..

    020. Hamnade först i Linköping hos en stor lokal rallyprofil, främst inom Saab-kretsar (en svensk legend) Fanns på sent 60-tal och en lång tid därefter i Handen hos en nu avliden person. Hamnade sedan i en lada i Småland bara några 100m från ch nr 070. Personen i Handen hade en gång i tiden även en 93 GT 750 som på Värsta-marknaden i början på 80-talet såldes till Norge… Det ni…

    028. Slutligen. Hamnade i Norrköping i början eller mitten av 70-talet. Fick en V4:a tidigt och när nuvarande ägare då köpte den fanns inga tvåtaktsdelar sparade. Bilen finns kvar där men har varit avställd väldigt länge. Var dock i trafik på 80-talet.

    Man bör dock komma ihåg att det idag är enklare att söka uppgifter än när jag höll på, på 80-talet. Idag kan man söka på begrepp och modellnamn på fordon som idag är registrerade , på den tiden fick man söka på chassinummer. När det gällde länsbokstäver fick man söka hos respektive länstyrelses bilregister. Lyckligtvis hade jag en xxx-kompis och hon jobbade på en sådan myndighet… Och hon fixade även chassinummersökningen på de som var registrerade då…

    #119265
    emul
    Moderator

    Kan det stämma att bilden på den röda jag postade är nr 30 då?

    Ah, jag hade några kort på den jag trodde var nr 25, men den var bara silvrig och såg inte ut som den på museet, men då var det den! Kollade igenom dem nu och det var till och med rätt regnummer när jag jämförde med kort jag tagit på museet!

    Kollade i mina små mappar, har kort på 4, 5, 6, 8, 21, 25 och 27 däremellan. Alla korten ser ut som att de är tagna i USA. Antar att du har mer info på dem och fler utlandsbilar? =)

    Jag har inte alls samma spännande kuriosainfo som du Mats, mer mer mer!

    #119266
    mats jonsson
    Deltagare

    Nej ”Emul”. Muséets bil är en replika och har ch nr 025. Den annonserades ut i USA på 80-talet av en Sandy Fotter och då hade den fått en äcklig inredning av röd galon samt en del kromade fjädringsdetaljer. Den var med bla på den amerikanska Saab-träffen 1988. Sedan skedde en del krångliga bytesaffärer där Saab Scania Of Americas dåvarande VD, Bob Sinclair, var inblandad. Om jag minns rätt så fick han den i gåva när han gick i pension men bytte bort den mot en ljusblå 93B -59 eftersom han tyckte att det var ”mera bil” Bob Sinclair hade såvitt jag minns ett Volvo-förflutet i USA men kom till Saab ganska tidigt på 60-talet. Han hade ett egenartat intresse av motorcyklar och därför arrangerade speciella europaturnéer för honom på motorcykel. Före mobiltelefonernas och emailens tidevarv om nu någon mot förmodligen kan minnas någon sådan tid. Brrrr. hemska tanke.. Fotogendrivna laptops.. Eller ångdrivna möjligen.

    #119267
    emul
    Moderator

    Då förstår vi hur den hamnade i Sverige också, ännu roligare! Som sagt, perfekta städpauser detta. Blir just nu mer pausat än städat, men men.

    Det var den där jag hade som nr 25 och de bilderna är tagna -88 i USA. Man ser ju också de kromade fjädringsdetaljer du pratar om, den röda galonen, den rödmålade störtbågen samt endel kromigt äckel under huven på nåt kort. :nono:

    Vi kanske missuppfattade varandra, för jag försökte säga att jag nu insåg att nr 25 var den som nu står i Trollhättan. Den röda på bilden i inlägget ovan har jag ”märkt” som nr 30 och torde då vara den som då är stulen och / eller försvunnen.

    Eller varför inte gengas? 😉

    -> Mats
    Du kan skriva Emil istället så slipper du ””, emul är ett gammalt smeknamn som hängt med i lite inlogg här å var på nätet.. 🙂

    #119268
    fredrik
    Deltagare

    Den röda (Kanske Nr 30) har kromade navkapslar. Prototyp??

