Äkta finsk og-sleeper!
- Detta ämne har 188 svar, 19 deltagare, och uppdaterades senast 2014-08-11 06:30 av
.
-
Inlägg
-
Spenderat en dag på skroten och börjar känna mig belevad nog att starta min egen projekttråd. Först en liten bakgrundshistoria (tidigare någorlunda skildrad i en annan tråd), innan jag sätter upp den legendariska BILDEN :teeth !
Man kan säga att min Saab-historia började i november 2011. Kopplingen i min Golf 95:a skar och drog lådan med sig i raset, den gick till skroten och jag lånade ”tillfälligt” min kusins Corolla. Samtidigt erbjöd en granne mig sin og900 2,1 -93:a för en billig peng. Fram till den stunden hade jag aldrig känt någon dragning till denna paddaktiga, smågubbiga bil, men grannen sade att 2,1:an var en rolig bil med 140 hästar, och den var dessutom förmånlig. Så jag började googla runt lite, bland annat på detta forum – och stötte genast på begreppet ”APC”. Hmm… grannens 2,1:a saknade ju turbo, det var synd…
Det konstiga är att jag, som aldrig låtit mig imponeras av termer som ”Intercooler”, ”turbo” och ”trimmad bil”, fann en omedelbar skönhet i mytbilden kring og900 med snurra. Och teorin kring APC:n… Jag kan inte förklara det på annat sätt än omedelbar förförelse. Detta var första gången som jag läste och verkligen FÖRSTOD hur det hela hänger ihop under en motorhuv. Visst, jag trimmade mopeder i min ungdom och visste hur ventilerna far upp och ner och så, men som jag läste och blev bekant med fenomen såsom ”MV”, ”FMIC”, ”Tryckvakt”, ”LMM” och ”F-pot”, var det som om ett helt universum öppnade sig inför mig, och jag kunde genomskåda alltihop. Det vackra var att trimmet till en turbosaab inte på något sätt liknade vad jag tidigare vetat om biltrim. Lödkolv, slangklämmor och bensinchip – 230 potentiella hästkrafter utan att behöva öppna en topp! Det var något av yuppie över og900 turbo, vilket konstigt nog tilltalade mig, en riktig ärkebohem som sysslar med skrotkonst och rollade sin Escort i rastafärger med pytsar från Biltema.
Men efter att Golfen klappat ihop tre månader efter att jag köpt den hade jag dåligt självförtroende vad gäller min förmåga att välja en pålitlig bil. Tänk om jag köpte en 900 och växellådan – som ju verkade vara så undermålig – rasade första gången jag släppte kopplingen? Tänk om turbosnurran sket på sig en månad efter att jag köpt bilen, då skulle jag få stå där igen och inte veta ett skit och skämmas! Så jag körde med den trygga Corollan, och funderade på att köpa den. Provade ett par 9000 CSE, och visst rörde de på sig och var bekväma, men lite… personlighetslösa?
Ett par dagar efter jul satt jag i bilen på väg hem från jobbet. Jag hade i praktiken beslutit mig för att köpa Corollan om vi bara kom överens om priset. Och så plötsligt, där bakom ratten, tänkte jag: ”Nej satan, nu söker jag efter en turbosaab! Jag är trettiotre år, har en ordnad, om än småskalig ekonomi, lever sparsamt och njuter när jag kör bil. Man lever bara en gång. Jag vill ha en bil med APC”. När jag kom hem surfade jag in på vår lokala köp-och säljbörs Findit.fi, Skrev ”Saab” – och såg högst upp en ny annons, fem timmar gammal.
Det var min bil.
900LTT -90.
Körd 280.000 km.
Röd, femdörrars.
Såg riktigt fin och ofarligt farbroderlig ut.
Såldes av en pedantisk pensionär som ägt den sedan 70.000 km och underredsbehandlat den varje år.
Servicebok.
Fanns trettio kilometer bort.
800 euro.Jag tvekade inte utan ringde ihop kusinen med Corollan och grannen med 2,1:an som shopping-buddies, och vi åkte iväg. Resten är, som man säger, historia. Bilen var i absurt bra skick, ägaren hade underhållit allting på detaljnivå i märkesverkstad. Vi fick faktiskt inte syn på någon rost alls, fast vi låg på alla fyra med ficklampor och kinden mot marken. Det var första gången jag körde en 900 med turbo, och jag kunde konstatera att den rörde på sig bra mycket bättre än 2,1:an. Att pruta var inte att tänka på; ett par timmar innan mig hade en annan spekulant försökt bjuda 700 euro, men gått bet. Ville jag ha den fick jag helt enkelt räkna upp åtta hundralappar. Så det gjorde jag, och vi skrev på pappren och skakade hand.
Och jag log bakom ratten hela vägen hem.
Under de gångna tre månaderna har jag hunnit göra en del på bilen, och jag ska börja med att sätta in några inlägg för att komma ”ikapp”. Nu väntar jag bara på att mitt garaget-konto ska aktiveras så jag kan limma in bilder. Tills dess – goafton, saabvänner!
Mvh,
Mathias,
Finland.Kul läsning! 😀
Skoj!
Nu borde bild finnas:
Då låter vi hjulen rulla!
Tryggt bänkad i Corollans gemytliga säte hade jag haft tid att i mina Saab-drömmerier sätta mig in i var landet låg, så när jag väl hade min LTT visste jag rätt bra vad jag ville med den. Först och främst ville jag bryta en villfarelse som jag levat i hela mitt vuxna liv, och det var att jag är en människa som inte skruvar bilar (både p.g.a. bristande intresse och bristande kunskap). Jag ville bygga mig en egen bil, och jag ville göra det just med en turbo900 eftersom det var en bil som så uppenbart talat till mig. Jag ville lära mig i lugn och eftertänksam takt, ordningsfullt och utan ”järntrådsfix”; och i og900-sammanhang betyder det ju ”utan pystrim”.
Men först och främst ville jag helt enkelt använda den och se hur detta exemplar höll ihop. Det visade sig hålla ihop felfritt. Efter några veckor hade mitt första paket anlänt – En intercooler från og900-fulltryckare. Det var första gången som jag höll en intercooler i mina händer. Den var tjockare, massivare än jag hade föreställt mig. Jag köpte avfettning och tvättade den in- och utvändigt och fingrade med delarna på köksbordet, ungefär som en pojke som leker med lego. När jag fått ihop den såg den ut så här:
Jag ställde mig i min öppna bilport och tittade ner i motorrummet. Där skulle den sitta. Dit skulle jag skruva intercoolern. Jag tittade på det originala tryckröret. Det skulle jag skruva bort. Det svindlade i min mage. Tänk om jag tog bort röret, satte dit intercoolern, inte fick det tätt och bilen inte startade utan jag fick bogsera bilen till verkstad? – Eller ringa efter min kusin!
Under tiden som jag lät all denna nya information smälta in, smidde jag ihop en klack åt IC:n att stå på och skruvade dit den. Torrmonterade intercoolern. Det såg bra ut. Nån vecka senare kände jag att jag vänt och vridit på intercoolern där på köksbordet tillräckligt länge för att veta hur den hängde ihop, och det var dags. Jag tog lådan under armen, gick ut till porten och poppade hooden. Jag gick in i något slags trans, och en obestämd tidsrymd senare sträckte jag på ryggen, och såg framför mig – en mönsterenligt monterad intercooler med jäävligt hårt spända slangklämmor.
Jag satte mig i bilen. Det pirrade i magen. Jag fäste ögonen på varvmätaren. Och vred på nyckeln.
Den startade. Jämn och fin tomgång.
Jag satte örat mot rören. Hörde inget pys. Gasade. Den varvade upp som den skulle.
Jag lät motorn gå sig varm, gick in och bytte bort mina klumpiga stövlar till ett par Ecco Truckdriver, och tog en tur.
Bilen gick prickfritt. Effektmässigt märkte jag ingen nämnbar förändring, möjligen var den litet mera distinkt på gasen, inget mer. Jag inbillade mig också att jag hörde ett tydligare turbo-vinande som förhöjde intrycket av styrka. Men den största skillnaden var ändå denna: jag körde nu en bil med intercooler som jag själv monterat.
Efter några kilometer vände jag, och som jag lät motorn varva sig upp genom växlarna gick en blodröd sol ner vid horisonten, och jag såg tre bokstäver glimma fram över skyn:
A… P… C.
Regards,
Mathias.Underbar text!
Fixade länken åt dig 🙂
Instämmer! Riktigt rolig läsning och kul projekt 🙂
Kul läsning! Alla har vi väl stått där, skruvat bil för första gången, lite lätt nervös i magen emellanåt. Men för varje grej man pelar med på bilen ökar självförtroendet. En vacker dag står du där med motorn vid sidan av bilen och konstaterar att ”det var ju inte så svårt som jag trodde!”. 😉
Saab 96 -62
Saab 96 V4 -75
Saab 9000 Kombi -91
Saab 900 T16 -92Tack hörni! Jo det är rätt kul att se hur snabbt man börjar ”våga”; häromveckan köpte jag multimeter, diagnosticerade generatorn och böt helt sonika ut den :smile . Och det där med att en dag stå där med motorn utanför motorrummet… det är säkert en realitet. En vacker dag rasar säkert växellådan för mig, och då är det bara att sätta rondellen i låret. Som tur är har det dykt upp en till granne här som visar sig ha två reservdelsbilar – bl.a. en 900S -90! Borde jag i rent förebyggande syfte gå och lägga beslag på luftmassemätaren, tycker ni?
Tack M.Broberg för att du fixade min länk – visste inte att det var något fel på den 😀 . Tyvärr är jag inte lika skicklig på att fixa med datorer som jag är på att skruva med turbosaabar, så nu lyckas jag inte plocka in en bild till min profil… Har den sparad på mitt garagetkonto, men den är tydligen för stor. Kan man inte spara den direkt här i profilen, liksom?
Häls,
Mathias.Hopp hallå!
Dagens skörd är en liten paketförsändning från Speedparts:
Nu, medan jag går ut och plockar bensinboxen ur bilen och byter chip i den, kanske jag har sån flax att någon läser detta och kan berätta om hur jag ska koppla tryckgivaren? De två kontakterna är ju olika tjocka och märkta med bokstäverna ”G” och ”E”. Vilken ska till svart och vilken till rödgul?
Häls,
MathiasTrevlig läsning! Kul att du tagit ditt nyvunna förnuft tillfånga och placerat det helt rätt – nämligen i en 900 turbo med ett stort, fett armstöd som nördarna här på 900klubben utgör. För några år sen befann jag mig i ”men tänk om inte härket startar-stadiet”, men det mesta löser sig rätt bra bara man är noga och sätter lite tro och hopp till sig själv.
Välkommen!
mvh Isak.
Tack, Isak! Jodå, här verkar nog finnas armstöd under båda armbågarna. Och som sagt, det där med att våga och tro på att man kan har kommit under mina första Saab-månader.
Min grundtanke med bilen är att göra en elegant, något diskret sleeper. Motormässigt vill jag nu först och främst konvertera upp den till fulltryckare med APC, för att på så sätt ha en stabil platå att stå på för vidare utsvävningar. Men jag tror faktiskt inte att utsvävningarna blir desto mera vilda (där kommer ”elegansen” in…), utan en rätt klassisk, rolig og900-trimning. Dels för att jag inte är intresserad av att testa musklerna på stripp o.dyl, dels för att detta är min bruksbil och det vore onödigt att rasa den. Jag vill minimera mängden ”tvångs-mek” och maximera nöjet.
Så här blev installationen kring APC-boxen:
Vad gäller utseende vet jag inte vad jag ska kalla min vision, men ”sleeper med en touch av rally” ligger kanske närmast – samtidigt som det låter motsägelsefullt. Även om stora vingen är snygg, fortsätter jag nog med den lilla. Aerokjolar faller också bort. I samband med att jag byter till sommardäck efter påsken kommer jag att sänka den (genom att kapa fjädrarna och se hur det känns), lite mera fram än bak. Jag kommer köra vanliga plåtisar och har skaffat samma slags små navkapslar som ReinO kör på sin Gamle Svarten. Däremot kommer jag troligen att måla dem vita tillsammans med vita fälgkanter. Det finns inga andra kromdetaljer på bilen, och jag är inte säker på huruvida jag alls gillar krom eller inte, utan jag tror att den knallröda (är min färg förresten talladegaröd?) i samklang med svart plast och innocent vita hjul kommer att falla mig på läppen. Jag ska också försöka få tag på vita, gärna rätt breda, skvättlappar någonstans ifrån.
Sedan trubb förstås! Det känns fel att ha integrerade kofångare på en bil som härstammar från sjuttiotalet. Jag har alltid gillat den gamla skolans kofångare och nosar i stil med t.ex. Taunus, eller varför inte Datsun, och tycker bara att Saabens linjer helt enkelt inte kommer till sin rätta med den nyare fronten. För några dagar sedan var jag på skroten och fick ihop strålkastare, blinkers och en 99-grill. Men kanske gör jag den konverteringen i samband med ett senare IC-byte 😉 .
Nu sitter bensinchipet där. Någon som vet hur kablarna till tryckgivaren ska sitta?
Mvh,
Mathias… Och ännu ett pass bakom som ledde till grisiga händer. Jag trodde att jag bara skulle byta luftfilter och fixa dit en nippel för returen från magnetventilen, men när jag väl hade insugsröret borta följde gummiknät som BOVen sitter på med i samma veva, samt BOVen själv, och jag vände på hela steken. Så nu sitter BOVen mot kylaren och är lätt att komma åt. Har tänkt byta ut den till en i aluminium innan jag höjer trycket. Dumpslangen kapade jag på det smalare partiet och skarvade med en ca 20cm lång stump aluminiumrör av perfekt dimension som jag hittade i min ”rörhög”. Blev riktigt snyggt. Tror det var ett gammalt stolsben :teeth Sedan skar jag ännu till nya röda och fina 4mm silikonslangar samt böt backventil, så nu börjar en stor del av de mjukvaror som sett småmurkna ut vara fräscha igen.
Jag har visserligen redan tidigare haft i planerna att installera en oljefälla från 9-5 och införskaffat en sådan, men idag kändes den operationen ännu viktigare att göra: på botten av gummiknät fanns en PÖL olja! Bilen har stått en eller ett par dagar nu, så det har säkert hunnit rinna dit från vevhusventilationsslangen, men det såg ändå synnerligen… ohälsosamt ut. Turbon däremot såg fin ut och kändes rätt så tajt, bara ett litet ”klick” till glapp i axeln. Visserligen har jag inget att jämföra med, men…
Det enda som står mellan mig och en APC-laddad maskin nu är de två kablarna till tryckgivaren. Jag hoppas att någon här kan ge mig en ledtråd, annars får jag helt enkelt testa och hoppas att ”härket” inte spränger 😉
Mvh,
MathiasHoppla!
Avnjutit ett par hundra kilometers påskafärd i min turbosaab, och kan åter en gång fröjdas över hur distinkt den känns i högerfotsresponsen. En bergfast bil. Och då kör jag fortfarande med blott 0,4 bar ladd!
Har fått inladdat ett par bilder från min senaste skruvarsession, omsorgsfullt skildrad i föregående inlägg. Här först en bild av motorrummet – inte med någon puts att skryta med:
Är stolt över hur kallblodigt jag vågade sätta kniven i dumpslangen. Det blev riktigt snyggt, tycker jag själv, det är aldrig fel med aluminiumrör under huven. Och det är med nya slanglämmor som med krympslang – det blir så jäkla snyggt och prydligt, men utan några yviga gester. Jag märker att jag också är något av en buntbandsnörd, som kan stå länge och väl hukad över kablar och slangar och nysta ihop dem i fina stammar. I övrigt är jag inte någon bling-typ, jag skulle inte ens ha satt röda slangar i bilen om det inte var för att själva bilen är röd. Och jag är inte än ens säker på om jag gillar dem eller inte. Men när dagarna blir lite varmare tänker jag ta en session med avfettning på motorn, och då tror jag de ser riktigt fräscht ut.
Annars skulle jag gärna vilja veta vad jag kan använda de där två paren lösa kabelskor till? (På bilden på var sin sida om tomgångsmotorn.) Som det ser ut i mina ögon ska de vara till temperaturgivare, åtminstone är det samma slags strumpor som sitter på temperaturgivaren på kylaren. Jag skulle gärna ha en separat mätare som visa temperaturen på kylvätskan när den lämnar motorblocket, kan jag utnyttja de övre anslutningarna till det? Finns det någon som vet vart de går?
Sedan kunde jag inte låta bli att ta en sådan här bild av själva nippelsnideriet:
…
Over
&
Out,
Mathias.kul med lite mer från dig, och du skriver ju helt underbart!
Ang vad kabelskorna kan vara till så gissar jag på tempgivaren till AC systemet som sitter på övre kylarslangen, om man har AC dvs
Tack, Broberg! Min bil har inte AC, den är en så kallad ”karvalakkimalli”, alltså ”pälsmössemodell”, utan extra finesser. Förutom LTT:n då. Men jag antar att Saab använde samma kabelhärva till alla modeller, och att en del del funktioner således blir oanvända på vissa bilar. Betyder det att temperaturgivaren på övre kylarslangen finns endast för AC:n? Det vore ju bra, för jag har nämligen undrat varför den givaren inte finns på min bil…
Här i ert östra grannland fortsätter det f.ö. att komma snö, så sommarhjulen får ännu vila i skjulet.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
