chakka
@chakka
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Hej, Michelle! Det är fullt förståeligt att inte alla detaljer finns kvar efter 25 år. Det viktigaste är ändå att du fick mig att inse att jag faktiskt kan ha helröda bakljus på -68:an. Håller på att klura på en lösning mot platsbristen, för de helröda ska dit på ett eller annat sätt! De är mycket riktigt så snygga att det är värt arbetet!
Insatserna är ju likadana mellan -65 och -80, så jag har en liten hög liggande som jag kan experimentera med. Förhoppningsvis kan det räcka att, med lagom mängd våld, bocka om nederkanten en aning.
Påsken var solig, varm och vacker uppe i Dalarna. Och för första gången på ett tag, fanns Saaben och jag på samma plats. Kunde inte låta bli att börja planera sommarens vansinnigheter en aning, och varför inte börja med bakljusen?
Läste i en annan projekttråd att de helröda glasen från -64 och tidigare skulle passa rakt på insatserna, om man bara klippte bort en liten metallkant på lämpligt ställe. Jag har både glas och insatser liggande, så jag bestämde mig för att testa. Det behövdes klippande än en liten kant för att få ihop de två, men alltför besvärligt var det trots allt inte. I alla fall inte förrän jag testade med glödlamporna isatta…
Ni som har satt helröda bakljus på existerande trelamporsinsatser, hur har ni fått plats med den nedersta glödlampan? Tror inte ens att de mista LEDar jag hittat får rum i det lilla utrymme jag lyckades skapa. Tittar man på två- och trelamporsinsatserna, så är de ganska olika konstruerade i nederkant. Den äldre flyttar in lampan en bra bit, den nyare flyttar istället ut den. Visst kan man spara några mm på att borra ur nitarna och flytta hela reflektorn till insidan av fästbygeln, men det känns inte direkt som att det räcker.
Går det öht att ha röda glas på trelamporsinsatser? Eller måste jag återgå till min ursprungliga idé om en hemsnickrad LED-lösning för att få snygga(re) bakljus på min 68:a?
(Ja, jag vet att insats och glas inte stämmer överens på bilden. Det gjorde ingen större skillnad när jag parade dem rätt.)
Äsch, det är ju bara att bredda lite mer! 🙂
Hur skulle det vara att börja breddningen redan vid B-stolparna, dvs flytta ut sidoplåtarnas bakkant litegrann? På så vis får du ju ut hela bakskärmarna, inte bara bakkanten. Eller är det i överkant det vill ta i?
Allt går ju att lösa, det är bara frågan om hur mycket plåtjobb man orkar med. Men Rotafälgarna är ju så snygga..!
Jag är praktiskt taget uppväxt i 96:or som har sett ut som sju svåra år, men fortfarande med glatt humör tagit sina förare/passagerare dit de behöver komma. Så jag har en alldeles speciell förkärlek för just slitna men ändå skapligt underhållna Saabar. Därför är just den här -68:an nästan helt perfekt (i den riktigt perfekta av världar, hade det varit en -67:a med de låga rutorna) för mig och jag begriper knappt att jag hade turen att få tag på den.
Det innebär också ett problem. När Saaben är så gammal och sliten och fortfarande fungerar så fint, lägger det ett visst ansvar på mig att hålla den i just det skick den är just nu. Och jag skulle ju egentligen vilja stuka den lite mer till min egen mer ”hotroddade” smak. Så det finns en konflikt i det hela, men också en smal stig som ligger precis mitt emellan de två. Utmaningen just nu är att hålla mig till den stigen!
Det är rätt! Bara att väcka det sovande till liv och åka och besikta! Jag gjorde samma sak med min -68 96:a som stått still sen skatteåret 1998. Fick liv i det jag ansåg nödvändigt och åkte, på ren chansning, in till SBP. Den skulle ju trots allt fraktas 30 mil och det är alltid billigare att köra själv än att hyra ett dyrt bilsläp.
Ironiskt nog, var det bakre vänstra hjulcylindern som hade givit upp på min också (även om jag hade jämn och fin bromsverkan fram), så man får väl se det som något som går hos långtidssovande Saabar. Men jag fick min körmånad, vilket i den bistra, karga verkligheten innebar att jag faktiskt kunde behålla bilen.
Men när jag ser din bil, börjar jag sakna min egen 95:a som jag ägde några år. En 71:a, helt rostfri fram till baksätets ryggstöd. Sen kom all rosten på en gång…
@Skomakarn wrote:
PÅ andra bilden har jag vinklat vevhusvent.-röret.
Snygg lösning! Det blir TRÅNGT med en DGAV ihop med det röret i vanliga fall. Men hur gjorde du, lyckades du få loss anslutningsröret från aluplattan? Mitt satt nämligen som berget, så det fick bli pluggning och filande för att få på Webern över huvud taget. Inte speciellt elegant! Och med vevhusventilationen mynnande rätt ut i atmosfären (via slang till hjulhuset), inte speciellt miljövänligt heller!
@Michelle wrote:
Ja, dom gamla helröda glasen funkar, dom är lite kortare, men det enda man behöver göra är att klippa en plåtbit i insatsen. Och dom gamla helröda glasen har en väldigt vacker djupröd färg och när dom är polerade och vaxade ser dom supersnygga ut på plats. 😎
Förlåt en liten trådkapning, men det här var riktigt goda och sen länge efterlängtade nyheter! Har redan stått och måttat med de röda glasen ett antal gånger och svurit över att de inte passar på insatsen. Hur mycket behöver insatsen modifieras för att glasen ska gå på? (Är 30 mil från Saaben just nu, annars hade jag redan stått ute i kylan och provat mig fram.)
Det brukar gå bra att använda lungorna också. Fick viss vana på den operationen med min -68:a, innan jag till slut var tvungen att lyfta ur och göra rent tanken.
Jodå, både jag och bilen lever! Men av olika skäl, blev 2013 inget vidare Saabår. För lite skruvande, definitiv för lite körande och ett enda inlägg i det här forat. Så det får väl bli ännu en sammanfattning.
Inte förrän till midsommar, kom bilen fram ur sin vinterdvala. Efter att ha startat på första försöket, backade jag ut den (inga fastrostade bromsar!) och lät den stå och mysa på mjuk och fin tomgång. Det är nästan nåt oförskämt med en 45 år gammal bil som går så fint! Och jag som hade tänkt slänga ut silvermotorn till fördel för min lite roligare 1740, hur ska jag kunna göra det?
Lacken var dock en annan historia. Efter som jag var för lat för att vaxa den efter allt tidigare putsjobb, började den redan se matt ut igen och små rostprickar började krypa fram i alla osynliga porer. Vid det här laget var Classic Car Week bara några dagar bort, så det var bara att börja om från början med rengöring, putsande och (den här gången) en rejäl vaxning. Eftersom bakfälgarna målades röda för många år sedan då de var rekvisita på Scalateatern i Karlstad, gjordes ett allt annat grundligt och avancerat lackjobb för att få framfälgarna att matcha. Hade jag haft nån gammal vit sprayburk också, hade det förmodligen blivit whitewalls av motsvarande kvalitet också.
Men något på en sextiotalare måste ju vara blankt! För ett antal år sen, började jag snegla på en gammal ful sportratt jag hade liggande. Men en trehåls mattsvart raggarhistoria i en sextiotalare? Nja, med lite sågande, filande och putsande, borde det ju gå att få till något lite mer passande. I somras blev jag äntligen klar! Och jo, det ser mer passande ut!
Sommarens enda incident inträffade när det var dags att fara mot Rättviks travbana. Plötsligt svarade inte Saaben nåt vidare på gasen, så jag gläntade som tur var på huven med motorn igång. Biltemas ”skitsnygga” metallomspunna bensinslangar var uppenbarligen ingen bra idé, det sprutade mer bensin på de ännu kalla avgasrören än vad som nådde förgasaren. Vill inte tänka på hur det hade gått om de hade varit rejält uppvärmda! Med bättre ledningar på plats, fick en snäll Saab till slut komma ut och umgås med andra finbilar. Visst ser den fortfarande sliten ut, men med tanke på hur lite jag faktiskt gjort med den, tycker jag inte den behöver skämmas. Den är ju i alla fall ärligt sliten efter ett långt liv som bruksbil!
En enda lite längre tur blev det under hösten. Men då med dubbade (det var i början på oktober) 185:or i stället för de livsfarligt sönderfallande däck som jag mycket försiktigt rullat till och från Rättvik på. Visst är hjulen fula, men när inte ens jag vågar åka med sommardäcken, då är de verkligen dåliga! Och ja, 185/65 på vanliga 4 1/2″-plåtisar får gott och väl plats, vet att frågan kommer upp alltsom oftast.
Allt som allt, ungefär 50 mil på ett helt år. Det är skamligt lite! Men den går som en klocka efter tankrenoveringen så var och en av de få milen har varit en ren njutning! Och nu står Saaben ännu en vinter och sover i sin carport, många mil bort ifrån mig.
Kan bekräfta att Pinto-Webern (32/36 DGAV) passar rakt av på tvåportsinsuget, även om det senare är anpassat för 32/32.
Jag gjorde en nödfix en söndag för ett knippe år sedan. Solexen på min lätt uppskrämda 1740 packade ihop och tvärdog och jag var absolut tvungen att komma iväg med bilen på kvällen. Så efter att ha övertalat den lokala bilskrotaren att öppna en stund, rev jag snabbt av en DGAV från en tvåliters Taunus. Sen hem till garaget, kladdade lite tätning på en gammal tjock fotpackning och skruvade dit den som den var. T.o.m. gaslänkaget passade rakt av. Efter en snabb provstart, slängde jag in mina saker i bilen och tog en liten ”provtur” på nio mil. Jag hade uppenbarligen fått några fler hästkrafter på köpet (kanske inte så konstigt, en original-Solex på den motorn var ingen lysande idé), så jag hann t.o.m. i tid!
Dock fick plattan med urtag för bromsservo och vevhusventilation hoppas över just denna eftermiddag. Den blev några dagar senare lite klurigare att få dit, eftersom det upprättstående röret för ventilationen kom ivägen för förgasaren.
Hösten tog slut fort, så det blev inga fler uppdateringar här. Men jag fick i alla fall till slut ur tanken, tömde ur ett halvt grustag till och lät den sedan stå med fosforsyra i sig ett par dygn — givetvis med regelbunda vändningar så syran fick komma åt mer eller mindre överallt. Det verkar åtminstone tillfälligt ha löst problemen, de få mil jag hann med efter det gick kanonfint och helt problemfritt. Men det lutar åt att det får bli en ”reservtank” enligt Dicks förslag. Litar inte på att all lort är borta och i vilket fall lär det väl fortsätta rosta. Men en plasttank att ansluta vid behov, behöver jag ju i alla fall inte bli stående på nån ödslig skogsväg utan mobiltäckning.
I slutet av september körde jag in pärlan i en carport i dalarna, packade in den i ett textilgarage och lät den gå i vinteride. Inte förrän för ett par veckor sedan, packade jag försiktigt upp den för att se hur den klarat sig. Och till min stora glädje, såg den ut precis som när jag såg den sist. Och några varv på startmotorn för att pumpa fram bensin var allt som behövdes för att den skulle vakna till liv, precis som om den varit minst 40 år yngre än den är. Det enda jag inte kollat är om (eller hur illa) bromsarna fastnat över vintern, men det lär väl bli snart det med.
Tyvärr packade tankarmaturen ihop under allt härj i höstas, så nu har jag konstant full tank enligt mätaren. Det måste förstås åtgärdas så snart som möjligt så man har nån slags koll på hur långt man kan köra. En ytterligare putsning av lacken följt av — vilket jag ”glömde” förra året — en ordentlig vaxning skulle inte skada heller. Och börjar jag bara köra den lite igen, dyker det säker upp en hel lista med irriterande småfel som behöver ses över. Men sen kanske jag kan få tid att börja förädla den lite så det känns att den inte bara är EN Saab utan MIN Saab! 🙂
Efter ett par problemfria finturer mellan Rättvik och Karlstad, skulle jag bara ta en tur in till byn en kväll. Kom bara ett par km innan Saaben plötsligt tappade all kraft och stannade för mig. Jag är ju väl bekant med problemet, gammal rost från tanken har satt igen bränsleröret för mig förut ett par gånger. Så jag stannade i vägkanten, lossade slangen mellan pump och bränslerör, anslöt min reservslang och blåste tills det åter började bubbla i tanken. Nöjd med mig själv, skruvade jag ihop allt igen, förvissad om att nu skulle den gå 50-100 mil till innan jag behövde göra om det hela. Det har ju alltid varit så förut.
Jag kom ett par hundra meter. Stannade igen, skruvade isär, blåste ren. Kom några hundra meter till…
Ett par timmar senare fick jag till slut tag på någon som kunde bogsera hem liket. Sen har den fått stå och skämmas ett par dagar på gårdsplanen. Men ikväll fick jag till slut energi att gå ut och öppna tanken. Tankgivaren, som jag trott bara kärvat fast, var en sorglig rostklump. Och när jag började pumpa ur bensinen med handpump, hamnade en skaplig hög med rost och gammal gegga i trattens sil. Så här i efterhand, är det helt otroligt att den har gått öht!
Hade hoppats att det skulle räcka med att tömma ur det sista skräpet via bottenpluggen, men tankens insida är rejält rostig så det fylls nog på ganska fort igen. Vill jag ha en pålitlig bil (och det vill jag VERKLIGEN, det är den enda bil jag har just nu), är det väl bara lyfta ur hela tanken och göra en ordentlig rengöring. Och jag som hade hoppats få börja med det där roliga småpillet istället, nu när den gått igenom besiktningen och allt.
Takräcket följde med när jag köpte bilen. Håller med, det är jättesnyggt på en gammal Saab! Men det tar vind när man kör! Så för ögonblicket ligger det lite vid sidan av. Men när jag väl fräschat upp det, ska det på igen. Åtminstone så länge jag inte behöver köra långt!
Dicst!
Jaså, du känner igen garaget? Inte helt förvånande! Jag har dreglat efter din 95:a, och ännu mer efter din räserkortnos, mer än en gång ute på Hammarö! Men det är sant, jag bor inte ens i Värmland längre. Egentligen…
Men allvarligt, har du sålt din räsersaab? Den grå grymma kortnosen?Pelle S:
Jaså, du hann se den där? Efter två dagar med polermaskin, skämdes jag nästan för hur den såg ut efter 27 mil över skogen. Men kul att den syntes! Den gick för övrigt precis lika mjukt och fint hela vägen tillbaka till Dalarna på söndagen. Efter 15 år i dvala. Saab kunde verkligen bygga bilar för 44år sen! Har hört en del negativt om silvermotorerna, men de går fantastiskt fint! Iaf den jag har! 😀Planer då? Jo, de finns de också!
Däcken är en katastrof! Men jag vill inte köpa nya smaldäck. Älskar att ha åtminstone 185/65 på de här bilarna, men det kräver nya fälgar. Har hittat nitade tvåtaktsfälgar som kommer få släppa ifrån sig sina centrum till nya ”Hotrodderfälgar”. Ride height måste ner ordentligt också! Har bytt dämpare runtom till roligare saker och har fräscha, kapade framfjädrar att sätta bak (de kommer behöva kapas mer!). Framfjädrarna ska självklart också bytas och kapas till lagom (låg!) höjd. Har redan börjat fixa med inredningen för att få en äldre look, kanske finns det lite att göra med utvändiga detaljer också.
I vedboden står en 1740 som rimligtvis borde ge bortemot hundra kusar. Den ska självklart i förr eller senare, ihop med en låda som inte sjunger arior varje gång man lägger i en ny växel! Men frågan är vad man gör med Eberspächern? Den går tyst, mjukt och fint, men jag har inte vågat koppla i bensintillförseln än. Och elsystemet? Den tidigare ägaren har byggt allt han orkat! Jag har automathalvljus, intervalltorkare och en handgjord mätare (bl. a. varvräknare) som jag inte ens egentligen vet vad den gör! Vågar jag ens koppla på strömmen till centralenheten som hanterar allt detta? Eller ska jag bara riva bort alltihop och börja om från början?
Dessutom finns det fler idéer. Men de innefattar en migsvets, vilket jag inte äger just nu, så vi kan väl lämna dem därhän för ögonblicket. Det här kommer inte hålla Hotrodders tempo!