    /Fredrik

    #119269
    mats jonsson
    Deltagare

    Emul! Den röda bilen på bilden har chnr 019 och registrerades på HK i Linköping innan den gick till USA 1967. De övriga du nämner är kända sedan 20 år tillbaka. 004 (silver)och 005 (röd) användes vid Genevesalongen 1966 där Erik skjutsade runt journalister på en bana. 004 hamnade sedan om jag minns rätt hos en Dr Pfister, som hade fler tvåtaktssonetter och hans fru sålde den till Saab muséet i Finland när Rafael Hutha hade hand o plånboken. Den var även på det sveska saabmuséet en tid för länge sedan.

    005 köptes av bröderna Macchi som hade den schweisiska Saab-agenturen och som direkt började att tävla med den. Med framgång. Förmodligen en bidragande orsak till att Saab plockade ner 029 och 030 till det franska alprallyt 1966. Bilen kvaddades under tävling i Italien och var försvunnen i 25 år innan den dök upp igen.

    006 (röd)finns hos min gode vän och sonettleveratör Paul Perry i Kalifornien. Låt dig inte luras av namnet eftersom hans föräldrar kommer från Finland. Länge var slutdestinationen Austin, Texas men Paul ropade in den på en auktion i Texas för ett antal år sedan för en struntsumma. Renoveringsobjekt då. Staus idag är okänt.

    008 finns också i USA men jag har inte kolla statusen på den bilen.

    021 är också i USA. Fanns hos en samlare redan på tidigt 80-tal. Som lär ha dött i diabetes under 80-talet. Var med på Saab-träffen i USA 1988. Väldigt fin utvändigt i alla fall. Originalfärgen var grön. Ganska ovanlig. Fanns bara på ett fåtal 66:or. Har för mig att 008 var grön liksom 016, 018 och 021.

    025 är som sagt den silverfärgade på muséet. Hamnade i Sverige genom en rad omständigheter. Muséets röda tvåtaktare har ch.nr 080 och den har såvitt jag vet inte haft något svenskt reg.nummer. Möjligt att den har det i dag när det finns personliga skyltar men så vitt jag vet är det en bil som har tagits hem från USA. Peter kanske kan svara på detta mer exakt.

    027 är såvitt jag minns utan att kolla i kartoteket en bil som hamnade i Italien. Tror att den var USA-såld från början men ägdes i alla fall av en amerikansk medborgare i Italien. Hamnade sedan hos en svensk bosatt i Schweiz. Var den är idag vet jag inte.´

    Märk väl: Tävlingsbilarna från franska alprallyt 1966 är i Saabs nomenklatur 67:or.

    #119270
    mats jonsson
    Deltagare

    Emil! Bildern från USA 1988. Var har du hittat dessa? Har du scannat mitt fotoalbum?

    Nej när det gäller nr 030 så finns det inte många bilder. Bilden som du lade in föreställer E72011 i samband med en reklamfotografering. Alltså chnr 019.

    #119271
    mats jonsson
    Deltagare

    Tilläggas bör att 018 märkligt nog hamnade i Danmark och även denna var förmodlige äckligt grön ursprungligen. 019 har figurerat i olika skepnader. Med plåtgrill och aluminium grill. På bilden har den plåtgrillen tillsammans den nya varianten av motorhuv med Lucas-blinkersen nertill. Det finns inte några kända bilder på tidigare bilar med dessa blinkers.

    Det kan tilläggas att 66:orna samt vissa 67:or hade 4-bultsnav. Enligts Saab var brytgänsen mellan chasssinummer 028 och 029 men så var det inte i verkligheten.

    #119272

    Kul det här Emil och Mats!

    Jag har ju följt Sonetterna sedan 94:orna.
    Mycket har jag lärt mig av ”Gurun” Lennart Jarenbäck i Schweiz.

    Nr 15 ”träffar jag” ganska ofta. Rallykillen i Linköping som hade en vit II:a som fick gå i några tävlingar kände jag väl. Några andra i grannskapet härnere känner jag till.

    Min far var verkstadschef på SAABs flygsida i Linköping när 97:orna såg dagens ljus.
    Han hade en del med MFI och ASJ i Malmö att göra. Han tog med mig till den officiella visningen av Saabs förslag ”Catherina”.

    http://perstorp.seths.se/motor/Catherina/index.html

    Tyvärr har jag inte möjlighet att helronovera en bil, annars hade jag nog haft en ”tvåa” för länge sedan. Men vi har ju i familjen ”Kermit” och Sonny Blue”!

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 52 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng